Innehåll Inledning 5 Birgitta Johansson På väg mot en avfallsinfarkt?



Yüklə 0,54 Mb.
Pdf görüntüsü
səhifə1/12
tarix09.02.2017
ölçüsü0,54 Mb.
  1   2   3   4   5   6   7   8   9   ...   12

Sopor hit och dit

Innehåll
Inledning
5
Birgitta Johansson
På väg mot en avfallsinfarkt? 
15
Johan Sundberg
Långt till ett giftfritt kretslopp 
27
Gunnar Fredriksson
Rent och orent i sopornas rike 
39
Lynn Åkesson
Soporna – det är vi! 
49
Johan Hultman
Lönar det sig att sortera?
Ska vi sortera lika mycket överallt? 
61
Christer Berglund
Politiker luras om sopornas värde 
73
Thomas Sterner
Vilken sophantering är bäst för miljön? 
81
Tomas Ekvall, Göran Finnveden och Jan-Olov Sundqvist
Hur vill vi ha det? 
Viljan finns – men det ska vara bekvämt 
95
Adrienne Sörbom
Varför gör dom inte som vi säger? 
107
Gunilla Jarlbro
Sopinsamling nära hushållen – det går att ordna 
115
Cecilia Mattsson Petersen
Sopsortering med bumerangeffekt 
125
Ola Wetterberg
Kvinnokraft och lokala initiativ – nyckeln i syd 
137
Per EO Berg

Så här gör vi
Sopor med producentansvar – vad blir det av dem? 
147
Anna Jansson och Cecilia Mattsson Petersen
Tufft mål för matresterna 
163
Björn Vinnerås
Myter, misstro och moment 22 
173
Per EO Berg och Cecilia Mattsson Petersen
Att bränna eller inte bränna? 
185
Jenny Sahlin och Evalena Wikström
Parter i målet
Weine Wiqvist:
Vi borde ha börjat med det farliga 
195
Svante Axelsson:
Vi måste ta ansvar för vår konsumtion! 
203
Annika Helker Lundström:
Vi måste få ett enklare system utan monopol 
211
Ordlista 219

5
Inledning
Är det vettigt att vi sorterar och fraktar våra sopor hit
och dit? Är det verkligen till nytta för miljön – eller är
det mera terapi för vårt dåliga miljösamvete? Vem tjänar
på mitt gratisarbete? Vad är viktigast att sortera om
jag bara orkar lite grann? Har vi börjat i fel ände – med
ofarliga förpackningar – och missat det farliga avfallet?
Ska vi sortera lika mycket överallt? Ska vi sortera och
återvinna allt vi kan – eller ska vi bränna mer än idag?  
Källsortering av sopor var något helt normalt i början
av 1900-talet. Sedan kom en femtioårsperiod då vi
kastade blandade sopor i sopnedkast. På 1970-talet
trodde ingen på källsortering. Vi skulle bunta ihop
soporna och sortera dem mekaniskt i stora sorterings-
anläggningar. Nu ska vi källsortera igen. 
Det finns många olika uppfattningar om sopor och
avfallshantering. Dagens system kan upplevas som ett
samhällsexperiment i fullskala. Det väcker lätt upprörda
känslor och debatt. I februari 2003 skrev Naturvårds-
verkets förre generaldirektör Valfrid Paulsson i Dagens
Nyheter att det är bättre för miljön att inte sopsortera,
utan bränna bland annat engångsförpackningar och mat-
rester. ”Det gör ont när man ser gamla människor
pliktskyldigast komma släpande i snömodden med sina
rollatorer lastade med förpackningar till återvinnings-
stationerna”, skrev han, och propagerade för att förpack-

