Vårdprogram



Yüklə 5,01 Kb.
Pdf görüntüsü
səhifə6/11
tarix16.03.2017
ölçüsü5,01 Kb.
#11727
1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11

Tabell 4. 
Antibiotikadoser (samtliga avser iv. dosering till vuxen patient med normal njurfunktion) 
 
penicillin G    
3 g x 4  
ampicillin       
3 g x 4   
cefotaxim        
3 g x 4   
ceftriaxon        
2 g x 2 (eller 4 g x 1)  
cefuroxim        
3 g x 4 
ceftazidim        
2 g x 3 
meropenem         
2 g x 3 
vancomycin         
1 g x 3 
kloxacillin            
3 g x 4   
rifampicin      
600 mg x 1 
kloramfenikol 
1 g x 3   
trimetoprim-sulfamethoxazol 20 
ml 


moxifloxacin 
400 mg x 1
 
 
 
Rekommendationer; empirisk antibiotikabehandling vid okänd ABM hos vuxna  
(för doser se tabell 4): 
Behandlingsrekommendationerna har bl.a. baserats på aktuella resistensförhållanden i 
Sverige, behandlingstradition och studier (experimentella och kliniska). 
 
 Samhällsförvärvad bakteriell meningit (utan särskilda omständigheter) 

cefotaxim alt ceftriaxon + ampicillin i första hand (AII
alternativt 

meropenem (BII
 
 Immunsupprimerad patBehandlingen bör, jämfört med standardbehandling, ge en 
bättre täckning av resistenta Gram-negativa tarmbakterier med bibehållen täckning av 
Listeria och Gram-positiva bakterier. Även svamp bör övervägas vid meningit hos 
immunsupprimerad pat. 

meropenem (BIII 
alternativt 

ceftazidim + ampicillin + vancomycin (BIII) 
 
 Särskild misstanke om pneumokockinfektion med nedsatt känslighet för penicillin: 
Vid insjuknande i anslutning till vistelse i land med högre förekomst av pneumo-
kocker med nedsatt känslighet för penicillin (MIC >0,06 mg/l) än i Sverige bör 
initialt täckning av pneumokocker med nedsatt känslighet inkluderas i den empiriska 
behandlingen. Tillägg av vancomycin utöver cefotaxim/ceftriaxone och ampicillin är 
den regim som är mest förespråkad i litteraturen. Penetrationen av vancomycin till 
likvor, som även i normalfallet är mindre bra och i hög grad beroende av barriär-

  
44 
skadan, har i djurexperimentella studier visat sig försämras vid samtidig behandling 
med dexametason. Även om kliniska erfarenheter talande för en försämrad 
behandlingseffekt saknas vid samtidig vancomycin- och dexametason-behandling, 
kan tillägg av även rifampicin, vars likvorpenetration ej påverkas av dexametason, 
utgöra ett tänkbart alternativ. Dessutom finns data från djurexperiment som visar att 
tillägg av rifampicin ökar likvorkoncentrationen av vancomycin vid samtidig 
dexametasonbehandling. 

Standardbehandling + vancomycin (AII
alternativt 

Standardbehandling + vancomycin + rifampicin (BIII
 
 
 Empirisk behandling vid allvarlig allergi mot betalaktamantibiotika. För att motivera 
avsteg från empirisk standardbehandling, krävs anamnestiska uppgifter om 
anafylaktisk chock, bronkospasm, Quinckes ödem eller mukokutant syndrom. 
Kloramfenikol har tidigare utgjort ett huvudalternativ vid allergi mot 
betalaktamantibiotika. Få moderna studier av monoterapi med kloramfenikol finns. 
Dessutom är preparatet vanligtvis inte tillgängligt i den akuta situationen, varför 
kloramfenikol inte längre är ett realistiskt alternativ. 

Moxifloxacin + vancomycin + trimetoprim-sulfametoxazol (CIII
Om Listeria bedöms vara mycket osannolik kan trimetoprim-sulfametoxacol 
utgå (CIII).  
 
Fortsatt antibiotikabehandling vid negativ bakteriologisk diagnostik 
Om patienten initialt förbättras på behandling med cefotaxim + ampicillin, seponeras 
i första hand ampicillin om misstanken om Listeria är ringa. Behandlingen fullföljs 
med cefotaxim. Om patienten initialt förbättras på behandling med meropenem 
fullföljs behandlingen med detta preparat om inte den kliniska bilden starkt talar för 
etiologi där smalare behandlingsalternativ finns (BIII). 
 
