Produktresumé

Produktresumé

1Läkemedlets Namn

Morfin Kalceks, 10 mg/ml, injektionsvätska, lösning

2Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning

Morfinhydroklorid 10 mg/ml motsvarande morfin 7,6 mg/ml.
För fullständig förteckning av hjälpämnen se avsnitt 6.1.

3Läkemedelsform

Injektionsvätska, lösning
Klar, färglös eller gulaktig vätska, pH 3-5.

Osmolalitet: 0,035-0,055 osmol/l

4Kliniska Uppgifter

4.1Terapeutiska indikationer

4.2Svår smärta som endast kan behandlas adekvat med opioidanalgetika.Dosering och administreringssätt

Administrering och dosering ska individualiseras med hänsyn taget till smärtans natur och svårighetsgrad samt patientens allmäntillstånd.

Försiktighet ska iakttas och dosen initialt reduceras vid morfinbehandling av äldre patienter samt vid behandling av patienter med nedsatt lever- och njurfunktion.

I det enskilda fallet är dosens storlek beroende på patientens ålder, vikt, smärtans svårighetsgrad samt medicinsk och analgetisk historik.
Vuxna: 1-1,5 ml injektionsvätska (10 -15 mg morfinhydroklorid) subkutant eller intramuskulärt 1-3 gånger dagligen. Vid brådskande fall kan morfin ges långsamt intravenöst.
Behandlingskontroll

Illamående, kräkningar och obstipation kan ibland motverkas av 0,25 - 0,5 mg atropin subkutant. Andningsdepression kan hävas med naloxon.

4.3Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsitt 6.1.

Sekretstagnation i luftvägarna, andningsdepression, akut leversjukdom, orostillstånd under alkohol- eller sömnmedelspåverkan.

4.4Varningar och försiktighet

Beroendeframkallande medel. Iaktta största försiktighet vid förskrivning av detta läkemedel. Dosen kan behöva reduceras vid bronkialastma, obstruktion i övre luftvägarna, skallskador, peritonealdialys, hypotension vid hypovolemi, hypothyroidism, nedsatt lever- och njurfunktion, inflammatoriska tarmsjukdomar, pankreatit, gallvägs- eller uretärspasm och vid behandling av äldre patienter. Försiktighet ska iakttas vid prostatahypertrofi och myastenia gravis.

Morfin ska inte användas vid idiopatisk smärta eller vid smärta av psykopatologisk karaktär (relaterat till avsaknad av smärtlindring).

Vid gallstens- eller njurstensattacker ska inte enbart morfin administreras, eftersom det kan öka risken för kramp. I dessa fall ska morfin ges tillsammans med spasmolytika.

Efter encefalit kan effekten av morfin förstärkas.

Behandling med MAO-hämmare, se avsnitt 4.5.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Kombinationer som bör undvikas
Barbiturater

Barbiturater förstärker opiaters och opioiders andningsdepressiva effekt. Kombinationen bör därför undvikas.

Mindre mängder alkohol

Mindre mängder alkohol kan avsevärt förstärka den svagt andningsdepressiva effekten av morfin. Kombinationen ska därför undvikas.

MAO-hämmare

MAO-hämmare kan potentiera effekten av morfin (andningsdepression och hypotension). Serotoninergt syndrom har rapporterats vid samtidig behandling med petidin och MAO-hämmare, och kan därför inte uteslutas vid kombinationen morfin och MAO-hämmare.

Kombinationer som kan kräva dosanpassning
Gabapentin

Beakta risken för CNS-symtom i valet av behandling. Om de två läkemedlen ges samtidigt, överväg att minska gabapentindosen. Patienterna ska därför monitoreras noggrant vad avser tecken på CNS-depression, såsom somnolens, och gabapentin- eller morfindosen ska minskas i enlighet därmed.

Rifampicin

Rifampicin minskar plasmakoncentrationen av oralt morfin så pass kraftigt att högre doser än normalt fordras för analgetisk effekt.

Amitriptylin, klomipramin samt nortriptylin

Amitriptylin, klomipramin samt nortriptylin förstärker den analgetiska effekten av morfin, antagligen på grund av ökad biotillgänglighet. Dosjustering kan behövas.