6
ningsinsamlingen borde avvecklas och att någon allmän
storskalig biologisk behandling av hushållsavfall inte
borde göras. Hans inlägg fick inte stå oemotsagt; det
besvarades av forskare och av Naturvårdsverket. 
Idag har vi ett riksdagsbeslut på att 35 procent av hus-
hållens organiska avfall år 2010 bör behandlas genom
kompostering eller rötning. Det är en av följderna av
regeringens proposition ”Ett samhälle med giftfria och
resurssnåla kretslopp” som lades fram i maj 2003.
Återvinningen av förpackningar och annat avfall är en
bra princip som ska utvecklas, står det i propositionen.
Avfallsmängden ska minska och dess farlighet förebyggas.
Avfallshanteringen ska inte ses bara som en resursfråga
och ett miljöproblem, utan också som infrastruktur.
Fyra avdelningar i boken
Boken tar bara upp fasta sopor, och bara hushållssopor.
Den behandlar exempelvis inte de stora mängder av
gasformiga sopor som vi sprider i atmosfären när vi kör
bil. Arbetsmiljöfrågorna kring sophanteringen upp-
märksammas allt mer, men de berörs bara lite i boken.
Arton forskare och experter skriver egna artiklar, och
tre intressenter blir intervjuade. Boken är indelad i
fyra avdelningar: 
•  Lönar det sig att sortera?handlar om ekonomi 
och miljö

7
•  Hur vill vi ha det? – handlar om människor och 
sopinsamling
•  Så här gör vi – ger fakta om dagens sophantering
•  Parter i målet – där intressenterna kommer till tals 
Får vi en avfallsinfarkt?
Vår ekonomiska utveckling bygger till stor del på 
produktion och konsumtion av produkter som så
småningom blir sopor. Sopmängden ökar snabbare än
folkmängden och i takt med tillväxten. Är vi på väg mot
en avfallsinfarkt? Den ständiga ökningen av material
som flödar genom samhället är ohållbar i längden, skriver
avfallsforskaren Johan Sundberg i bokens inledande
artikel. Det vet både forskare och politiker. Ändå kämpar
större delen av samhället för att öka flödet ytterligare,
i tillväxtens namn. 
Snart har vi nått våra nuvarande mål för hushålls-
soporna. Regler och styrmedel finns på plats. Men vi
är fortfarande långt från ett giftfritt och resurssnålt
kretslopp, skriver Gunnar Fredriksson på Naturvårds-
verket. Det ska vara enkelt för hushållen att sortera och
lämna sina sopor. Det är viktigare att göra det enklare
att sortera de fraktioner som redan samlas in än att
införa nya fraktioner, anser han. Hans kapitel innehåller
bland annat en avfallshierarki som används inom EU. 

8
Soporna och vi
Biologiska sopor är orena, ruttnande och stinkande,
skriver etnologen Lynn Åkesson. Rena och smutsiga
sopor ska hållas isär. Hon skriver om maffiafasoner i
sopornas gråzon, om sopspioner på återvinningsstationen
och om bevismaterial på soptippen. Vi sorterar våra
sopor för att det känns moraliskt riktigt. De moraliska
övertonerna finns med överallt i sopornas rike. 
Har soporna dolda kvaliteter och en outnyttjad poten-
tial? Kulturgeografen Johan Hultman diskuterar hur
sopornas roll kan förändras och hur de kan bli menings-
fulla på nya sätt, till exempel som turistattraktioner och
kunskapskällor. I stället för att se sopor som illaluktande,
kladdiga och meningslösa – kan vi se dem som symboler
för kärlek, omtanke, trygghet och vänskap? Är det dags
för en synvända när det gäller äppelskrotten och blöjan?
Skrotten startade som äppelblomma i maj, och blöjan
är ett tecken på att det finns en baby i närheten. 
Lönar det sig att sortera?
Återvinning är inte gratis. Den kräver resurser, både
naturresurser och medborgarnas tid. Och vår tid är inte
gratis. Dessutom är förutsättningarna olika i olika
delar av landet. Dagens ineffektiva avfallspolitik behöver
ändras, skriver nationalekonomen Christer Berglund.
Insamlingen bör styras till tätbefolkade områden och
minska kraftigt där människor bor glest. Han tar well-
papp som exempel. 

