Bilaga I produktresumé

6. FARMACEUTISKA 
UPPGIFTER 
 
6.1  Förteckning över hjälpämnen 
 
Kapselinnehåll: 
Laktosmonohydrat 
Majsstärkelse  
Talk 
 
Kapselskal: 
Gelatin 
Titandioxid (E171) 
Natriumlaurilsulfat 
Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri 
Renat vatten 
 
Märkningsbläck:  
Shellack 
Svart järnoxid (E172) 
Propylenglykol 
Kaliumhydroxid 
 
6.2 Inkompatibiliteter 
 
Ej relevant. 
 
6.3 Hållbarhet 
 
3 år. 
 
6.4 Särskilda 
förvaringsanvisningar 
 

 
 46
Inga särskilda förvaringsanvisningar. 
 
6.5  Förpackningstyp och innehåll 
 
PVC/aluminium blister i förpackningar om 14 eller 56 hårda kapslar. 
PVC/aluminium perforerade endosblister i förpackning om 100 x 1 hårda kapslar.  
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.  
 
6.6  Anvisningar för användning och hantering  
 
Inga särskilda anvisningar. 
 
 
7. 
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 
 
Pfizer Limited, 
Ramsgate Road, 
Sandwich, 
Kent 
CT13 9NJ  
Storbritannien 
 
 
8. 
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 
 
 
9. 
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 
 
 
10.  DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 
 

 
 47
1. LÄKEMEDLETS 
NAMN 
 
LYRICA 200 mg hårda kapslar 
 
 
2. 
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING 
 
Varje hård kapsel innehåller 200 mg pregabalin.   
Beträffande hjälpämnen se avsnitt 6.1. 
 
 
3. LÄKEMEDELSFORM 
 
Hård kapsel 
200 mg kapsel: Ljust orange hård gelatinkapsel, märkt ”Pfizer” på överdelen och ”PGN 200” på 
underdelen med svart bläck. 
 
 
4. KLINISKA 
UPPGIFTER 
 
4.1 Terapeutiska 
indikationer 
 
Neuropatisk smärta 
 
Lyrica är indicerat för behandling av perifer neuropatisk smärta hos vuxna. 
 
Epilepsi 
 
Lyrica är indicerat som tilläggsbehandling för vuxna med partiella anfall med eller utan sekundär 
generalisering. 
 
4.2  Dosering och administreringssätt 
 
Dosintervallet är 150-600 mg per dag, uppdelat på två eller tre doseringstillfällen. 
 
Lyrica kan tas med eller utan föda. 
 
Neuropatisk smärta 
 
Behandlingen med pregabalin kan inledas med dosen 150 mg per dag. Beroende på den enskilda 
patientens svar och tolerans kan dosen ökas till 300 mg per dag efter ett intervall på 3-7 dagar, och vid 
behov kan dosen ökas till maximalt 600 mg per dag efter ett ytterligare 7-dagars intervall. 
  
Epilepsi 
 
Behandlingen med pregabalin kan inledas med 150 mg per dag. Beroende på den enskilda patientens 
svar och tolerans kan dosen ökas till 300 mg per dag efter 1 vecka. Den maximala dosen på 600 mg 
per dag kan uppnås efter ytterligare en vecka. 
 
Utsättning av pregabalin 
 
Om pregabalin måste utsättas, antingen vid neuropatisk smärta eller epilepsi, rekommenderas att det 
görs gradvis under minst en vecka enligt gällande klinisk praxis.  
 
Patienter med nedsatt njurfunktion 
 

 
 48
Pregabalin elimineras från blodcirkulationen huvudsakligen genom utsöndring via njurarna som 
oförändrat läkemedel. Eftersom pregabalinclearance är direkt proportionellt mot kreatininclearance (se 
5.2), måste en dossänkning hos patienter med nedsatt njurfunktion individualiseras med hänsyn till 
kreatininclearance (CLcr), som framgår av Tabell 1, framräknad enligt följande formel: 
 
 
Pregabalin avlägsnas effektivt från plasma genom hemodialys (50 % av läkemedlet inom 4 timmar). 
För patienter som får hemodialys, ska den dagliga pregabalindosen justeras med hänsyn till 
njurfunktionen. Utöver den dagliga dosen ska en tilläggsdos ges omedelbart efter varje 
4-timmarsbehandling med hemodialys (se Tabell 1). 
 