Kombinerade morfinagonister/antagonister

Kombinerade morfinagonister/-antagonister (buprenorfin, nalbufin, pentazocin) minskar den analgetiska effekten genom kompetitiv blockering av receptorer, varför risken för abstinenssymtom ökar.

Kombinationer där den kliniska betydelsen är oklar
Baklofen

Kombinationen morfin och intratekalt givet Lioresal orsakade blodtryckssänkning hos en patient. Risken för att denna kombination kan orsaka apné eller andra CNS-symtom kan inte uteslutas.

Bensodiazepiner

Kombinationen kan öka sedation hos patienten. Bensodiazepiner kan förstärka opiaters andningsdepressiva effekt vilket bör beaktas.

Hydroxizin

Samtidig administrering av hydroxizin och morfin kan genom en additiv effekt öka CNS-depression och dåsighet. Överväg byte till icke sedativ antihistamin.

Metylfenidat

Metylfenidat kan öka den analgetiska effekten av morfin. Vid samtidig behandling bör man överväga att sänka dosen av morfin.

Nimodipin

Nimodipin kan öka den analgetiska effekten av morfin. Vid samtidig behandling bör man överväga att sänka dosen av morfin.

Ritonavir

Morfinnivåer kan minska beroende på induktion av glukuronidering av samtidigt administrerat ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller farmakokinetisk förstärkare (boostrare) av andra proteashämmare.

1. Fertilitet, graviditet och amning

Män och kvinnor i fertil ålder

På grund av de mutagena egenskaperna hos morfin, ska läkemedlet inte administreras till män och kvinnor i fertil ålder såvida inte effektiva preventivmedel används (se avsnitt 5.3).

Graviditet

Det finns begränsad mängd data från användning av morfin hos gravida. Morfin passerar placenta. Djurstudier har visat på reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3).

Av den anledningen ska morfin endast ges under graviditet i fall där moderns behov klart överväger risken för barnet.

Långtidsbehandling med morfin under graviditet kan resultera i ett neonatalt utsättningssymtom. Morfin kan förlänga eller förkorta värkarbetet. Morfin kan förorsaka andningsdepression hos den nyfödda, om det ges under värkarbetet. Nyfödda, där modern givits opioidanalgetika under den senare delen av graviditeten eller under förlossningen, ska observeras för tecken på andningsdepression eller utsättningssymtom, och (om behov föreligger) behandlas med en specifik opioidantagonist. I synnerhet under de 2-3 timmarna före väntad förlossning bör Morfin Kalceks ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för barnet.

Amning

Morfin utsöndras i bröstmjölk, där det når högre koncentrationer än i moderns plasma. Amning rekommenderas inte eftersom kliniskt relevanta koncentrationer av morfin kan uppnås hos ammande barn (se avsnitt 5.2).

Fertilitet

Det finns inga kliniska data på morfins effekt på fertiliteten hos män eller kvinnor. Påverkan på fertiliteten har visats hos djur (se avsnitt 5.3).

4.5Effekter på förmågan att framöra fordon och använda maskiner

Vid behandling med Morfin Kalceks kan reaktionsförmågan nedsättas.

Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs t ex vid bilkörning.

4.6Biverkningar

Ca 20 % av patienterna drabbas av illamående och kräkningar. De flesta biverkningarna är dosberoende.
Biverkningarna som presenteras nedan är uppdelade enligt organklassificeringen i MedDRA-systemet och frekvenserna har utvärderats enligt följande begrepp: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100 till <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100), sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000) mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Endokrina systemet:

Vanliga: ökad ADH-frisättning.
Psykiska störningar:

Mindre vanliga: dysfori.

Ingen känd frekvens: eufori, sömn-, minnes- och koncentrationsstörningar.
Centrala och perifera nervsystemet:

Vanliga: sedering, yrsel.

Mindre vanliga: andningsdepression, desorientering.

Ingen känd frekvens: kramper, myokloni
Ögon:

Vanliga: mios.
Hjärtat:

Sällsynta: palpitation, takykardi, synkopé.
Blodkärl:

Sällsynta: ortostatisk hypotension, hypertension, hypotension, perifert ödem.
Andningsvägar bröstkorg och mediastinum:

Mindre vanliga: bronkokonstriktion.
Magtarmkanalen:

Vanliga: obstipation, illamående, kräkningar.