9
Politikerna lurar allmänheten att tro att de sorterade
soporna är värdefulla och att sortering leder till lägre
taxor. Sopsortering är viktig, men bara för att få bort
farliga ämnen från miljön, skriver miljöekonomen
Thomas Sterner. Vi borde lägga ner betydligt mera
krut på att sortera ut farligt avfall. Det avfallet tar mark-
naden inte hand om; här har politikerna en uppgift. 
Avfallsforskarna Tomas Ekvall, Göran Finnveden och
Jan-Olov Sundqvist har tillsammans skrivit kapitlet
”Vilken sophantering är bäst för miljön?”. De har
arbetat med livscykelanalyser av sophantering för att
försöka få fram vilka metoder som är bäst för miljön.
Deras slutsats är att sopsortering är till nytta för miljön
både på kort och på lång sikt. Ändå har de gjort en
egen avfallshierarki som avviker något från den vanliga.
I slutet av kapitlet ger de tips för hemmet. Källsortera
farligt avfall – det är självklart. Källsortera även annat
avfall, men utan att överanstränga dig. Om vi käll-
sorterar oss trötta så orkar vi kanske inte göra annat
som är minst lika viktigt för miljön.
Hur vill vi ha det?
Människor vill källsortera, men det ska vara lätt.
Bekvämligheten är lika viktig som ekonomin, och vik-
tigare än både värderingar och information, skriver
sociologen Adrienne Sörbom. Varför inte låta människor i
hyreshus återigen kasta sina sopor i sopnedkast? Fast nu

10
skulle det gå att sortera soporna direkt i sopnedkastet.
Det är bara med den här typen av hyperlätta lösningar
som det går att utöka källsorteringen. Det får inte vara
för krångligt. 
Allt går inte att ”sälja med mördande reklam”, varken
konserverad gröt eller sopsortering, skriver kommuni-
kationsforskaren Gunilla Jarlbro. Hur genomtänkt
informationen än är så har den nästan ingen effekt alls
om inte de fysiska systemen fungerar. Anläggningarna
ska ligga nära hushållen och vara rena, luktfria och till-
talande. De måste fungera för människor i deras vardag
för att det överhuvudtaget ska vara någon idé att fundera
på information. 
Sopinsamling nära hushållen – det går att ordna, enligt
avfallsforskaren Cecilia Petersen. Ett antal goda exempel
visar att problemen går att lösa och att man kan skapa
modeller där alla vinner. Drivkrafterna ser bara lite olika
ut. Hon skriver om färgsättning i Karlstad, marknads-
krafter i Örebro och samverkan i Olofström. Lokala
förhållanden avgör. 
Bebyggelsehistorikern Ola Wetterberg skriver om hur
sopsorteringen växte fram, försvann och kom tillbaka.
Sopsortering ifrågasattes redan på 1910-talet, precis som
idag. Lönar det sig att sortera? Kan vi kräva att människor
sorterar gratis? Hur mycket av vår bekvämlighet vill 
vi offra? Vi måste lära oss att se de samhälleliga miljö-

11
riskerna i ett långsiktigt perspektiv, och sätta dem före
mer kortsiktiga hänsyn till ekonomi och bekvämlighet,
anser Ola Wetterberg. 
Sophantering är en klassfråga, både i nord och i syd. I
tredje världen tvingas fattiga människor till soptipparna
när de inte har vanliga jobb att försörja sig på. I USA
saknas det bra renhållning i de fattiga stadsdelarna i
många storstäder, skriver avfallsforskaren Per EO
Berg. Kvinnokraft och lokala initiativ är nyckeln till
utveckling i syd, även på sopornas område. 
Så här gör vi
Ungefär 160 kronor om året betalar hushållen för för-
packningar som ska samlas in för återvinning. Avfalls-
forskaren Cecilia Petersen och materialforskaren Anna
Jansson tycker att det är väl använda pengar. Vi borde
dessutom bli bättre på att sortera ut mjukplast och 
aluminiumförpackningar som inte är dryckesburkar,
skriver de. Förpackningarna måste också bli bättre
märkta, och de ska inte tillverkas av blandade material.
De tar oss med på en sopmaterialresa genom Sverige. 
Matrester är en sopfraktion som vi som bor i städerna kan
ha svårt att hantera. Det är ett tufft mål för matresterna
som riksdagen har satt upp, att 35 procent av matavfallet
ska behandlas biologiskt år 2010. Lokal kompostering
är det bästa alternativet, skriver miljöteknikforskaren
Björn Vinnerås. Det näst bästa är central kompostering