Tabell 1. Justering av pregabalindosen med hänsyn till njurfunktionen 
 
Kreatininclearance 
(CL
cr
) 
(ml/min) 
Total daglig dos av pregabalin * 
Dosregim 
 Startdos 
(mg/dag) 
Maximal dos 
(mg/dag) 
Dosen kan 
uppdelas enligt 
följande: 
≥ 60 
150 
600 
Två eller tre 
doseringstillfällen 
per dag. 
≥30 - <60 
75 
300 
Två eller tre 
doseringstillfällen 
per dag. 
≥15 - <30 
25 – 50 
150 
Ett eller två 
doseringstillfällen 
per dag. 
< 15 
25 
75 
Ett 
doseringstillfälle 
per dag. 
Tilläggsdos efter hemodialys (mg) 
 25 
100 
Engångsdos
+
 
* Total daglig dos (mg/dag) ska fördelas enligt dosregimen för att ge mängden mg/dos 
+ Tilläggsdosen är en engångsdos som tillägg 
 
Användning till patienter med nedsatt leverfunktion 
 
Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt leverfunktion (se 5.2). 
 
Användning till barn och ungdomar (12 till 17 år) 
 
Pregabalins säkerhet och effekt för barn under 12 år och ungdomar har inte fastställts. 
Användning till barn rekommenderas inte (se 5.3) 
 
Användning till äldre (över 65 år) 
 
Äldre patienter kan behöva en lägre dos av pregabalin på grund av nedsatt njurfunktion (se Patienter 
med nedsatt njurfunktion) 
 
4.3 Kontraindikationer 
 
Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.  
[
]
kvinnor)
för 
 
0.85
 
x
(
  
(mg/dl)
inin 
serumkreat
x 
 
72
(kg)
vikt 
x 
 
(år)
ålder 
 -
 
140
 
(ml/min)
CL
 
cr
=

 
 49
 
4.4 
Varningar och försiktighetsmått 
 
Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: 
galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktos-malabsorption. 
 
Enligt gällande klinisk praxis kan de diabetespatienter som får viktökning av behandlingen med 
pregabalin behöva ändra sin hypoglykemiska medicinering. 
 
Behandlingen med pregabalin har förknippats med yrsel och somnolens, vilket skulle kunna öka 
förekomsten av fallskador hos den äldre patientgruppen. Patienter bör därför tillrådas att vara 
försiktiga tills de känner till läkemedlets potentiella effekter.   
 
Det finns otillräckliga data för att stödja utsättning av andra samtidigt administrerade antiepileptika i 
syftet att uppnå monoterapi med pregabalin, när kontroll över anfallen har uppnåtts med pregabalin 
som tilläggsbehandling. 
 
4.5  Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner 
 
Eftersom pregabalin huvudsakligen utsöndras oförändrat i urinen, genomgår försumbar metabolism 
hos människa (<2 % av dosen återfinns i urinen som metaboliter), inte hämmar läkemedelsmetabolism 
in vitro samt inte är bundet till plasmaproteiner, är det osannolikt att det kan orsaka eller bli föremål 
för farmakokinetiska interaktioner.
 
 
Följaktligen har inga kliniskt relevanta farmakokinetiska interaktioner observerats i in vivo studier 
mellan pregabalin och fenytoin, karbamazepin, valproinsyra, lamotrigin, gabapentin, lorazepam, 
oxykodon eller etanol. Populationsfarmakokinetiska analyser visade att perorala diabetesmedel, 
diuretika, insulin, fenobarbital, tiagabin och topiramat hade inte någon kliniskt signifikant påverkan på 
pregabalinclearance.  
 
Samtidig administrering av pregabalin och de perorala antikonceptionella medlen noretisteron 
och/eller etinylestradiol påverkar inte steady-state-farmakokinetiken hos någon av substanserna. 
 
