Stadens sopor Till sjoxarna

SAOB.
9  Från det året, 1900, härrör det första belägget i SAOB.
10  Tingsten 1900, s. 9. 
11  TNC, brev från ingenjören Victor Jansa vid Vattenbyggnadsbyrån 13 feb. 
1950; brev från Stockholms renhållningschef Åke Björkman 20 dec. 1957 
och svar från TNC 8 jan. 1958. 
12  Timell 1959, s. 77.
13  P 18 mars 1968, s. 319f. Interpellation av John Takman.
14  P 5 juni 1972, s. 727. Interpellation av Gösta Schön.
15  U 1/1974, s. 4; P 2 dec. 1975, Y, s. 1412.
16  Just vad gäller begreppet kvittblivning menar Terminologicentrum (TNC) 
att begreppet förutom att det glidit är luddigt eftersom det omfattar 
många olika hanteringar. Det är också en missvisande term eftersom 
man sällan gör sig kvitt avfallet helt (mer om det i sista avsnittet kapitel 
7). Detta var anledningar till att ordet kvittblivning inte togs med i den 
avfallsordlista som TNC utarbetade under 1970-talet. Telefonintervju 
med Anna Lena Bucher, vd TNC. 
17  ”Meaning and understanding”, Skinner 1988, s. 55ff; ”Language and 
social change”, Skinner 1988, s. 120ff.
18  Wetterberg & Axelsson 1995, passim. Pettersson 2008, s. 230; Ekheimer 
2006, s. 94. I en avhandling om returpapper under 1900-talet hänvisas 
till en diskussion från 1970-talet då kvittblivning uppges användas sy-
nonymt med förbränning och deponi.

270
noter till kapitel 1
19  SAOB anger att begreppet ”återvinning” använts i fråga om industripro-
cesser från 1920-talet. När det gäller metallskrot finns ett exempel på att 
ordet används kring 1960, i en mer allmän avfallsrelaterad betydelse blir 
det plötsligt mycket använt i början av 1970-talet. Detta stöds av TNC. 
Korrespondens med redaktionen för SAOB; Korrespondens med TNC. 
Även min undersökning stödjer den nästan explosionsartade använd-
ningen av begreppet återvinning i början av 1970-talet.
20  Gille 2007, s. 34f.
21  Young 1982, kap. 1.
22  Jfr antropologen Arjun Appadurais ”regimes of value”, som hänvisar till 
grundläggande gemensamma förhållningssätt när det gäller ekonomiska 
värden beroende på samhälle, kultur, tid och rum. Appadurai 1995, s. 15.
23  Gille 2007, passim. 
24  För en kortfattad genomgång av begreppet spårbundenhet och forskningen 
rörande detta begrepp se Magnusson & Ottosson 2009; för stora tek-
niska system se Blomkvist & Kaijser 1998, s. 9f; Summerton 1998, s. 22. 
25  Se t.ex. Liebowitz & Margolis 1995, passim; Melosi 2005, s. 263–271.
26  Melosi 2005, s. 272.
27  Mahoney 2000, s. 507, 510.
28  Kuhn 1962, kap. 2. 
29  Fleck 1997 (1935), kap. 4.
30  Gille 2010, s. 1061.
31  Thompson 1979, s. 83, 116ff.
32  O’Brien 1999, s. 271. Detta kan kopplas till teorier om varor och konsum-
tion, t.ex. har Appadurai skrivit att en vara inte har specifika egenskaper 
i förhållande till t.ex. sin produktion utan är knuten till förhållandet 
till en marknad. Han använder begreppet ”varusituation” (commodity 
situation) för att markera att ting och tjänster kan gå in och ut ur det att 
vara varor. Detta kan kopplas till avfall, som i vissa situationer blir till 
en vara. Appadurai 1995, s. 13. 
33  Gille 2007, s. 34, 78. Liknande resonemang har också O’Brien. O’Brien 
1999, s. 263. Om hur teknik påverkar kulturella yttringar, se t.ex. Frid-
lund 1998, s. 77–97.
34  Jakobsson 1995, s. 23; Summerton 1998, s. 33ff. 
35  Forskning med denna ansats har under de senare åren samlats under 
beteckningen ”the material turn” som en av de vändningar som följt 
på ”the cultural turn”. Gemensamt för dessa vändningar är en vilja att 
problematisera positivism, determinism och enkla orsakssamband samt 
upplösa dikotomier. Bennett & Joyce 2010, s. 4. Summerton 1998, s. 22.
36  Thompson 1998, s. 57f; Thompson 1979, t.ex. s. 116.
37  Tingsten 1911, s. 24; Timell 1959, s. 77; Dufwa & Pehrson 1989, s. 38.