12
eller rötning. Förbränning är sämre, enligt hans sätt att se,
och deponering blir förbjudet från 2005. 
”Myter, misstro och moment 22” heter ett kapitel av
avfallsforskarna Per EO Berg och Cecilia Petersen.
Insamlingssystemen måste bli så bekväma att fler väljer
att delta och så effektiva att det hela inte blir för dyrt.
Det viktigaste är att vi lämnar in farligt avfall, som lös-
ningsmedel, färgrester och elektronikskrot. De avslutar
sin artikel med en tumregel för oengagerade: Förorena
inte det avfall som andra sorterar!
Trots all vår källsortering återstår hela 60 procent av
soporna som måste hanteras på något annat sätt. De
hamnar i en säck med blandat eller brännbart innehåll
och transporteras till förbränning eller deponi. Sop-
förbränning står sig miljömässigt bra jämfört med
både deponering och biologiska metoder, skriver energi-
och avfallsforskarna Jenny Sahlin och Evalena
Wikström. 
Parter i målet
Sorteringen har börjat i fel ände, säger Renhållnings-
verksföreningens vd Weine Wiqvist. Vi har börjat med
ofarliga förpackningar och glömt bort det farliga avfallet.
Det är först nu vi på allvar tar tag i det farliga. Samtidigt
ställs det högre krav på insamling av biologiskt avfall.
Det finns ett fysiskt och mentalt källsorteringsutrymme
som snart är intecknat.

13
Vi måste ta ansvar för vår konsumtion, säger Natur-
skyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson.
Sopsortering är ingen terapiverksamhet, utan ett sätt
att lösa våra två största miljöproblem: klimat- och
kemikaliefrågorna. Låt oss införa en tunna för rest-
avfall så att de övriga sopfraktionerna blir renare. Det
ska kosta pengar att lämna restavfall, men gamla och
sjuka ska kunna få dispenser. En skatt på förbränning
vore bra, anser han.
Vi måste få ett enklare system utan monopol, menar Åter-
vinningsindustriernas vd Annika Helker Lundström.
Hon vill ha förbränningsskatt och skatt på jungfruliga
råvaror; båda skulle styra mot större återvinning av
material till nya råvaror. Samhället och hushållen blir
den nya gruvan där råvarorna finns. Och den som
levererar rena material ska få betalt.
Birgitta Johansson, redaktör 
Lästips
•  Längst bak i boken finns en ordlista. 
• På www.formasfokuserar.se hittar du vetenskapliga
referenser till vissa av bokens kapitel. 
• På www.sopor.nu finns information om hur man 
sorterar sitt avfall och varför det bör sorteras, var 
avfallet ska lämnas och vad som händer sedan. 

14
Korta fakta om hushållsavfall
Varje år uppstår det i vårt land drygt 4 miljoner ton hus-
hållsavfall; det är ungefär 470 kg per invånare. I det ingår
hushållens kärl- och säcksopor, grovavfall, trädgårdsavfall
samt den del av hushållssoporna som omfattas av produ-
centansvar och går till återvinning. Allt mer material åter-
vinns, och allt mindre avfall deponeras. Idag läggs 20 pro-
cent av hushållsavfallet på deponi, det vill säga på en kon-
trollerad ”soptipp”. 40 procent förbränns och ger energi.
Material återvinns ur drygt 30 procent. 8,5 procent av
soporna går till biologisk behandling, det vill säga rötning
eller kompostering. Det farliga avfallet är 0,6 procent av
hela avfallsmängden. Det är en liten del av det hela, men
en mycket viktig del att sortera ut och ta hand om. 
(Källa: Renhållningsverksföreningen, RVF)