Upprepade orala doser av pregabalin, som administrerades samtidigt med oxykodon, lorazepam eller 
etanol hade ingen kliniskt relevant påverkan på andningen. Pregabalin tycks ha en additiv effekt till 
den kognitiva och grovmotoriska funktionsnedsättningen som orsakas av oxykodon. Pregabalin kan 
förstärka effekterna av etanol och lorazepam. 
 
Inga specifika farmakodynamiska interaktionsstudier har utförts på äldre frivilliga.  
 
4.6  Graviditet och amning 
 
Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med pregabalin saknas.  
 
Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se 5.3). Den potentiella risken för människa 
är okänd. Lyrica ska användas under graviditet endast då nyttan för mamman klart överväger den 
potentiella risken för fostret. Effektiv preventivmetod måste användas hos kvinnor i fertil ålder. 
 
Det är okänt om pregabalin utsöndras i bröstmjölken hos människa men det återfinns däremot i 
mjölken hos råtta. Amning rekommenderas därför inte under behandlingen med pregabalin. 
 
4.7  Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner 
 
Lyrica kan orsaka yrsel och somnolens och kan därför påverka förmågan att framföra fordon eller 
använda maskiner. Patienter avråds från att köra bil, sköta avancerade maskiner eller delta i andra 
potentiellt riskfyllda aktiviteter innan det är känt huruvida denna medicinering påverkar deras förmåga 
att utföra dessa aktiviteter.  

 
 50
 
4.8 Biverkningar 
 
Det kliniska programmet för pregabalin omfattade över 9000 patienter som exponerades för 
pregabalin, av vilka över 5000 deltog i dubbelblinda, placebokontrollerade prövningar. De vanligast 
rapporterade biverkningarna var yrsel och somnolens. Biverkningarna var vanligen milda till måttliga i 
intensitet. I alla kontrollerade studier, var andelen patienter som avbröt studierna på grund av 
biverkningar 13 % för patienter som fick pregabalin och 7 % för patienter som fick placebo. De 
vanligaste biverkningarna som resulterade i läkemedelsutsättning hos pregabalinbehandlade grupper 
var yrsel och somnolens. 
 
I nedanstående tabell är alla biverkningar, som förekom i högre frekvens än placebo och hos mer än en 
patient, listade efter klassificering och frekvens (mycket vanlig (>1/10), vanlig (>1/100, <1/10), 
mindre vanlig (>1/1000, <1/100) samt sällsynt (<1/1000)). 
 
De listade biverkningarna kan också förknippas med den underliggande sjukdomen och/eller annan 
samtidig medicinering. 
 
Organsystem 
Biverkningar 
Blodet och lymfsystemet 
 
Sällsynt Neutropeni 
Metabolism och nutrition 
 
Vanlig Ökad aptit 
Mindre vanlig 
Anorexi 
Sällsynt Hypoglykemi 
Psykiska störningar 
 
Vanlig Euforiskt 
stämningsläge, konfusion, minskad libido, 
irritabilitet 
Mindre vanlig 
Depersonalisation, anorgasmi, rastlöshet, depression, agitation, 
humörsvängningar, förvärrad insomnia, sänkt stämningsläge, 
svårighet att finna ord, hallucination, onormala drömmar, ökad 
libido, panikattack, apati 
Sällsynt Disinhibition, 
förhöjd sinnestämning 
Centrala och perifera nervsystemet 
Mycket vanlig 
Yrsel, somnolens 
Vanlig Ataxi, 
nedsatt 
uppmärksamhet, koordinationssvårigheter, 
minnesstörning, tremor, dysartri, parestesi  
Mindre vanlig 
Kognitivstörning, hypoestesi, synfältsdefekt, nystagmus, 
talsvårigheter, myoklonus, hyporeflexi, dyskinesi, 
psykomotorisk hyperaktivitet, postural yrsel, hyperestesi, 
ageusi, brännande känsla, intentionstremor, stupor, synkope 
Sällsynt 
Hypokinesi, parosmi, dysgrafi 
Ögon  
Vanlig Dimsyn, 
diplopi 
Mindre vanlig 
Synförändringar, torra ögon, ögonsvullnad, nedsatt synskärpa, 
ögonsmärta, astenopi, ökat tårflöde 
Sällsynt Fotopsi, 
ögonirritation, 
mydriasis, oscillopsi, förändrad 
perception av syndjupet, perifer synbortfall, skelögdhet, ljusare 
syn  
Öron och balansorgan 
 
