Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?

Värdet sjunker på både varor och avfall
Inkomsterna har stigit fortare än priserna. Det pris vi
måste betala för att köpa ett visst föremål idag är lägre
än tidigare om vi mäter det i antalet timmars lön som
krävs. Som ett exempel kan vi ta priset på papper eller
vilken annan konsumtionsvara som helst. De har vis-
serligen stigit i pris, men långsammare än lönerna.
Därmed har priset på papper i arbetstimmar fallit.
T

75
Tabellen och diagrammet visar utvecklingen för kon-
sumentprisindex (KPI) och för löner under efterkrigs-
tiden. Den visar att det ”reala” priset på genomsnittliga
konsumtionsvaror har fallit från 1 till 0,37 arbetstimmar.
En vara som det år 1947 tog en arbetstimme att tjäna
ihop pengar till krävde år 2002 bara 0,37 timmars
arbete. 
1947
2002
Varupris (KPI)
100
1 654
Industrilön (kr per timme)
100
4 425
Arbetstimmar per varuenhet
1
0,37
Tabellens siffror på varupris (KPI) och löner finns illustrerade i diagrammet.
(Källa Statistisk Årsbok) 
Konsumentprisindex (KPI) har ökat från 100 till 1 654 under perioden
1947–2002. Lönerna har ökat snabbare, från 100 till 4 425 kr per timme under
samma period. Priserna per varuenhet mätta i arbetstid har minskat från 1 till 0,37.

76
Värdet på nytt papper eller andra nya produkter räknat
i arbetstimmar har alltså sjunkit. Dessutom har värdet
av använt returpapper fallit i relation till priset på nytt
papper och bägge dessa faktorer gör att den ekonomiska
meningen med att återvinna papper har minskat.
Diskussionen och räkneexemplet visar, tvärtemot vad
en del hävdar, att värdet av avfall, till och med sorterat
använt material som papper eller järnskrot, mycket väl
kan falla snarare än öka över tiden. Samma faktorer
förklarar också varför avfallsproblematiken ser helt
annorlunda ut i fattiga länder. I dessa länder är fort-
farande lönerna så förfärligt låga att det finns tusentals
människor som lever av att rent kommersiellt sortera
avfall och sälja material, utan bidrag från stat eller
kommun för sitt renhållningsarbete. 
Ekonomiskt vansinne?
En slutsats som ibland dras av det här resonemanget är att
det inte är någon idé med en ambitiös avfallshantering
som satsar mycket resurser på att separera avfallet i olika
fraktioner och ta det tillvara. Kritikerna mot en ambitiös
avfallspolitik brukar anföra att det är ekonomiskt van-
sinne att exempelvis satsa stora resurser på att tvätta mjölk-
kartonger och sedan köra dem långa vägar i speciella
bilar till speciella anläggningar där det ändå bara kan
tillverkas tämligen lågvärdiga material. En annan kritik
som ofta hörs är att politiker lovar sänkta avfallstaxor
om bara folk sopsorterar, och sedan slutar det med att
taxorna höjs i alla fall. 

77
Jag instämmer delvis i båda de här kritiska synpunk-
terna, men ändå anser jag att det är väldigt viktigt med
en miljöriktig sophantering. Jag ska försöka förklara
hur dessa ståndpunkter går ihop och något om hur jag
anser att sophanteringen bör utvecklas. Som Christer
Berglund diskuterar i sitt kapitel på sidan 61 brukar
det mycket väl löna sig att samla in papper, glas och
plåt så länge dessa material samlas in på ett rationellt
sätt och till rimliga kostnader, vilket oftast betyder i
stor mängd. Att i glesbygd samla in små mängder med
lågvärdiga material som exempelvis glasburkar kan
kosta mer än det är värt. Ur miljösynpunkt händer
inte heller mycket om några glasburkar hamnar i
naturen; de är ju inte giftiga.
Batteriinsamling har stort miljövärde
Grundbulten i mitt resonemang är att det finns ytter-
ligare ett pris eller värde vi bör tänka på, nämligen mil-
jövärdet. Ta ett vanligt stavbatteri. Det är en typisk
industrivara, och dess produktionspris har minskat
över tiden enligt den tidigare diskussionen. Det rent
ekonomiska värdet av ett insamlat batteri är mycket
lågt. Man kan ibland läsa kritik av batteriinsamlingen
som går ut på att först samlas alla batterierna in och
sedan deponeras de bara i stället för att tas till vara.
Den kritiken är en fullständig missuppfattning, därför
att det har ett mycket stort miljömässigt värde att få
bort batterier från naturen och därmed också från de
stora avfallsströmmarna. 