271
noter till kapitel 2
38  Sidenbladh 1981, 516ff; Larsson 1967 s. 20f, 48ff; Pettersson 2008.
39  Nilsson 1990, s. 50ff. 
40  Se t.ex. diskussion i O’Brien 2008, s. 89ff; Dahlroth 1998, s. 121; Bucher 
2012. 
41  Se t.ex. Wallach Scott 1988, kap. 6; Höjer 2001, s. 32.
42  Bergström & Boréus 2005, s. 91. 
43  Bergström & Boréus 2005, s. 155–158.
44  Liedman 1989, s. 23, 27f.
45  Liedman 1989, s. 10. 
2. Gödsel och skräp
1  Larsson 1967, s. 33–64; Schön 2007, s. 251.
2  Lindblad 1960, s. 63f, 156f. 
3  Aléx 1994, s. 58ff.
4  Schön 2007, s. 158f; Melosi 2005, s. 8f; Gullberg 1998, s. 110ff. 
5  Nygård 2004, s. 93.
6  Dufwa & Pehrson 1989, kap. 2; Tingsten 1911, kap. 1–2.
7  Dufwa & Pehrson 1989, s. 14–17, kap. 2; Tingsten 1911, s. 16f; Gullberg 
1998, s. 113ff.
8  Tingsten 1911, s. 22f; Dufwa & Pehrson, s. 37. 
9  Träsket var en sjö som låg i området mellan det som idag är Odenga-
tan och Eriksbergsplan. Rännilen var en å som gick från Träsket till 
Nybroviken – den sträckning som Birger Jarlsgatan har idag. Därtill 
bands Träsket samman med Brunnsviken genom en å norrut. Träsket, 
rännilen och ån till Brunnsviken fylldes igen helt i slutet av 1800-talet 
och området bebyggdes till stor del. Fatburssjön låg där Södra station 
idag ligger och fylldes igen när järnvägen byggdes kring 1860. Oro för 
träskets smittspridning uttrycktes av professor P. G. Cederschiöld 1827 i 
en ofta citerad skrift till Svenska Läkaresällskapet. Eriksson 1992, s. 26f; 
Tingsten 1912, s. 154; Edvinsson 1992, s. 66.
10  Tingsten 1912, s. 154. 
11  Schön 2007, s. 159; Melosi 2005, s. 9.
12  Timell 1959, s. 15f, 21. 
13  Tingsten 1911, s. 28f; Timell 1959, s. 77. 
14  Tingsten 1911, s. 24; Timell 1959, s. 77.
15  Johnsson & Andersson 2013, s. 15. 
16  Kringboende protesterade dock eftersom de befarade olägenheter. An-
dersson & Öhrström 2002, s. 69.
17  Tingsten 1911, s. 31, 34ff; Timell 1959, s. 78f; Dufwa & Pehrson 1989, s. 38f.