Vanlig Vertigo 
Sällsynt Hyperakusi 
Hjärtat  
Mindre vanlig 
Takykardi 
Sällsynt 
AV-block I, sinus takykardi, sinusarytmi, sinusbradykardi 
Blodkärl  
Mindre vanlig 
Rodnad, vallningar 

 
 51
Sällsynt 
Hypotension, perifer kyla, hypertension 
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum 
Mindre vanlig 
Dyspné, nästorrhet,  
Sällsynt Nasofaryngit, 
hosta, 
nästäppa, näsblod, rinit, snarkning, 
åtstramningskänsla i halsen 
Magtarmkanalen 
 
Vanlig 
Muntorrhet, förstoppning, kräkning, flatulens  
Mindre vanlig 
Bukutspändhet, ökad salivation, gastroesofageal 
refluxsjukdom, oral hypoestesi 
Sällsynt Ascites, 
dysfagi, 
pankreatit 
Hud och subkutan vävnad 
 
Mindre vanlig 
Svettningar, papulösa utslag 
Sällsynt Kallsvettningar, 
urtikaria 
Muskuloskeletala systemet och bindväv 
Mindre vanlig 
Muskelryckning, ledsvullnad, muskelkramp, myalgi, artralgi, 
ryggsmärta, smärta i armar och ben, muskelstelhet 
Sällsynt Cervikalspasm, 
nacksmärta, 
rhabdomyolys 
Njurar och urinvägar 
 
Mindre vanlig 
Dysuri, urininkontinens 
Sällsynt Oliguri, 
njursvikt 
Reproduktionsorgan och bröstkörtel 
Vanlig Erektildysfunktion 
 
Mindre vanlig 
Fördröjd ejakulation, sexuell dysfunktion 
Sällsynt 
Amenorré, ömma bröst, utsöndring från brösten, dysmenorré, 
brösthypertrofi 
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället 
Vanlig 
Trötthet, perifert ödem, berusningskänsla, ödem, gångrubbning 
Mindre vanlig 
Asteni, fall, törst, åtstramningskänsla i bröstet  
Sällsynt Förvärrad 
anasarka 
pga smärta, feber, stelhet 
Undersökningar  
Vanlig Viktökning 
Mindre vanlig 
Förhöjt ALAT, förhöjt blodkreatininfosfokinas, förhöjt ASAT, 
minskning av antalet blodplättar  
Sällsynt 
Förhöjd blodglukos, förhöjt blodkreatinin, sänkt blodkalium, 
viktminskning, minskning av antalet vita blodkroppar 
 
4.9 Överdosering 
 
Vid överdoser om upp till 15 g har inga oväntade biverkningar rapporterats. Behandling av 
pregabalinöverdos bör omfatta allmän understödjande behandling och hemodialys kan ges vid behov 
(se 4.2 Tabell 1). 
 
 
5. FARMAKOLOGISKA 
EGENSKAPER 
 
5.1 Farmakodynamiska 
egenskaper 
 
Farmakoterapeutisk grupp: Antiepileptika, ATC kod: N03A (föreslaget) 
 
Den aktiva substansen pregabalin är en gamma-aminosmörsyra-analog ((S)-3-(aminometyl)-5-
metylhexansyra). 
 
Verkningsmekanism 
 
Pregabalin binder till en auxiliär subenhet (
α
2
-
δ
-protein) av spänningskänsliga kalciumkanaler i det 
centrala nervsystemet vilket kraftigt undantränger [
3
H]-gabapentin.  

 
 52
 
Klinisk erfarenhet 
 
Neuropatisk smärta 
 
Effekt har visats i studier på diabetesneuropati och postherpetisk neuralgi. Effekt har inte studerats på 
andra modeller för neuropatisk smärta.  
 
Pregabalin har studerats i 9 kontrollerade kliniska studier i upp till 13 veckor med dosering två gånger 
per dag och i upp till 8 veckor med dosering tre gånger per dag. Effekt- och säkerhetsprofiler för 
dosering 2 respektive 3 gånger per dag var sammantaget likvärdiga. 
 