78
Det mesta av avfallet måste ju på sikt antingen brännas,
komposteras, återvinnas eller deponeras och kommer
därmed ut i naturens och samhällets kretslopp. I och
med att batterier nästan undantagslöst innehåller giftiga
material kan det vara en mycket stor miljökostnad om
batterimaterialet sprids på ett okontrollerat sätt. Om
batterier kan samlas in och deponeras på ett kontrollerat och
rimligt säkert vis så undviker man stora miljökostnader.
Lägg ner mer jobb på det giftiga!
Detta leder till min viktigaste slutsats, nämligen att
orsaken till att samhället ska sträva efter sortering och
noggrann hantering av sopor inte är att de innehåller
värdefulla resurser, utan att de kan vara miljöstörande.
Givetvis finns det folk som behöver göra sig kvitt saker
som skulle kunna innehålla värdefulla resurser. Men det
skulle i så fall marknaden ta hand om; det är därför det
finns andrahandsmarknader för bilar, guld och mycket
annat. Däremot tar inte marknaden automatiskt hand
om problemen kring kvittblivning av giftiga material –
det måste samhället göra genom politiska beslut. 
Jag tror vi behöver lägga ner mer arbete på allt som kan
vara giftigt. Dit hör bland annat batterier men också
lysrör, tonerkassetter, utjänta datorer och telefoner,
elektroniska leksaker, färgrester, bildelar och många
fler och ibland inte helt uppenbara saker som gosedjur
eller andra leksaker med små kvicksilverbatterier i.
Ett sådant litet batteri är ur miljösynpunkt viktigare

79
än en betydligt större mängd papper eller glas.
Slutsatsen är att sopsortering är viktigt men inte för att
det innehåller så värdefulla resurser, inte heller för att
det är pedagogiskt eller moraliskt rätt utan för att det
gäller att få bort gifter som annars kan hamna i kompost
och därmed jordbruksmark och mat, eller i förbränning
och därmed i luften.
Politiker ska inte luras
En miljöriktig avfallshantering innebär ett merarbete.
Det kostar på i tid för både hushåll och kommunala ent-
reprenörer att hålla isär de olika fraktionerna och att
behandla var och en på lämpligt sätt. Det värde som ska-
pas är inte värdefulla resurser utan en renare miljö. Det
innebär att sophanteringen inte kommer att ”löna sig” i
snäv bemärkelse utan i en mycket bred och långsiktig
bemärkelse. På kort sikt blir den dyrare, eftersom bra
och ansvarsfull miljöhantering kostar. Det innebär att
konsumeter först måste sopsortera och sedan dessutom
betala högre avgifter – inte lägre. 
För politiker är det viktigt att förklara dessa samband på
ett ärligt och pedagogiskt vis. Åtminstone i Sverige finns
det säkerligen en opinion som är beredd att betala för en
rimligt miljövänlig sophantering. Om politiker däremot
lurar allmänheten att de sorterade soporna är värdefulla
och att sortering leder till lägre taxor så blir folk natur-
ligtvis upprörda om det inte stämmer. Slutsatsen av detta
är inte att vi inte ska ha miljövård. Slutsatsen är bara att
politiker måste förklara sanningen.

80

81
Vilken sophantering är 
bäst för miljön?
Tre forskare presenterar en egen avfallshierarki som
avviker något från den vanliga. I slutet av kapitlet ger de
tips för hemmet. Källsortera farligt avfall – det är självklart.
Källsortera även annat avfall, men utan att anstränga
dig. Om vi källsorterar oss trötta så kanske vi inte orkar
göra annat som är minst lika viktigt för miljön. 
Jan-Olov Sundqvist är avfallsforskare på IVL
Svenska miljöinstitutet AB.
Tomas Ekvall är docent i energiteknik på
Chalmers tekniska högskola. 
Göran Finnveden är docent och föreståndare för
Centrum för miljöstrategisk forskning – fms på
Kungliga tekniska högskolan, och forsknings-
ledare på Totalförsvarets forskningsinstitut. 