272
noter till kapitel 2
18  Tingsten 1911, s. 24; Pudrett kunde tillverkas på olika sätt: i Stockholm 
blandades latrin med torv, i andra städer med kalk. Wetterberg & Ax-
elsson 1995, s. 76ff.
19  Karlson 1913, s. 27.
20  Melosi 2005, s. 66ff. Forskningen har intresserat sig för många aspekter 
av den tekniska professionen. Bland annat har den visat att ingenjörer 
och tekniker fick, och arbetade aktivt för att få, ett högt anseende under 
slutet på 1800-talet. Se t.ex. Berner 2012, s. 244–256.
21  Sjöstrand 2006, s. 18ff. 
22  Dufwa & Pehrson 1989, s. 188. 
23  Wetterberg & Axelsson 1995, s. 214; Larsson 1967, s. 20.
24  Wetterberg & Axelsson 1995, s. 58, 213f; O’Brien 2008, s. 21; Nygård 
2004, s. 101; Mårald 2000, kap. 5; Barles 2005, s. 36f.
25  O’Brien 2008, s. 26f. 
26  Dufwa & Pehrson 1989, s. 52f; Timell 1959, s. 85.
27  Tingsten 1912, s. 163.
28  Tingsten 1911, s. 24; Dufwa & Pehrson 1989, s. 38.
29  Tingsten 1911, s. 115; Timell 1959, s. 85; Dufwa & Pehrson 1989, s. 43f.
30  SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, protokoll och 
registratur, A1 1897, s. 379 samt 401.
31  Mårald 2002, s. 29f.
32  Bring 1947, s. 278.
33  Olausson 2014, s. 199f; Johnsson & Andersson 2013, s. 26, 57; Lundén 
1999, s. 61; Mårald 2000, s. 176. 
34  Wetterberg & Axelsson 1995, s. 80–82; Nygård 2004, s. 102. 
35  Barles 2005, s. 41.
36  Det finns i stort sett ingen forskning om den svenska marknaden för 
avfallsmaterial under slutet av 1800-talet. Ett undantag är lump som 
material för papper. Sjunnesson 2006; Golabiewski Lannby 2005. Han-
deln med avfallsråvaror beskrivs som betydelsefull i forskning om andra 
länders avfallshantering. Zimring 2005, kap. 1–2; Barles 2005, s. 42ff; 
O’Brien 2008, s. 57–69. 
37  Rhodin 1899, s. 99.
38  Rhodin 1899, s. 91.
39  Tingsten 1911, s. 128; Timell 1959, s. 86; Tingsten 1933, s. 128ff; B 75/1901, 
s. 51.
40  Tingsten 1911, s. 53.
41  Wallander, F.G.F. 1897, s. 435. 
42  SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, handlingar 
1900, nr 45.

273
noter till kapitel 2
43  SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, protokoll den 
5 juni 1899, s. 702–706.
44  Tingsten 1961, s. 15; Tingsten 1900, s. 59. Städerna var Köpenhamn, 
Hamburg, London, Nottingham, Leeds, Edinburgh, Glasgow, Liverpool, 
New York, Philadelphia, Baltimore, Washington, Pittsburgh, Cleveland, 
Toledo, Chicago, Detroit, Buffalo, Toronto, Montreal, Boston, Manches-
ter, Salford, Darwen, Rochdale, Birmingham, Bryssel, Paris, München, 
Wien, Budapest, Berlin.
45  SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, handlingar, serie 
1, 1899 diarienummer 77. 
46  SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, protokoll den 
18 mars 1899, s. 264. 
47  Tingsten 1900, s. 9. 
48  Tingsten 1900, s. 10.
49  Tingsten 1900, s. 10.
50  Tingsten 1900, s. 25.
51  Tingsten 1900, s. 27. 
52  Melosi 2005, s. 31ff. 
53  Tingsten 1900, s. 28–33.
54  Tingsten 1900, s. 37.
55  Tingsten 1900, s. 38f.
56  Tingsten 1900, s. 45.
57  Tingsten 1900, s. 48.
58  Tingsten 1900, s. 49–52.
59  Melosi 2005, s. 57.
60  Tingsten 1900, s. 56.
61  Rhodin 1899, s. 85f.
62  Rhodin 1899, s. 87.
63  Melosi 2005, s. 34, 148, 150.
64  Melosi 2005, s. 39f, 155.
65  Melosi 2005, s. 144.
66  Rhodin 1899, s. 91.
67  B 75/1901, s. 51, 30.
68  Tingsten 1933, s. 147f. 
69  Tingsten 1933, s. 141, 147f.
70  SSA/557 B, renhållningsavd. kamerala avd., F IX 1876–1948, diverse 
handlingar och dossier, kungörelse nr 13, 1904; B 135/1902, s. 5; B 96/1903, 
s. 15; B 150/ 1906, s. 5.
71  B 96/1903, s. 16–17.
72  RV 1909, s. 8; RV 1912, s. 13
73  RV 1913, s. 7.

