Klinisk information
Screening för hepatit C-infektion görs genom att mäta antikropparna mot hepatit C-virus (anti-HCV). Anti-HCV uppträder vanligen inom 2 veckor vid akut hepatit C-infektion men serokonversionen försenas ibland. Hos icke-immunkompetenta individer, t.ex dialyspatienter, kan serokonversionen bli starkt fördröjd upp till mer än ett år.
Antikropparnas närvaro medger ingen skyddseffekt. En akut infektion kan endast konstateras med en påvisad serokonversion under den aktuella perioden.
Påvisade anti-HCV i serum innebär att patienten bör betraktas som potentiellt smittsam speciellt inför bloddonation, transplantation, dialys mm. Testen har dock ingen koppling till smittsamhet. Även personer med utläkt hepatit C, spontant eller efter behandling, fortsätter att vara positiva för anti-HCV.
Som bekräftande undersökning utför Laboratoriet Västernorrland resultatverifiering för påvisade anti-HCV i screeningen med immunoblot (HCV Inno-LIA). Detta är ett mer specifikt antikroppstest för att "falskt" positiva prov ska uteslutas. Vid osäkerhet bör även HCV RNA analys övervägas.
Med dagens tredjegenerationstester kan anti-HCV tidigast påvisas inom 8-10 veckor från smittotillfällen hos immunokompetenta individer.
Negativt resultat utesluter inte hepatit C i tidigt skede. Patientens antikroppsnivå kan ligga under analysens detektionsgräns och nyinfekterande kan befinna sig i det ”serologiska fönstret”. Hos dessa individer kan infektionen enbart detekteras genom påvisande av HCV RNA och bör kontrolleras med upprepad provtagning vid ett senare tillfälle.
| 