82
är vi konsumenter källsorterar vårt avfall blir det
lättare att behandla varje typ av avfall på det sätt
som är bäst för just den fraktionen: återvinning, för-
bränning, rötning, kompostering eller deponering. För
osorterade sopor finns det knappt några andra alternativ
än avfallsförbränning och deponi. I det här kapitlet dis-
kuterar vi hur olika alternativ för avfallsbehandling
påverkar miljön och hur tydlig den miljönytta är som
källsorteringen ger. När vi pratar om miljöaspekter i
det här kapitlet, menar vi i första hand användning av
råvaror och bränslen samt utsläpp av växthusgaser och
andra vanliga föroreningar till luft och vatten. 
Våra slutsatser bygger på ett slags systemanalys som
kallas livscykelanalys. Det betyder att vi tittar på miljö-
belastningen från produkternas hela livscykel ”från
vaggan till graven”, det vill säga från råvaruutvinning
till avfallshantering. Vi tar också hänsyn till hur andra
delar av samhället påverkas av avfallshanteringen, till
exempel produktionen av energi och material. 
Fördelar och nackdelar med det mesta
Återanvändning (återbruk) av flaskor, dunkar och
andra produkter ger en miljövinst eftersom färre nya
produkter behöver produceras och mindre avfall behö-
ver tas omhand. Å andra sidan orsakar återanvändning
en del miljöbelastning eftersom produkterna ofta
måste göras rent noggrant innan de kan användas igen. 
N

83
Materialåtervinning av metall, plast och andra material
i förbrukade produkter ger en miljövinst eftersom
mindre material behöver produceras från malm, olja
och andra naturresurser. Å andra sidan ger återvin-
ningsprocesserna också utsläpp och annan miljöbelast-
ning. Det gäller särskilt om olika material är blandade
på ett sätt som gör det svårt att skilja dem åt. 
Förbränning av papper, plast och annat brännbart
avfall leder till utsläpp och askor som måste tas
omhand. Å andra sidan ger avfallsförbränningen också
energi, framför allt fjärrvärme. Det ger en miljövinst
om mindre fjärrvärme behöver produceras med andra
bränslen. En del energi kan utvinnas även genom röt-
ning av organiskt avfall och ur deponier, men betydligt
mindre än den energi som utvinns vid avfallsförbränning.
Rötning och kompostering flyttas ner
För att ta ställning till vilken metod för avfallshantering
som är bäst för miljön behöver vi ta hänsyn både till
miljöbelastningen från avfallshanteringsprocesserna och
till de miljövinster och miljöbelastningar som uppstår
i andra delar av samhället, till exempel i fjärrvärme-
systemet och vid produktionen av material. Många livs-
cykelanalyser och andra systemanalyser har gjorts de
senaste 15 åren för att försöka beskriva och utvärdera
miljöbelastningen för olika slags avfallshantering.
Genom dessa systemanalyser lär vi oss successivt allt mer
om avfallshanteringen och om hur den påverkar andra
delar av samhället. 

84
Med den erfarenhet som vi hittills har samlat på oss
kan vi presentera en egen avfallshierarki. Den gäller
som huvudregel för att rangordna alternativen miljö-
mässigt utifrån den kunskap vi har idag:
1. Avfallsminskning, exempelvis genom återanvändning
av produkter
2. Materialåtervinning (gäller någorlunda väl sorterade
fraktioner av exempelvis glas, plast, kartong och 
papper, samt aluminium och andra metaller)
3. Förbränning som ger energi (gäller kartong, papper,
biologiskt nedbrytbart avfall, tunn aluminium och 
eventuellt plast) och rötning (gäller biologiskt ned-
brytbart avfall)
4. Kompostering (gäller biologiskt nedbrytbart avfall)
5. Deponering på soptipp
Den här hierarkin har mycket gemensamt med EU:s
avfallshierarki (se sidan 29) som har vunnit bred accep-
tans bland myndigheter och allmänhet i Sverige. Men
jämfört med den allmänna uppfattningen har vi flyttat
rötning och kompostering av organiskt avfall längre
ner i hierarkin. Biologisk behandling som rötning och
kompostering brukar oftast uppfattas som ett exempel
på materialåtervinning och därmed rangordnas före
förbränning. Våra livscykelanalyser ger inget stöd för
en sådan rangordning. 

85
Det finns undantag från den hierarki vi presenterar,
och olika systemstudier ger ibland motstridiga resultat.
Orsaken är bland annat att miljövinsten från material-
återvinning beror på vilket material som ersätts, miljö-
vinsten från förbränning beror på vilket bränsle som
ersätts, nackdelarna med deponering beror på i vilket
tidsperspektiv vi tittar på deponin, och så vidare.
Därför går det inte att presentera en avfallshierarki som
gäller i alla väder. 
Den avfallshierarki som tre avfallsforskare rekommenderar utifrån sin
samlade kunskap skiljer sig från EU:s trappa (sidan 29) på ett par punkter.
Den vitt spridda uppfattningen är att biologisk behandling är ett slags
materialåtervinning. Men så ser inte de tre forskarna det. De har flyttat
ner rötning ett trappsteg till samma nivå som förbränning. Kompostering
är också nerflyttad och har fått ett eget trappsteg alldeles ovanför deponin. 