15
På väg mot en avfallsinfarkt?
Hushållsavfallet har de senaste tio åren ökat med i
genomsnitt 2,5 procent per år. Under högkonjunkturer-
na har ökningen varit så kraftig att många kommuner
fått problem med otillräcklig behandlingskapacitet. 
I Göteborg talar man om ”avfallsinfarkt”. Den ständiga
ökningen av material som flödar genom samhället är
ohållbar i längden. Det känner både forskare och 
politiker till. Ändå kämpar större delen av vårt samhälle
för att öka flödet ytterligare. Det är det som kallas
tillväxt, skriver Johan Sundberg. 
Johan Sundberg är forskningsledare för avfalls-
gruppen på Chalmers samt utredare vid forsk-
ningsföretaget Profu.

16
Sverige har vi de senaste 10–20 åren koncentrerat oss
på att behandla avfall. Styrmedel som deponiskatt och
deponiförbud har gett en klar inriktning att deponering
inte är en önskvärd behandlingsmetod för merparten av
avfallet, samtidigt som materialåtervinningen successivt
har byggts ut. De svenska kommunerna arbetar nu för
fullt med att ställa om avfallshanteringen från deponering
till andra behandlingsmetoder som materialåtervinning,
förbränning, rötning och kompostering. 
Den här inriktningen har också inneburit att vi har
lagt mindre resurser på att studera hur avfallsmäng-
derna utvecklas, och det måste vi ha kunskap om för
att kunna vidta åtgärder för att minska avfallet. Vi har
fortfarande inte heller några direkta styrmedel som är
avsedda att minska avfallet. Avfallsmängden ökar mellan
2 och 3 procent per år. Det gör att avfallsmängderna
kommer att fördubblas på cirka 30 år. Inom denna
period ska vi samtidigt lyckas med att avveckla depo-
neringen av brännbart och övrigt organiskt avfall. Det
här innebär att vi ska mer än fördubbla den samman-
tagna kapaciteten för materialåtervinning, biologisk
behandling och förbränning inom 15–20 år. Avfalls-
ökningen är uppenbart problematisk då det gäller att
klara den pågående omställningen från deponering 
till alternativ behandling. Vi har redan idag en stor
kapacitetsbrist för det brännbara avfallet. Bristen upp-
kom när det år 2002 blev förbjudet att deponera
brännbart avfall. Förbudet klarar vi ännu inte av att
I

17
uppfylla, och många kommuner har därför fått tillfälliga
dispenser. Kraven skärps dessutom ytterligare år 2005
då allt organiskt avfall också omfattas av deponiförbudet.
Hushållsavfallet ökar stadigt
Att avfallsmängden ökar är överraskande för många.
Det finns en allmän tro att den ökade återvinningen
också inneburit att avfallsmängderna har minskat.
Detta är tyvärr inte fallet när det gäller hushållsavfall och
troligen inte heller när det gäller övriga avfallstyper. 
Hushållsavfallet i Göteborg har ökat stadigt från 1885 och framåt. 
Idag genererar göteborgarna 200 000 ton hushållsavfall om året.

18
Ökningen av hushållsavfallet är relativt stadig och vi
kan se denna ökning både under en lång period tillbaka
(under större delen av 1900-talet) och under en kortare
period, till exempel de senaste 10 åren. I figuren på sidan
17 illustreras hur de totala hushållsavfallsmängderna i
Göteborg har utvecklats under perioden 1885–2000. 
Den årliga ökningstakten på 2–3 procent är ett medel-
värde och under kortare perioder, till exempel under
hög- respektive lågkonjunktur, kan ökningen vara
snabbare eller långsammare. Man bör observera att
ökningen gäller för den totala mängden hushållsavfall.
Den mängd som behöver deponeras, behandlas bio-
logiskt eller förbrännas har genom kraftiga insatser för
Sedan 1985 har den totala mängden hushållsavfall i Sverige ökat från 2,6
miljoner ton om året till närmare 4 miljoner ton idag. Figuren visar hur
avfallet behandlas efter insamlingen. Deponeringen har minskat, medan
övriga behandlingsmetoder har ökat.