Behandling av bakteriell meningit med säkerställd etiologi (Tabell 3) 
Streptococcus pneumoniae: 
Val av behandling är beroende av resistensförhållanden mot penicillin och 
cefalosporiner. Vid full känslighet mot penicillin (MIC <0,06 mg/l) rekommenderas 
bensylpenicillin (AII). Vid nedsatt känslighet för penicillin (>0,06 mg/l) respektive 
cefalosporiner (MIC >0,5 mg/l) har man rapporterat  behandlingssvikt och fördröjd 
sterilisering av likvor vid monoterapi med penicillin respektive 3:e generationens 
cefalosporiner (17-20). 
 
Vid intermediär känslighet för penicillin (MIC >0,06-1 mg/l) rekommenderas 
behandling med cefotaxim alt ceftriaxon om full känslighet för dessa cefalosporiner 
(MIC <0,5 mg/l) föreligger (AIII). Om MIC för nämnda cefalosporiner är >0,5 mg/l 
alternativt om höggradig penicillinresistens (MIC >2 mg/l) föreligger, rekommen-
deras behandling med cefotaxim eller ceftriaxon i kombination med vancomycin 
(AIII). Jämförande prospektiva studier saknas dock som stöd för någon av dessa 
rekommendationer. Djurexperimentella studier talar för en bättre effekt vid 
kombinationsbehandling med vancomycin eller rifampicin än vid monoterapi (21,22).  
 

  
45 
Behandlingsmisslyckande finns dessutom beskrivet vid vancomycin som monoterapi 
(23). Sänkta vancomycinkoncentrationer i likvor vid samtidig dexametason-
behandling har påvisats experimentellt (24,25) och kan misstänkas föreligga även hos 
vuxna (23). Den kliniska betydelsen av detta är oklar men teoretiskt kan detta 
resultera i försämrat behandlingsresultat, inte minst med hänsyn till att vancomycin 
även utan dexametasonbehandling har dålig likvorpenetration. För att säkerställa 
adekvata likvoroncentrationer rekommenderas därför dalkoncentrationer av 
vancomycin på 15-20 mg/l i serum vilket kan kräva doser på 15 mg/kg 3-4 gånger 
dagligen (BIII). Även intraventrikulär behandling med vancomycin kan tillgripas vid 
uteblivet behandlingssvar men förutsätter anläggande av ventrikeldrän (se sida 55-
59). Motsvarande nedsättning av likvorpenetrationen för rifampicin föreligger ej vid 
samtidig dexametasonbehandling 
(
22

varför tillägg av rifampicin som alternativ till 
vancomycin kan rekommenderas i denna situation (BIII). Djurexprimentella studier 
av pneumokockmeningit med såväl resistenta som känsliga pneumokockstammar har 
visat att daptomycin har en högre avdödningsförmåga jämfört med standard-
behandling med ceftriaxon i kombination med vancomycin (26-29). Ett gynnsamt 
förhållande mellan MIC och uppnådda likvorkoncentrationer för daptomycin stöder 
dessa experimentella erfarenheter. Även om kliniska erfarenheter ännu är mycket 
begränsade kan daptomycin vara ett alternativ när annan mer beprövad behandling 
inte är framgångsrik. En synergism, men aldrig antagonism, mellan daptomycin och 
rifampicin har påvisats för Gram-positiva bakterier in vitro varför kombinations-
behandling med rifampicin också kan övervägas. Även linezolid har framgångsrikt 
använts i enstaka fall av pneumokockmeningit i situationer då andra behandlings-
alternativ saknats (30). I en mindre fallserie har kombinationen linezolid + ceftriaxon 
använts för att initialt täcka för pneumokockstammar med nedsatt känslighet (31).   
 
Vid ökad risk för bakteriell meningit orsakad av pneumokocker med nedsatt 
känslighet för penicillin bör den initiala empiriska behandlingen kompletteras med 
vancomycin (AIII). Vid insjuknande efter vistelse i land med högre förekomst av 
pneumokockresistens än i Sverige bör därför sådan behandling övervägas. 
 