86
Tidsperspektivet avgör
Vilket alternativ som är sämst för miljön beror bland
annat på hur långsiktigt vi ser på saken. Förbränning av
avfall ger mer energi än deponering. Å andra sidan ger
avfallsförbränning omedelbart utsläpp av olika slag.
Om vi i stället lägger avfallet på deponi, blir det mesta
av avfallet liggande där mycket länge. Det kan dröja
tusentals år innan det kol som är bundet i deponerad
plast bryts ner så att kolet i plasten bildar koldioxid och
släpps ut i atmosfären. Om vi är mest intresserade av
utsläpp som sker de närmaste hundra eller tusen åren,
kan det hända att deponering är ett miljömässigt bättre
alternativ än förbränning för åtminstone plast. Men
avfallsminskning och materialåtervinning är i stort sett
alltid bättre än deponering för miljön.
Även nyttan av dagens källsortering beror på hur lång-
siktigt vi ser på saken. Idag finns det mer brännbart avfall
i Sverige än vad förbränningsanläggningarna klarar.
Det brännbara avfall som inte får plats i förbrännings-
anläggningarna hamnar på soptippen. Om vi källsorterar,
återanvänder produkter, återvinner material, rötar och
komposterar så mycket vi kan, minskar bristen på för-
bränningskapacitet snabbare. Så bidrar vi till att depo-
neringen minskar snabbare. Eftersom återanvändning,
återvinning, rötning och kompostering är bättre för
miljön än deponering, ger dagens källsortering en tydlig
miljövinst på kort sikt. Med kort sikt menar vi några
år in i framtiden, tills avfallsförbränningen har hunnit
byggas ut. 

87
Sopor kan ersätta fossila bränslen 
Mer intressant, och mer komplicerat, är att fundera
över vilka effekter dagens källsortering får på längre sikt
– ett eller ett par decennier in i framtiden. Då måste vi
ta hänsyn till att förbränning av avfall kan byggas ut.
Just nu byggs nya anläggningar på flera håll i Sverige.
Det beror på att det egentligen inte längre är tillåtet att
lägga brännbart avfall på deponi. Om vi slutar sortera ut
material till återvinning, måste ännu fler och ännu
större anläggningar för förbränning byggas. Därigenom
får vi ut mer fjärrvärme från avfallet, och mindre värme
behöver produceras med andra energislag. 
Den blandning av energislag som trängs undan av
avfallet domineras av biobränsle, men biobränslet kan
i sin tur komma att ersätta fossila bränslen någon
annanstans. Marknaden för förädlade biobränslen som
pellets är internationell. Även flisad ved och andra
oförädlade biobränslen kan transporteras ganska långt.
Därför kan de biobränslen som trängs undan av svensk
avfallsförbränning ersätta en del av det kol som eldas i
kraftverk på kontinenten. Det kan vara ett billigt sätt
för europeiska länder att hålla nere sina utsläpp av kol-
dioxid. En utbyggd avfallsförbränning kan alltså i
slutänden leda till att fossila bränslen ersätts. Det skulle
kunna innebära en miljövinst. Hur stor miljövinsten blir
beror bland annat på vilket fossilt bränsle som ersätts,
och vilken eller vilka fraktioner i avfallet man tittar på.

88
Återvinning ger miljövinster
Källsortering och återvinning ger större miljövinster än
förbränning för de flesta typer av material. De flesta
metaller bidrar nästan inte alls till energiutvinningen
vid avfallsförbränning. Genom att samla in metallerna
och återvinna dem sparar vi den stora mängd energi
som krävs för att producera nya metaller ur malm.
Tunn aluminium går att förbränna, men återvinning är
fördelaktigare. Glas är inte brännbart och bidrar inte
alls till fjärrvärmeproduktionen vid avfallsförbränning.
Genom att krossa och återvinna glas sparar vi en del energi,
även om vinsten inte är lika stor som för metaller. 
Plast bidrar mycket till energiutvinningen vid avfalls-
förbränning. Men den energi som utvinns vid förbrän-
ning av plastavfall är bara hälften så stor som den
mängd naturgas och olja som krävs för att producera
plasten från början. Om vi använder återvunnen plast
i stället för jungfrulig plast sparar vi en hel del olja och
naturgas. 
Papper och kartong bidrar till energiutvinning vid
avfallsförbränning. På samma sätt som för plast gäller
att den energi som utvinns vid förbränning är betydligt
mindre än energin i veden och elenergi som krävs för
att producera materialet från början. Om vi använder
returfiberbaserat papper i stället för nyfiberbaserat pap-
per sparar vi elenergi och massaved. Ett argument för
förbränning av kartong och papper är att det är ett sätt