274
noter till kapitel 2
74  Dufwa 1985, diagram s. 76. Jag har inte hittat siffror på det totala anta-
let hästar i staden, men ser man på antalet hästar i åkerier och hyrverk 
framgår det att antalet ökade fram till 1907 för att därefter minska. SÅS 
1907–1926, tabell ”Hyrkuskar, åkare, velocipeder, automobiler etc.”. Antal 
stall i staden ökade fram till slutet av 1910-talet för att därefter minska. 
SÅS 1914–1927, tabell ”Allmän översikt av Stockholms stads hälso- och 
sjukvård m.m.”.
75  RV 1909, tabell 7, s. 6.
76  RV 1910, s. 12.
77  RV 1909, s. 9, tabell 14, s. 10. 
78  Meddelande angående billig gödsel … 1903, s. 8.
79  Meddelande angående billig gödsel … 1903, s. 3–13.
80  SÅS 1908, s. 151.
81  Timell 1959, s. 79f; SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, 
handlingar 1900, nr 45.
82  SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, handlingar 
1900, nr 523.
83  Tingsten 1911, s. 133–137.
84  RV 1909, s. 14, tabell 13.
85  Lamm blev sedermera ordförande i drätselnämndens första avdelning 
samt under sin tid i fullmäktige ordförande i ett flertal olika nämnder. 
Han beskrevs som främst intresserad av stadens ekonomiska frågor och 
betecknas som ”sparsamhetsman”. Gidlöf 1977, s. 205.
86  SSA/566 A, stadsfullmäktige med beredningsutskottet, akter, E2 vol. 97, 
1903, motion nr 6. 
87  P 14 feb. 1903, s. 37. 
88  U 228/1906, s. 13f.
89  HN 1905, s. 10ff; U 228/1906, s. 14ff.
90  B 150/1906, s. 2.
91  P 19 nov. 1906, s. 677; SSA/557 B, renhållningsavd. kamerala avd. F IX 
1876–1948, diverse handlingar och dossier, kungörelse nr 4, 1907.
92  HN 1907 6f.
93  Tingsten 1911, s. 58.
94  Dufwa & Pehrson 1989, s. 150.
95  RV 1909–1927, tabell ”Översikt av skräpsopornas behandling”. Även 
mängden som brändes eller användes till fyllning angavs men till skillnad 
från tillvaratagandet redovisas detta endast på ett par rader.
96  SÅS 1905–1910. Årsboken började ges ut 1904, 1905 togs renhållning upp 
som ett eget ämne och redovisades från år 1900. 
97  Tingsten 1900, s. 11.

275
noter till kapitel 2
98  SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, protokoll den 
19 dec. 1900, s. 1433f. Förslaget gavs av F. Fant.
99  Tingsten 1900, s. 56.
100  Tingsten 1900, s. 48.
101  Tingsten 1900, s. 48.
102  Tingsten 1901, s. 138. 
103  Tingsten 1901, s. 136–150. 
104  SSA/566 A, stadsfullmäktige med beredningsutskottet, akter, E 2 vol. 
97, 1903, motion nr 6. 
105  Y 14 feb. 1903, s. 111.
106  P 19 nov. 1906, s. 198; Y 19 nov. 1906, s. 677; B 150/1906, s. 1ff. 
107  B 150/1906, s. 3.
108  B 150/1906, s. 3.
109  B 150/1906, s. 3–4.
110  B 75/1901, s. 30, 51.
111  B 75/1901, s. 51.
112  Granlund 1908, s. 441. 
113  Melosi 2005, s. 73–85.
114  Renhållningen som prioriterad verksamhet framhålls bl.a. i B 120/1901, s. 4. 
115  Nygård 2004, s. 266f.
116  Öberg 1912, s. 403–410.
117  Schön 2007, s. 213.
118  Melosi 2005, kap. 2. 
119  Larsson 1977, del 2, s. 435. 
120  Tingsten 1961, s. 27, 91, 158ff. Även andra källor tar upp Tingstens spar-
samhet. Så hävdas till exempel i jubileumsskriften Ren stad att karika-
tyrtecknare i tidningar drev med hans sparsamhet med stadens medel. 
Timell 1959, s. 114f.
121  Tingsten 1961, s. 48. 
122  Hirdman 1983, s. 131ff. Aléx 2003, s. 29, 66ff, 172; Husz 2009, s. 59f; 
Johansson 1988, passim.
123  Johansson 1988, s. 6ff.
124  Johansson 1988, s. 12; Tingsten 1901, s. 137.
125  Aléx 2003, s. 27.
126  Karlöf 1977, s. 267.
127  SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, handlingar 
1900, nr 45.
128  SSA/557 B, renhållningsavd. kamerala avd. E VIII 1932, reseberättelser: 
”1882 – reseberättelse av Amundson”; ”De nyaste renhållningsmetoderna 
för större städer. Reseberättelse av P. Axel Lindahl 1884”. 