Ingen känd frekvens: muntorrhet.
Lever och gallvägar:

Mindre vanliga: gallvägsspasm.
Hud och subkutan vävnad:

Mindre vanliga: klåda

Ingen känd frekvens: urtikaria
Njurar och urinvägar:

Vanliga: urinretention.

Mindre vanliga: urinvägsspasm.
Allmänna symtom och symtom vid administreringsstället:

Mindre vanliga: omtöckning.
Sederingen avtar som regel efter några dagars tillförsel. Illamående och kräkningar avtar ofta vid längre tids bruk. Spasm i gall- och urinvägar kan uppträda hos disponerade personer. Den andningsdepressiva effekten är dosberoende och utgör sällan något kliniskt problem. Tillvänjning och tolerans brukar inte medföra några problem vid behandling av svåra cancersmärtor.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

4.7Överdosering

Symptom vid överdosering: Tecken på överdosering är knappnålsstora pupiller, andningsdepression och lågt blodtryck. Cirkulationsrubbningar och koma kan inträffa i allvarliga fall.

Behandling av överdosering: Om befogat, ventrikeltömning, kol, laxantia vid oralt intag. Andningsdepression vid morfinintoxikation kan hävas med naloxon, initialt 0,4 mg till vuxen (barn 0,01 mg/kg) långsamt intravenöst, dosen ökas vid behov successivt.

Kontinuerlig infusion av naloxon kan ibland vara ett praktiskt alternativ. Respiratorbehandling på vid indikation (med PEEP vid lungödem). Naloxon kan inte ersätta respiratorbehandling vid allvarlig intoxikation. Vätska intravenöst (elektrolytlösning, glukos), blodgaskontroll, acidoskorrektion. Symtomatisk terapi.

Toxicitet: En potentiellt letal dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges vanligen ligga i intervallet 40-60 mg peroralt (30 mg parenteralt). Skopolamin, hypnotika och alkohol potentierar toxiska effekter.

5Farmakologiska Egenskaper

5.1Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Narkotiskt analgetikum, ATC-kod: N02AA01
Morfin är ett opioidanalgetikum med kraftig analgetisk effekt. Den analgetiska effekten beror dels på en förändrad smärtupplevelse och dels på en höjning av smärttröskeln. Morfin utövar troligen sin analgetiska effekt på olika nivåer inom CNS.

Hos äldre patienter tilltar den smärtstillande effekten av morfin. Till morfinets centralnervösa effekter hör även andningsdepression, psykiska symtom, illamående och kräkning, mios samt frisättning av antidiuretiskt hormon.

Den andningsdepressiva effekten av morfin beror på en hämning av koldioxidens stimulerande verkan på respirationscentrum i förlängda märgen. Denna effekt kan leda till andningsinsufficiens hos patienter med nedsatt ventilationsförmåga till följd av lungsjukdom eller påverkan av andra farmaka. Äldre patienter kan vara mer känsliga för biverkningar.

Intoxikation med morfin kräver andningsunderstödjande behandling och tillförsel av antidot.

Morfin metaboliseras via konjugering till de 2 huvudmetaboliterna morfin-6-glukuronid (M6G) och morfin-3-glukuronid (M3G). Små mängder av morfin-3,6-diglukuronid kan också bildas. M3G har liten affinitet till opiodreceptorer, d.v.s. ingen dokumenterad analgetisk effekt, men kan bidra till excitatorisk effekt. M6G är dubbelt så potent som morfin vid systemisk tillförsel, och de farmakologiska effekterna av M6G kan inte särskiljas från morfinets. Vid kronisk administrering står det för en signifikant andel av morfinets analgetiska effekter.
Genom stimulering av dopaminreceptorer i “triggerzonen“ i förlängda märgen kan illamående och kräkningar förekomma. Den ökade frisättningen av antidiuretiskt hormon bidrar till minskade urinvolymer vid morfinbehandling. Morfin ökar tonus i den glatta muskulaturen i mag-tarmkanalen. Detta leder till obstipation genom förlångsammad passage av födan genom mag-tarmkanalen. Vidare ökar trycket i gall- och urinvägar, varför morfin är mindre lämpligt vid gallvägs- eller uretärspasm.