Neisseria meningitidis: 
Förstahandsmedel för behandling av stammar med full känslighet för penicillin är 
bensylpenicillin (A I) men cefotaxim/ceftriaxon (AI) skall alltid användas till dess 
resistensmönstret är känt. Den kliniska betydelsen av mera ovanliga stammar med 
förändrade penicillinbindande proteiner och intermediär känslighet för penicillin 
(MIC 0,1-1 mg/l) är ofullständigt känd. Stammar med intermediär känslighet tycks i 
allmänhet svara på behandling med penicillin (32), men enstaka fall av behandlings-
svikt finns beskrivet liksom en misstänkt association mellan stammar med nedsatt 
känslighet som behandlats med penicillin och försämrad prognos (33).  
 
Enstaka betalaktamasproducerande stammar med höggradig penicillinresistens finns 
också beskrivet liksom höggradig kloramfenikolresistens (MIC > 6 mg/l), dock ej i 
Sverige. Inga fall av behandlingssvikt på 3:e generationens cefalosporiner finns 
rapporterade. Vid nedsatt penicillinkänslighet rekommenderas trots avsaknad av 
jämförande studier behandling med cefotaxim eller ceftriaxon (BIII). Vid allvarlig 
penicillinallergi är monoterapi med kloramfenikol ett väl beprövat alternativ och 

  
46 
jämförbart med penicillin vid meningokockinfektion (AI) och är att föredra i denna 
situation om kloramfenikol finns att tillgå. Ciprofloxacin är också ett alternativ vid 
allergi (BIII). Känsligheten in vitro för moxifloxacin är jämförbar med den för 
ciprofloxacin och har bättre likvorpenetration, vilket talar för att moxifloxacin är ett 
möjligt behandlingsalternativ. Inga behandlingsresultat för moxifloxacin vid 
meningokockmeningit finns dock publicerade. Enstaka meningokockstammar med 
nedsatt känslighet för kinoloner finns beskrivna (34). 
 
Haemophilus influenzae: 
God behandlingseffekt kan förväntas med cefotaxim eller ceftriaxon (AII) vid 
behandling av såväl betalaktamasproducerande stammar som de fåtal stammar som är 
resistenta pga förändrade penicillinbindande proteiner. Cefuroxim har i en jämförelse 
med ceftriaxon varit förknippat med en ökad andel hörselnedsättning och en försäm-
rad bakterieavdödning, vilket också kan förväntas utifrån en mer ogynnsam relation 
mellan MIC och uppnådda likvorkoncentrationer för cefuroxim i jämförelse med 
nyare cefalosporiner. Vid behandling av stam som är fullt känslig för ampicillin är det 
ett fullvärdigt alternativ (AI).  
 
Listeria monocytogenes: 
Inga jämförande studier mellan olika behandlingsalternativ vid listeriameningit finns. 
Ampicillin rekommenderas vanligen som förstahandsmedel (AII) men inga säkra 
belägg finns, vare sig experimentellt eller kliniskt, för att bensylpenicillin (AII) utgör 
ett sämre behandlingsalternativ. Penicilliner har en långsam bactericid effekt mot  
Listeria vid de koncentrationer som uppnås i likvor. På grund av denna förlång-
sammade avdödning och djurexperimentella belägg för en påtaglig synergistisk effekt 
vid kombinationsbehandling med aminoglykosid (35), rekommenderar många tillägg 
av aminoglykosid (BIII) trots dess dåliga likvorpenetration. Synergism kan dock 
tänkas föreligga även vid de låga koncentrationer i likvor som uppnås av 
aminoglykosid vid bakteriell meningit.  
 
Ampicillin i kombination med trimetoprim-sulfamethoxazol (BIII) har också använts 
för att förbättra avdödningen av Listeria. I en okontrollerad studie har denna 
kombination visat på färre behandlingsmisslyckanden och neurologiska resttillstånd 
jämfört med en kombination av ampicillin och aminoglykosid (36). Behandling med 
enbart trimetoprim-sulfamethoxazol uppvisar också bactericid effekt mot Listeria och 
är bästa alternativ vid svår penicillinallergi (BIII). Meropenem (BIII) och nyare 
kinoloner, såsom levofloxacin och moxifloxacin, uppvisar god aktivitet in vitro mot 
Listeria vilket stöds av fallrapporter om god behandlingseffekt vid listeriameningit, 
men den kliniska erfarenheten är ännu begränsad.. Kloramfenikol och vancomycin, 
som båda in vitro har effekt mot Listera, uppvisar dålig klinisk effekt vid 
listeriameningit med ett flertal rapporter om behandlingsmisslyckanden (DIII).   
 