276
noter till kapitel 3
129  SSA/557 B, renhållningsverket, D X III a:1, typsamling av anslag och 
blanketter, 1887–1920. 5 patent på ugnar mellan 1887 och 1899.
130  SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, protokoll den 
20 dec. 1899, s. 1340 (en skrivelse anmäls i detta protokoll men själva 
skrivelsen finns inte i handlingarna, det är således svårt att dra några 
växlar på detta).
131  SSA/37 A, drätselnämndens andra avdelning 1868–1920, handlingar, serie 
1, 1899 diarienummer 77. 
132  Tingsten 1900, s. 20f.
133  Tingsten 1900, s. 25.
134  Tingsten 1901, s. 10.
135  Barles 2005, passim; Drangert & Hallström 2002, s. 18.
136  O’Brien 2008, s. 23.
137  Granlund 1908, s. 449ff.
138  Se även Tingsten 1933, s. 151f.
139  Tingsten 1901, s. 130.
140  Y 14 feb. 1903, s. 111.
141  Nygård 2004, s. 334. 
142  Barles 2005, s. 45.
143  Edvinsson 1992, s. 69–81; Nyström 2006, s. 67f.
144  Nygård 2004, s. 64; Melosi 2005, s. 21f. 
145  McLaughlin 1971, s. 147f.
146  Melosi 2005 s. 22; Graninger 1997, s. 225f.
147  När Tingsten höll föredrag för Stockholms hälsovårdsförening talade 
han dock en hel del om hygien: han argumenterade för att det inte 
fanns några hygieniska betänkligheter när det gällde tillvaratagandet. 
Tingsten 1901, s. 139. 
148  Nygård menar att hygienen blev mer och mer en självklar förståelse som 
mot slutet av 1920-talet inte betonades annat än när man ville förstärka 
andra argument. Nygård 2004, s. 326.
 
149  Tingsten 1911, s. 149.
3. Avfall som svinmat
1  Hallerdt 1992, s. 6f.
2  Larsson 1977, del 1, s. 156–167.
3  Melosi 2005, s. 176; Strasser 2000, kap. 4.
4  Nygård 2004, s. 301f.
5  Larsson 1977, del 1, s. 161ff; Dufwa 1985, s. 71, 74, 76. Dufwa redovisar 
inga siffror på antalet hästar men det framgår av tabellen s. 76 att häs-
tarnas antal börjar minska i slutet av 00-talet. 1905 börjar man registrera 