I kliniska prövningar upp till 13 veckor sågs efter vecka 1 en smärtreduktion som kvarstod under hela 
behandlingsperioden.  
 
I kontrollerade kliniska prövningar fick 45%  av pregabalinbehandlade patienter och 18% av 
placebobehandlade patienter en 50%-ig förbättring av smärtan. För patienter som inte upplevde 
somnolens observerades en sådan förbättring hos 43% av dem som behandlades med pregabalin och 
18% av dem som fick placebo. För patienter som upplevde somnolens var motsvarande andel 54% för 
pregabalin och 16% för placebo.  
 
Epilepsi 
 
Pregabalin har studerats i 3 kontrollerade kliniska studier under 12 veckors tid med dosering antingen 
två gånger per dag eller dosering 3 gånger per dag. Effekt- och säkerhetsprofiler för dosering 2 
respektive 3 gånger per dag var sammantaget likvärdiga. 
 
En minskning av anfallsfrekvens observerades under vecka 1. 
 
5.2 Farmakokinetiska 
uppgifter 
 
Pregabalins farmakokinetik vid steady-state är likartad för friska frivilliga, epilepsipatienter som står 
på antiepileptika samt för patienter med kronisk smärta. 
 
Absorption: 
 
Pregabalin absorberas snabbt när det administreras under fasta. Maximala plasmakoncentrationer 
uppnås inom 1 timme efter både enkel- och upprepad dosering. Pregabalins orala biotillgänglighet är 
uppskattad till 
≥
90 % och är oberoende av dos. Efter upprepad administrering uppnås steady-state 
inom 24-48 timmar. Absorptionshastigheten av pregabalin minskar när det ges tillsammans med föda, 
vilket ger en minskning av C
max
 med cirka 25-30 % och en fördröjning av t
max 
till cirka 2,5 timmar. 
Administrering av pregabalin tillsammans med föda har dock ingen kliniskt signifikant effekt på 
absorptionsgraden av pregabalin. 
 
Distribution: 
 
I prekliniska studier har det visats att pregabalin passerar blodhjärnbarriären hos möss, råttor och apor. 
Pregabalin har visats passera placentan hos råttor och finns i mjölken hos diande råttor. Hos människa 
är den skenbara distributionsvolymen av pregabalin efter oral administrering cirka 0,56 l/kg. 
Pregabalin binds inte till plasmaproteiner. 
 
Metabolism: 
 
Pregabalin genomgår försumbar metabolism hos människa. Efter en dos av radioaktivt märkt 
pregabalin, var cirka 98 % av den radioaktivitet som återfanns i urinen oförändrat pregabalin. 
N-metylerat derivat av pregabalin, huvudmetaboliten av pregabalin som påträffats i urin, svarade för 

 
 53
0,9 % av dosen. I prekliniska studier visades inget tecken på racemisering av pregabalins S-enantiomer 
till R-enantiomeren.  
 
Elimination: 
 
Pregabalin elimineras från blodcirkulationen primärt genom utsöndring via njurarna som oförändrat 
läkemedel. Pregabalins eliminationshalveringstid är i medeltal 6,3 timmar. Pregabalins 
plasmaclearance och renalclearance är direkt proportionella mot kreatininclearance (see 5.2 Nedsatt 
njurfunktion). Dosjustering för patienter med nedsatt njurfunktion eller patienter som genomgår 
hemodialys är nödvändig (se 4.2, Tabell 1). 
 
Linjäritet/icke-linjäritet:  
 
Pregabalins farmakokinetik är linjär över det rekommenderade dagliga dosintervallet. Interindividuella 
farmakokinetiska variabiliteten för pregabalin är låg (<20%). Kinetiken för upprepad dosering kan 
förutsägas från enkeldosdata. Plasmakoncentrationer av pregabalin behöver därför inte följas 
rutinmässigt. 
 
Farmakokinetik hos speciella patientgrupper 
 
Kön 
 
Kliniska prövningar har visat att kön inte har någon kliniskt signifikant påverkan på 
plasmakoncentrationerna av pregabalin. 
 