19
ökad materialåtervinning varit konstant de senaste tio
åren. Utan nya åtgärder för ökad materialåtervinning i
framtiden kommer därför behovet av deponering, bio-
logisk behandling och förbränning att öka i takt med
att avfallsmängderna ökar. Idag kan vi inte se att det
kommer några nya kraftfulla åtgärder som kan minska
behandlingsbehovet, av den typ som det tidigare införda
producentansvaret var ett exempel på. I figuren på
sidan 18 illustreras uppkomst och behandling av hus-
hållsavfall i Sverige under perioden 1985–2000.
Vi konsumerar allt mer
Figuren på nästa sida visar hur mängden hushållsavfall
utvecklas jämfört med folkmängden och hushållens
konsumtion. Avfallet ökar mest av de tre. Det innebär
att varje person skapar mer avfall för varje spenderad
krona idag än för ett antal år sedan. En orsak är de
kostnadseffektiviseringar som ständigt sker inom de
producerande företagen och inom råvaruindustrin.
Effektiviseringarna ger oss allt lägre priser i förhållande
till vår köpkraft, det vill säga realpriserna sjunker. Det
här gör att vi kan konsumera mera produkter, och det
gör vi också. 
Om inget dramatiskt inträffar i vårt beteende och i det
ekonomiska systemet kommer ökad internationell kon-
kurrens och fortsatt teknisk utveckling att ytterligare
effektivisera produktionen och därmed sänka kostna-
derna framöver. Figuren visar också att folkmängden i

20
Sverige totalt har ökat i genomsnitt 0,4 procent per år
för perioden 1985–1999. Detta är ytterligare en för-
klaring till de ökade avfallsmängderna. Avfallsökningen
per person är cirka 2 procent per år. De kraftiga ökningar
man kan observera i storstadsregionerna beror till stor
del på att folkmängden där ökar mer än i övriga Sverige,
men också på grund av att köpkraften är större där.
Mängden hushållsavfall i förhållande till befolkningsmängden och kon-
sumtionen i Sverige under perioden 1985–1999. Värdena i diagrammet
visar förändringen jämfört med år 1985. Prognosen för ökningen i fram-
tiden är baserad på olika bedömningar om hushållens konsumtion. 

21
Koppling till BNP
Man kan konstatera att ökande avfallsmängder inte är
ett specifikt problem för Sverige. I de övriga nordiska
länderna beräknas de totala avfallsmängderna öka
10–25 procent fram till 2005–2010 jämfört med senare
hälften av 1990-talet. Tittar man på en rad länder i
Europa kan man iaktta en stark koppling mellan
utvecklingen av hushållsavfallsmängder och BNP på
samma sätt som vi har i Sverige. I figuren kan vi se att
om samhällets prognoser för den framtida tillväxten
stämmer så kommer den årliga mängden hushålls-
avfall som vi producerade år 1985 att ha fördubblats
fram till cirka år 2014. 
En antydan om hur mycket avfallsmängderna kan öka
får vi om vi tittar på USA. I Sverige uppstod år 1999
cirka 420 kg hushållsavfall per invånare. Motsvarande
siffra för USA var 730 kg per invånare. USA inkluderar
förvisso något fler avfallstyper i sin definition av hus-
hållsavfall, men samtidigt ökar avfallsmängderna även
där. Den uppkomna mängden hushållsavfall i USA
(före materialåtervinning) ökade från 450 kg per person
år 1960 till 730 kg per person år 1999. Liknande siffror
hittar vi även i andra länder som har anammat en liknade
livsstil som USA, till exempel Australien och Kanada.


Yüklə 0,54 Mb.

Dostları ilə paylaş:
  1   2   3   4   5   6   7   8   9   ...   12




Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©azkurs.org 2020
rəhbərliyinə müraciət

    Ana səhifə