277
noter till kapitel 3
antalet bilar och de är då 177 st. totalt i Stockholm, sedan sker en gradvis 
ökning men denna är långsam fram till 1920. SÅS 1912, s. 306.
6  Fördelningen på avfallsproducenter inom kategorin skräpsopor framgår 
inte. Se diskussion i appendix, s. 241.
7  Lönerna steg dock inte kontinuerligt. Östlind 1945, s. 398–467. Den reala 
timlönen inom industrin steg mellan 1918 och 1920 med i genomsnitt 
40 procent, även under 1920-talskrisen steg reallönerna – om än inte 
lika mycket. 1930 var den reala timlönen inom industrin ungefär dub-
belt så hög som den varit 1918. Under 1900-talets första decennier ökade 
konsumtionen av industrivaror i Sverige. Schön 2007, s. 237ff, s. 301.
8  Schön skriver att industrin under denna period utvecklade nya pappers-
sorter för flera användningsområden, inte minst för emballage och olika 
former av förpackningar. Schön 2007, s. 246ff, 306–317. 
9  Torell & Lee 2010, s. 37; Björklund 1967, s. 216f.
10  Centralvärme introducerades i Stockholms offentliga byggnader i slutet av 
1800-talet. Det första bostadshuset som hade centralvärme byggdes 1902 
på Östermalm och därefter skedde en successiv ökning. Centralvärmen 
eldades oftast med koks eller kolbriketter men det förekom också ved 
eller torv. Åstrand 1984, s. 96–99. Se även Werner 1989, s. 5, 15.
11  Kaijser 1986, s. 204. 
12  Orsaken var i hög grad en rädsla för att vattnet runt staden skulle för-
orenas, särskilt det vatten som användes för att försörja staden. Några år 
under 1900-talets första decennium användes ett slags vattentoaletter vars 
innehåll – ”latrinsörjan” – tömdes med jämna mellanrum. Detta var ett 
försök att undvika föroreningar men samtidigt tillfredsställa den del av 
befolkningen som ville ha wc, som uppfattades som modernare och mer 
hygieniskt. Denna teknik var inte bra, men man fann det omöjligt att 
återgå till ett totalförbud och installering av wc tilläts 1909. B 39/1909, 
s. 7–8. Jakobsson 1999, passim.
13  Östlind 1945, s. 418.
14  Dufwa anger också att andelen cyklar var 23 procent, oklart vilket trafik-
slag övriga 5 procent var men förmodligen motorcyklar och spårvagnar. 
Dufwa 1985, s. 75ff. 
15  SÅS 1910, s. 302–305, SÅS 1920, s. 230f; SÅS 1925, s. 134f. 
16  RV 1912, s. 24; RV 1915, s. 20.
17  Se tabellen ”Fördelning inom kategorin gödselsopor 1913–1927 (viktpro-
cent)” i appendix s. 249. 
18  Timell 1959, s. 79f.
19  Timell 1959, s. 79–82.
20  I renhållningsverkets och gatukontorets berättelser anges försäljningen 
i järnvägslast år 1900–1949, i pråmlast och häst- eller billast 1900–1938 

278
noter till kapitel 3
och i skutlast 1924–1938. 1912 angavs volymen i registerton (1 registerton 
= 2,83 kubikmeter) vara 0,41 per hästlast, 5,10 per vagnslast och 45,47 
per pråmlast.
21  RV 1909, s. 12, 18.
22  RV 1909, s. 18.
23  RV 1910, s. 12. 
24  Morell 2001, s. 99, 217–223.
25  B 92/1910, s. 2.
26  B 92/1910, s. 6ff.
27  B 92/1910, s. 10ff.
28  Jag har gått igenom Meddelanden från Centralanstalten för försöksvä-
sendet på jordbruksområdet under åren 1907–1920. Denna publikation 
behandlade flitigt frågor om såväl gödsel som svinuppfödning men med 
undantag för en artikel av Sigurd Rhodin lyser sopgödseln och latrinen 
med sin frånvaro. Rhodin 1910. Jag har även gått igenom register till 
Kungliga skogs- och lantbruksakademiens tidskrift för åren 1890–1930 och 
gjort nedslag i artiklar där sopgödsel, latrin eller svinmat kunde tänkas 
behandlas. Denna tidskrift behandlar gödning och foder men även i 
denna lyser sopgödsel, latrin och köksavfall till svinmat med sin från-
varo med undantag av ett nummer 1916 där tillgången på gödsel nämns 
som betydelsefull för de på 1890-talet framväxande trädgårdsodlingarna 
i Riddersvik. Lind 1916, s. 591–595. 
29  Mårald 2000, s. 172–181.
30  Mårald 2002, s. 30.
31  B 105 B/1921, s. 31; B 58/1923, 18.
32  B 58/1923, s. 18.
33  B 58/1923, s. 20.
34  RV 1909, s. 12, 18.
35  RV 1909–1927, tabell ”Översikt över skräpsopornas behandling”.
36  RV 1909–1927, tabell ”Det ekonomiska resultatet av tillvaratagandet av 
föremål i skräpsoporna”.
37  B 105 B/1913, s. 28.
38  RV 1909, s. 21; RV 1915, s. 23.
39  Strasser 2000, s. 130.
40  Se tabellerna ”Samtliga köpare av skräpsopor 1907” samt ”Samtliga kö-
pare av skräpsopor 1911” i appendix, s. 256.
41  Dufwa & Pehrson 1989, s. 157.
42  B 105 B/1913, s. 25.
43  RV 1909, s. 15f.
44  U 15/1911, s. 4. 
45  RV 1911, s. 15f. 