Morfin har beroendeframkallande egenskaper och tolerans kan utvecklas mot morfineffekterna. Detta brukar emellertid inte medföra några problem vid behandling av svåra smärtor i samband med cancer.

5.2Farmakokinetiska uppgifter

Morfin har inte dosberoende kinetik.
Absorption

Maximal koncentration i blodet uppnås inom 10-20 minuter.

Distribution

Morfins distributionsvolym är ca 3 l/kg med en plasmaproteinbindning på ca 35 %. Morfin distribueras till hela kroppen, mestadels till njurarna, levern, lungorna och mjälten: lägre koncentrationer uppnås i hjärnan och musklerna. Morfin passerar placentabarriären och utsöndras i bröstmjölken (se avsnitt 4.6).

Metabolism

Morfin metaboliseras i levern till de två huvudmetaboliterna morfin-3-glukuronid (saknar analgetisk effekt men kan bidra med excitatoriska effekter) samt morfin-6-glukuronid (M6G) (mer potent än morfin själv). Små mängder av morfin-3,6-diglukuronid kan också bildas. Morfin och dess metaboliter genomgår enterohepatisk cirkulering.

Eliminering

Elimineringen av morfin sker främst genom glukuronidering och utsöndringen av oförändrat morfin i urinen utgör 5-10 %. Clearance är ca 24 ml/min*kg och halveringstiden ca 2-3 timmar. Upp till 10 % av dosen kan utsöndras via gallan till faeces.

M6G utsöndras via urinen, vilket gör att M6G kan ackumuleras vid nedsatt njurfunktion.
Särskilda populationer

Morfins biotillgänglighet kan öka hos patienter med levercancer.

Nedsatt leverfunktion

Nedsatt leverfunktion påverkar elimineringen av morfin.

Nedsatt njurfunktion

Nedsatt njurfunktion påverkar elimineringen av morfin.

M6G utsöndras via urinen. Ackumulering av den aktiva metaboliten M6G sker hos patienter med nedsatt njurfunktion.

5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende allmäntoxicitet och säkerhetsfarmakologi visade inte några särskilda risker för människa. Det finns inte några långtidsstudier på djur avseende morfins tumörframkallande potential. Effekter på genotoxicitet, reproduktions- och utvecklingstoxicitet har observerats i prekliniska studier.
Mutagen och tumörogen potential

Det föreligger klart positiva fynd med avseende på mutagenicitet, vilka indikerar att morfin har en klastrogen effekt och att denna effekt även påverkar könsceller. Således är morfin att betrakta som en mutagen substans och en sådan effekt kan även antas hos människor.

Reproduktionstoxicitet

Djurstudier visar på risk för skada hos avkomma genom hela dräktigheten (CNS-malformation, tillväxthämning, testikelatrofi, förändringar i neurotransmittorsystem och beteendemönster, beroende). Dessutom, hade morfin påverkan på hanarnas sexuella beteende och fertilitet i olika djurarter.

6Farmaceutiska Uppgifter

6.1Förteckning över hjälpämnen

Saltsyra (för pH justering)

Vatten för injektionsvätskor

6.2Inkompatibiliteter

Morfinsalter är känsliga för förändringar i pH och kan utfällas i alkalisk miljö. Föreningar som är inkompatibla med morfinsalter inkluderar aminofyllin, natriumsalter av barbiturater, fenytoin och ranitidinhydroklorid.

6.3Hållbarhet

3 år.

6.4Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

6.5Förpackningstyp och innehåll

Färgslösa glasampuller 10 x 1 ml.

5 ampuller är förpackade i polyetenbricka. 2 brickor är förpackade i en kartong.

6.6Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Stänk på huden och i ögon kan ge sveda, rodnad och klåda. Undvik direktkontakt med

produkten.

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

7Innehavare av Godkännande för Försäljning

AS Kalceks

Krustpils iela 53

Rīga, LV-1057

Lettland

8Nummer på godkännande för försäljning

50259

9Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande

2014-09-11

10Datum för Översyn av Produktresumén

2016-11-23