Enterobacteriaceae inkl. Pseudomonas: 
Introduktion av 3:e generationens cefalosporiner har revolutionerat behandlingen av 
meningit orsakad aeroba Gram-negativa tarmbakterier (37,38). En kraftigt minskad 
mortalitet i storleksordningen 6-22 % ses idag i jämförelse med tidigare dödlighet på 
50 % eller mer. Studier som jämfört olika tänkbara behandlingsregimer saknas dock 

  
47 
helt men okontrollerade observationer ger belägg för att cefotaxim, ceftriaxon, 
cefepim, ceftazidim och meropenem är användbara alternativ (AII–AIII). Vid 
behandling av pseudomonasinfektioner är cefepim, ceftazidim och meropenem 
tänkbara alternativ, av vilka i synnerhet ceftazidim (AII) har befunnits effektivt i ett 
flertal fallserier (39,40). Vid meningit orsakad av Enterobacter, Citrobacter, 
Acinetobacter samt E coli och Klebsiella med utökad betalaktamas-aktivitet (ESBL-
stammar) där cefalosporinresistens utgör ett växande problem, är meropenem ett 
väsentligt tillskott i behandlingsarsenalen (AIII). Den kliniska erfarenheten av 
behandling med nyare kinoloner såsom levofloxacin och moxifloxacin är fortfarande 
mycket begränsad även om farmakodynamiska egenskaper och djurexperimentella 
data talar för att dessa är användbara alternativ vid behandling av meningit orsakad av 
Gram-negativa bakterier. Kinoloner utgör dock aldrig förstahandsmedel vid Gram-
negativ meningit, frånsett vid allvarlig allergi mot betalaktamantibiotika, utan skall 
ses som ett möjligt behandlingsalternativ vid multiresistens eller vid behandlingssvikt 
på annan behandling (BIII). Aminoglykosider har dålig penetration till likvorrummet 
även vid inflammerade meningier och övertygande belägg saknas för tillägg av 
aminoglykosid till övrig behandling vid Gram-negativ meningit. Intraventrikulär 
aminoglykosidbehandling vid Gram-negativ meningit kan ibland övervägas men 
förutsätter anläggande av ventrikeldrän (se sida 56-59).  
 
Stafylococcus aureus: 
Kloxacillin och dikloxacillin penetrerar på grund av hög proteinbindning dåligt till 
likvorrummet och är teoretiskt därför inte optimal behandling vid stafylokock-
meningit. Jämförande kliniska studier saknas dock mellan olika tänkbara 
behandlingsalternativ vid meningit orsakad av S aureus. Vid retrospektiva studier av 
konsekutiva patienter med S. aureus-meningit finns ett flertal olika behandlings-
alternativ representerade och dödligheten är vid samhällsförvärvad meningit 
genomgående mycket hög (>40 %).  En association mellan överlevnad och en 
inledande behandling som täcker stafylokocker har iakttagits liksom en bättre 
överlevnad hos patienter som fick ett stafylokock-penicillin i kombination med 
fucidinsyra (41). Den annars i litteraturen mest förespråkade tilläggsbehandlingen vid 
stafylokockmeningit är rifampicin, vilket teoretiskt också är att föredra eftersom 
antagonism mellan fucidinsyra och methicillin är beskrivet djurexperimentellt (42).  
 
Värdet av kombinationsbehandling kan ej säkert avgöras men i analogi med 
situationen vid S. aureus-infektioner med annan för antibiotika svåråtkomlig 
lokalisation är kombinationsbehandling attraktivt. 3:e generationens cefalosporiner 
och cefuroxim som kombinerar en bättre likvorpenetration än isoxazolylpenicilliner 
med god stafylokockeffekt, har framgångsrikt använts vid behandling av meningit 
orsakad av S. aureus (43). Vid meningit orsakad av S. aureus känslig för methicillin 
rekommenderas därför i första hand cefuroxim i kombination med rifampicin (BIII)
Teoretiskt torde även inledande empirisk behandling med meropenem vara effektivt 
vid S. aurues-meningit, men klinisk erfarenhet saknas. Till patienter med allvarlig 
penicillinallergi rekommenderas vancomycin i kombination med rifampicin (BIII).  
 