Nedsatt njurfunktion 
 
Pregabalinclearance är direkt proportionellt mot kreatininclearance. Pregabalin avlägsnas dessutom 
effektivt från plasma genom hemodialys (efter 4 timmars hemodialys sänks pregabalin 
plasmakoncentrationer med ungefär 50%). Eftersom elimination via njurarna är den huvudsakliga 
eliminationsvägen är det nödvändigt med dossänkning hos patienter med nedsatt njurfunktion och  
dostillägg efter hemodialys (se 4.2, Tabell 1). 
 
Nedsatt leverfunktion 
 
Inga specifika farmakokinetiska studier har utförts hos patienter med nedsatt leverfunktion. Eftersom 
pregabalin inte metaboliseras i någon signifikant grad och utsöndras övervägande som oförändrat 
läkemedel i urinen, förväntas inte att nedsatt leverfunktion skulle signifikant förändra 
plasmakoncentrationer av pregabalin.   
 
Äldre (över 65 år) 
 
Pregabalinclearance tenderar att minska med stigande ålder. Minskningen av pregabalins orala 
clearance är förenlig med de minskningar i kreatininclearance som associeras med stigande ålder.  
Sänkning av pregabalindosen kan krävas för patienter som har åldersrelaterad nedsatt njurfunktion (se 
4.2, Tabell 1).  
 
5.3 Prekliniska 
säkerhetsuppgifter 
 
I gängse allmäntoxikologiska studier tolererades pregabalin väl vid kliniskt relevanta doser. I 
toxicitetsstudier med upprepad dosering på råttor och apor iakttogs CNS effekter, inklusive 
hypoaktivitet, hyperaktivitet och ataxi. En ökad incidens av retinal atrofi, som vanligen observeras hos 
åldrade albinoråttor, sågs efter långtidsbehandling med pregabalin vid exponeringar som är 
≥
 5 gånger 
medelexponering för människa vid den maximala rekommenderade kliniska dosen.  
 
Pregabalin var inte teratogent hos möss, råttor eller kaniner. Fostertoxicitet hos råttor och kaniner 
förekom bara vid exponeringar som är avsevärt högre än klinisk exponering. I prenatala/postnatala 

 
 54
toxicitetsstudier, inducerade pregabalin fosterutvecklingstoxicitet hos råttor vid exponeringar >2 
gånger den maximala, rekommenderade exponeringen hos människa.  
 
Pregabalin är inte genotoxiskt vilket baseras på resultaten från en uppsättning av in vitro och in vivo 
tester. 
 
Tvååriga karcinogenicitet studier med pregabalin utfördes på råttor och möss. Inga tumörer 
observerades hos råttor vid exponeringar upp till 24 gånger medelexponeringen för människa vid den 
maximala rekommenderade kliniska dosen 600 mg/dag. Hos möss sågs ingen ökad incidens av 
tumörer vid exponeringar liknande medelexponeringen hos människa men en ökad incidens av 
hemangiosarkom observerades vid högre exponeringar. Den icke-genotoxiska mekanismen för 
pregabalin-inducerad tumörbildning hos möss involverar förändringar på blodplättar och därtill 
associerad endotelcellproliferation. Dessa förändringar i blodplättar förekommer inte hos råttor eller 
människa baserat på kliniska data från korttidsstudier och begränsade långtidsstudier. Motsvarande 
risk hos människa har inte kunnat påvisas.     
 
Toxicitetsbilden hos unga råttor skiljer sig inte kvalitativt från den som setts hos vuxna råttor. Unga 
råttor är dock mer känsliga. Vid terapeutiska exponeringar fanns det tecken på kliniska CNS symtom 
som hyperaktivitet och bruxism samt vissa förändringar i tillväxten (övergående viktökningshämning). 
Effekter på östruscykel iakttogs vid 5-gånger den terapeutiska exponeringen för människa. Kognitiva 
effekter och påverkan på neurobeteende iakttogs hos unga råttor 1-2 veckor efter exponeringar > 5 
gånger (inlärning/minne) respektive > 2 gånger (aukustisk reaktion vid oväntade yttre stimuli) den 
terapeutiska exponeringen för människa.