89
att få in massaveden i energisystemet. Det är bra för
miljön, för veden är ju ett förnybart bränsle som inte
bidrar till växthuseffekten. Bränslepriserna har tradi-
tionellt sett varit mycket lägre än priset på massaved, så
om veden inte omvandlas till papper kanske den inte
kommer in i energisystemet alls. Men om Kyotopro-
tokollet träder i kraft kan efterfrågan på biobränsle drivas
upp så att bränslepriset inte längre är betydligt lägre än
priset på massaved. Skogsmaskinerna är redan nu
designade för att kunna programmeras om så att de
avverkade träden delas upp optimalt efter de gällande
priserna på sågverkstimmer, massaved och bränsle. Om
bränslepriset ökar kraftigt kan den massaved som sparas
genom att vi återvinner papper användas som bränsle i
stället och då ersätta fossila bränslen. Detta skulle leda
till en rejäl miljövinst för återvinning av papper.
Matavfall och annat biologiskt nedbrytbart avfall
bidrar också till energiutvinning vid avfallsförbrän-
ning. Sådant material innehåller ganska mycket vatten,
men med avancerad förbränningsteknik och rökgas-
hantering kan det biologiska avfallet ändå bidra till
produktionen av fjärrvärme. Källsortering och rötning
ger ingen entydig miljövinst jämfört med förbränning.
Vid rötning utvinns en del energi ur det biologiska
avfallet, men mindre än vid förbränning. Å andra sidan
kan rötresterna i gynnsamma fall ersätta konstgödsel
och jordförbättringsmedel. Kompostering är miljömäs-
sigt sämre än rötning, för vid kompostering utvinns

90
ingen energi med dagens teknik. Det är de här slutsat-
serna som gör att rötning och kompostering har ramlat
ner i vår hierarki jämfört med EU:s avfallstrappa. 
Sammantaget ger materialåtervinning av hyggligt väl-
sorterade fraktioner av metall, glas och plast en tydlig
miljövinst även på ett par decenniers sikt, jämfört med
förbränning. För organiskt avfall är förbränning med
energiutvinning miljömässigt likvärdig med rötning,
och bättre än kompostering. Återvinning av kartong
och papper kan ge en miljövinst på ett par decenniers
sikt, men vi har olika åsikter om ifall den miljövinsten
är tydlig. Hur tydlig miljövinsten är beror framför allt
på om produktion av massaved behövs för att få in den
mängden ved i energisystemet (se ovan).
Återvinning bättre även på lång sikt
Också intressant, och kanske mest osäkert, är vad som
är hållbart på lång sikt. I ett långsiktigt hållbart samhälle
kan fossila bränslen inte användas på samma sätt som
idag, och olja och naturgas kanske inte heller kan använ-
das som råmaterial till plast. I stället måste den bördiga
marken räcka till produktion av mat, material och
bränsle. Eftersom den bördiga marken är begränsad
måste dessa resurser användas så effektivt som möjligt. 
På så lång sikt kommer tekniken sannolikt att ha
utvecklats kraftigt. Det betyder att livscykelanalyser
och andra studier som baseras på data från dagens teknik

91
inte kan användas för att dra några säkra slutsatser.
Men även om det inte går att säga säkert vilken teknik
som kommer att utvecklas mest, går det ändå att spe-
kulera kring detta. Att jungfrulig produktion idag, trots
lång teknikutveckling, har högre energiförbrukning än
återvinning talar för att materialåtervinning kommer
att vara mer energieffektiv än avfallsförbränning även
på mycket lång sikt. Det betyder att källsortering och
återvinning av material sannolikt ger en miljövinst även
i ett långsiktigt hållbart samhälle, jämfört med sopför-
bränning med energiutvinning. Däremot är det oklart
om rötning och kompostering har några fördelar gent-
emot förbränning i det här tidsperspektivet.