 

  
48 
Vid meningit orsakad av MRSA rekommenderas vancomycin alltid i kombination 
med rifampicin på grund av vancomycinets dåliga och något oförutsägbara penet-
ration till likvor (BIII). Om ventrikeldrän anlagts kan även intraventrikulär behand-
ling med vancomycin tillgripas vid uteblivet behandlingssvar (se sida 56-59). I ett 
flertal fallrapporter och sammanställningar av erfarenheterna vid CNS-infektioner har 
också linezolid med framgång använts vid methicillinresistent stafylokockmeningit, 
vid såväl S. aureus som S. epidermidis (44-46). 
 
Linezolid har en god CNS-penetration och har, trots bakteriostatiskt effekt och trots 
att indikationen varit behandlingssvikt på annan behandling (vanligen vancomycin), 
resulterat i utläkning i flertalet fall. Linezolid, eventuellt i kombination med andra 
läkemedel såsom rifampicin eller som tilläggsbehandling, kan därför rekommenderas 
vid behandlingssvikt på vancomycin och rifampicin, besvärliga resistensförhållanden, 
biverkningar på given behandling eller allergi (BIII). 
 
Daptomycin utgör ytterligare ett alternativ när andra mer beprövade 
behandlingsalternativ är uttömda. Experimentella data antyder att 
daptomycinbehandling vid meningit orsakade av S. aureus leder till snabbare 
sterilisering av likvor än vancomycin. Även om enstaka fallrapporter om 
framgångsrik behandling vid MRSA-orsakad meningit finns (47) saknas ännu 
tillräcklig klinisk erfarenhet av daptomycin vid S. aureus-meningit. Då ingen 
antagonism mellan daptomycin och rifampicin mot stafylokocker är påvisad kan 
tillägg av rifampicin övervägas. Vissa data talar tvärt om för att en synergism kan 
finnas in vitro för Gram-positiva bakterier. 
 
Betahemolyserande streptokocker: 
Betahemolyserande streptokocker är vanligen höggradigt känsliga för 
bensylpenicillin, vilket är förstahandsmedel (AIII), men ampicillin (AIII) är 
likvärdigt. Även inledande empirisk behandling med 3:e generationens cefalosporiner 
(BIII) eller meropenem kan förväntas ha god effekt på streptokocker även om klinisk 
erfarenhet är begränsad, i synnerhet för meropenem. Djurexperimentellt finns 
synergism påvisad mellan ampicillin och aminoglykosid (48), varför kombinations-
behandling med aminoglykosid i likhet med behandlingsrekommendationer i 
neonatalperioden, förespråkas av många. Studier som stöder värdet av kombinations-
behandling hos vuxna saknas dock. Det finns ändå anledning att överväga tillägg av 
aminoglykosid (BIII) då behandlingssvikt hos de ca 10 % av streptokockstammar 
som uppvisar tolerans mot penicillin uppmärksammats under senare år. På grund av 
att streptokockmeningit är relativt sällsynt hos vuxna, kommer dock problemet med 
behandling av meningit orsakad av stammar som uppvisar tolerans mot penicillin 
knappast att kunna belysas i kliniska studier. Vid allvarlig penicillinallergi rekom-
menderas vancomycin (BIII). Kombinationsbehandling med rifampicin kan också 
vara ett alternativ för att förbättra avdödningen vid tolerans, dels baserat på erfaren-
heter från icke-CNS-infektioner dels på den utmärkta penetrationen till CNS (BIII). 

  
49 
Referenser 
1. Prasad K, et al. Third generetion cephalosporins versus conventional antibiotics for treating acute 
bacterial meningitis (Cochrane Review). In: The Cochrane Library, Issue 2, 2004. Chichester, UK: 
John Wiley & Sons, Ltd. 
2. Lebel MH, et al. Comparative efficacy of ceftriaxone and cefuroxime for treatment of bacterial 
meningitis. J Pediatr. 114: 1049, 1989.  
3. Peltola H, et al. Randomised comparison of chloramphenicol, ampicillin, cefotaxime, and 
ceftriaxone for childhood bacterial meningitis. Lancet. 1:1281–1297, 1989. 
4. Cottagnoud P, et al. Fluoroquinolones in the treatment of meningitis. Curr Infect Dis Rep.  
5(4):329-336, 2003. 
5. Karageorgopoulos DE, et al. Short versus long duration of antibiotic therapy for bacterial 
meningitis: a meta-analysis of randomised controlled trials in children. Arch Dis Child.  
94(8): 607-14, 2009. 
6. Yogev R, et al. Once daily cefriaxone for central nervous system infections and other serious 
pediatric infections. Pediatr Infect Dis. 5: 298-303, 1986. 
7. Brink M, et al. Outcome of 8-hour dosin intervals with beta-lactam antibiotics in acute bacterial 
meningitis. Scand J Infect Dis. 38(9): 772-7, 2006. 
8. Del Rio MA, et al. Ceftriaxone versus ampicillin and chloramphenicol for the treatment of bacterial 
meningitis in children. Lancet. 1: 1241–1244, 1983. 
9. Cefotaxime vs conventional therapy for the treatment of bacterial meningitis of infants and children. 
Pediatr Infect Dis. 5: 402–407, 1986. 
10. Schaad UB, et al. A comparison of ceftriaxone and cefuroxime for treatment of bacterial 
meningitis in children. N Engl J Med. 322: 141, 1990. 
11. Klugman KP, et al. The Meropenem Meningitis Study Group: Randomized comparison of 
meropenem with cefotaxime for treatment of bacterial meningitis. Antimicrob Agents Chemother.  
39: 1140, 1995. 
12. Sáez-Llorens X, et al. Prospective randomized comparison of cefepime and cefotaxime of bacterial 
meningitis in infants and children. Antimicrob Agents Chemother . 39: 937–940, 1995. 
13. Schmutzhard E, et al. A randomised comparison of meropenem with cefotaxime or ceftriaxone for 
the treatment of bacterial meningitis in adults. Meropenem Meningitis Study Group. J Antimicrob 
Chemother. 36 (Suppl A): 85-97, 1995. 
14. Scholz H, et al. Prospective comparison of ceftriaxone and cefotaxime for the short-term treatment 
of bacterial meningitis in children. Chemother. 44: 142-7, 1998. 
15. Odio CM, et al. Prospective, randomized, investigator-blinded study of the efficacy and safety  
of meropenem vs cefotaxime therapy in bacterial meningitis in children. Meropenem meningitis study 
group. Pediatr Infect Dis J. 18:581–590, 1999. 
16. Sáez-Llorens X, et al; Trovan menigitis Study Group. Quinolone treatment for pediatric bacterial 
meningitis: a comparative study of trovafloxacin and ceftriaxone with or without vancomycin. Pediatr 
Infect Dis J. 21(1):14-22, 2002. 
17. Kaplan SL, et al. Management of infections due to antibiotic-resistant Streptococcus pneumoniae. 
Clin Microbiol Rev. 11: 628–644, 1998. 
18. Ruiz-Irastorza GR, et al. Failure of cefotaxime treatment in a patient with penicillin-resistant 
pneumococcal meningitis and confirmation of nosocomial spread by random amplified polymorhic 
DNA analysis. Clin Infect Dis. 21: 234–235, 1995. 
19. Florez C, et al. Cefotaxime failure in pneumococcal meningitis caused by a susceptible isolate. 
Pediatr Infect Dis. 15: 723–724, 1996. 
20. Pachero RT, et al. Failure of cefotaxime in an adult with Streptococcus pneumoniae meningitis. 
Am J Med. 102: 303–305, 1997. 
21. Friedland IR, et al. Evaluation of antimicrobial regimens for treatment of experimental penicillin- 
and cephalosporin-resistant pneumococcal meningitis. Antimicrob Agents Chemother. 37: 1630, 1993.  
22. Paris MM, et al. Management of meningitis caused by penicillin-resistant Streptococcus 
pneumoniae. Antimicrob Agents Chemother. 39: 2171, 1995. 
23. Viladrich PF, et al. Evaluation of vancomycin for therapy of adult pneumococcal meningitis. 
Antimicrob Agents Chemother. 35: 2467, 1991. 
24. Cabellos C, et al. Influence of dexamethasone on efficacy of ceftriaxone and vancomycin therapy 
in experimental pneumococcal meningitis. Antimicrob Agents Chemother. 39: 2158, 1995. 

  
50 
25. Paris MM, et al. Effect of dexamethasone on therapy of experimental penicillin- and 
cephalosporin-resistant pneumococcal meningitis. Antimicrob Agents Chemother. 38: 1320, 1994. 
26. Steenbergen JN, et al. Daptomycin: a lipopeptide antibiotic for the treatment of serious Gram-
positive infections.J Antimicrob Chemother. 55(3):283-8, 2005.  
27. Rybak MJ. The efficacy and safety of daptomycin: first in a new class of antibiotics for Gram-
positive bacteria.Clin Microbiol Infect. 12(Suppl 1):24-32, 2006. 
28. Cottagnoud P, et al. Daptomycin is highly efficacious against penicillin-resistant and penicillin- 
and quinolone-resistant pneumococci in experimental meningitis. Antimicrob Agents Chemother. 
48(10):3928-33, 2004. 
29. Grandgirard D, et al. Prevention of brain injury by the nonbacteriolytic antibiotic daptomycin  
in experimental pneumococcal meningitis. Antimicrob Agents Chemother. 51(6):2173-8, 2007.  
30. Ramírez P, et al. Linezolid as rescue therapy for pneumococcal meningitis. Intensive Care Med. 
33(5):924-5, 2007. 
31. Faella F, et al. Combined treatment with ceftriaxone and linezolid of pneumococcal meningitis:  
a case series including penicillin-resistant strains. Clin Microbiol Infect. 12(4):391-4, 2006. 
32. Uriz S, et al. Neisseria meningitidis with reduced sensitivity to penicillin: Observations  
in 10 children. Scand J Infect Dis. 23: 171, 1991. 
33. Cebells CL, et al. Clinical data in children with meningococcal meningitis in a Spanish hospital. 
Acta Paediatr. 86: 26-9, 1997. 
34. Schultz TR, et al. An invasive isolate of Neisseria meningitidis showing decreased susceptibility  
to quinolones. Antimicrob Agents Chemother. 44:1166, 2000. 
35. Scheld WM, et al. Response to therapy in an experimental model of meningitis due to Listeria 
monocytogenes. J Infect Dis. 140: 287, 1979. 
36. Merle-Melet M, et al. Is amoxicillin-cotrimoxazole the most appropriate antibiotic regimen for 
listeria meningoencephalitis? Review of 22 cases and the litterature. Journal of Infection. 33: 79, 1996. 
37. Cherubin CE, et al. Treatment of gram-negative bacillay meningitis:role of new cephalosporin 
antibiotics. Rev Infect Dis. 4:453S–4564S, 1982. 
38. Kaplan SL, et al. Cefotaxime and aminoglycoside treatment of meningitis caused by gram-negative 
enteric organisms. Pediatr Infect Dis J. 9: 810, 1990. 
39. Fong IW, et al. Review of Pseudomonas meningitis with special emphasis on treatment with 
ceftazidime. Rev Infect Dis. 7:604–612, 1985. 
40. Rodriguez WJ, et al. Treatment of Pseudomonas meningitis with ceftazidime with or without 
concurrent therapy. Pediatr Infect Dis J. 9:83–7, 1990. 
41. Jensen AG, et al. Staphylococcus aureus meningitis. A review of 104 nationwide, consecutive 
cases. Arch Intern Med. 153:1902–1908, 1993. 
42. Ostergaard C, et al. Evaluation of fusidic acid in therapy of experimental Staphylococcus aureus 
meningitis. J Antimicrob Chemother. 51: 1301–1305, 2003. 
43. Norgaard M, et al. Staphlococcus aureus meningitis: experience with cefuroxime treatment during 
a 16 year period in a Danish region. Scand J Infect Dis. 35: 311–314, 2003. 
44. Ntziora F, et al. Linezolid for the treatment of patients with central nervous system infection.  
Ann Pharmacother. 41(2): 296-308, 2007.  
45. Naesens R, et al. Central nervous system invasion by community-acquired methicillin-resistant 
Staphylococcus aureus. J Med Microbiol. 58(Pt 9): 1247-51, 2009. 
46. Kessler AT, et al. Treatment of meningitis caused by methicillin-resistant Staphylococcus aureus 
with linezolid. Infection. 35(4): 271-4, 2007.  
47. Lee DH, et al. Successful treatment of methicillin-resistant staphylococcus aureus meningitis with 
daptomycin. Clin Infect Dis. 47(4):588-90, 2008.  
48. Deveikis A, et al. Antimicribial therapy of experimental group B streptococcal infection in mice. 
Antimicrob Agents Chemother. 11: 817, 1977. 
 
 
 
 
 
Yüklə 5,01 Kb.

Dostları ilə paylaş:
1   2   3   4   5   6   7   8   9   10   11




Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©azkurs.org 2024
rəhbərliyinə müraciət

gir | qeydiyyatdan keç
    Ana səhifə


yükləyin