279
noter till kapitel 3
46  I betydligt mindre skala hade idén tagits upp i drätselnämndens andra 
avdelning som ett förslag om en svingård driven av fattiga och åldrade 
tjänarinnor och där fodret skulle utgöras av insamlade hushållssopor. 
Projektet verkar dock aldrig ha blivit av. SSA/37 A, drätselnämndens 
andra avdelning 1868–1920, handlingar 1901, nr 159.
47  Nygård 2004, s. 266ff. 
48  B 92/1908, s. 2.
49  B 79/1916, s. 2, 8ff; U 187/1916, s. 24–26.
50  B 79/1916, s. 2. Lantbruksklubben i Stockholm förordade att Stockholms 
läns svinavelsförening skulle engageras i omhändertagandet av köksavfallet.
51  B 92/1908, s. 3.
52  B 92/1908, s. 8.
53  B 3/1910, s. 4; B 166/1912, s. 1; B 79/1916, s. 5–6.
54  B 3/1910, s. 4; U 16/1910, s. 3; B 166/1912, s. 4 ff.
55  U 16/1910, s. 31.
56  B 72/1915, s. 6.
57  B 92/1908, s. 13. Kammarkontoret skrev att förslaget var riskabelt, B 
57/1911, s. 16; B 174/1915, s. 6ff, 11ff.
58  B 92/1908, s. 6ff.
59  B 92/1908, s. 12.
60  B 57/1911, s. 15.
61  B 166/1912, s. 14.
62  B 174/1915, s. 18.
63  B 72/1915, s. 21–23.
64  B 166/1912, s. 1.
65  B 92/1908, s. 8; B 3/1910, s. 19f.
66  U 16/1910, s. 30.
67  B 72/1915, s. 5f.
68  B 72/1915, s. 4.
69  P 19 juni 1916, s. 169–171. De två utvalda rotarna var Skanstullsroten och 
Barnängsroten i Katarina församling. Motståndare till svinmatsinsam-
lingen kritiserade valet av dessa rotar för att de hörde till Stockholms allra 
fattigaste. I den debatt som föregick beslutet i fullmäktige tog Dahlberg 
upp att kommittéförslaget inte innebar kostnader eller extra möda för 
fastighetsägarna, medan det däremot ställde stora krav på den fattiga 
arbetande befolkningen i rotarna. En stor del av debatten kom därefter 
att kretsa kring försöksrotarna och att klasstrukturen inom dessa inte var 
representativ för staden som helhet. Y 19 juni 1916, s. 419f, 430, 441, 448.
70  Y 19 juni 1916, s. 435f.
71  Karlson 1913, s. 103.
72  U 84/1913, s. 36–39; P 17 mars 1913, s. 115f.

280
noter till kapitel 3
73  Hirdman 1983, s. 88–92, 131. 
74  Hirdman 1983, s. 61.
75  Hirdman 1983, s. 172.
76  Hirdman 1983, s. 130. 
77  Slakthusfrågan visar, förutom att kommunala ingrepp på livsmedelsom-
rådet inte var särskilt unikt, också på att dessa kommunala frågor kunde 
vara mycket segdragna. Slakthusfrågan kom upp på 1880-talet och fick 
sin lösning först 1912. Hirdman 1983, s. 153, 166.
78  Den förklaringen ger också Hirdman. Hirdman 1983, s. 228.
79  Högberg 1981, s. 226f; Hirdman 1983, s. 209–227. 
80  M 11/1917.
81  SFS 539/1917; B 186/1917, s. 1–4. Däggdjursben, horn och klövar, fett ur 
avloppsvatten från slakterier eller utspisningsställen samt djurkadaver 
skulle likaså tillvaratas.
82  Hirdman 1983, s. 131ff. Citat s. 131.
83  Se t.ex. Y 19 juni 1916, s. 416–453; Y 28 april 1919, s. 339–342.
84  Högberg 1981, s. 237.
85  Kring 1909 åkte Nystedt på uppdrag av hälsovårdsnämnden till Charlot-
tenburg och uttalade sig mycket positivt om det han hade sett. Kommit-
tén som utredde frågan begärde också in ett utlåtande från magistraten 
i Charlottenburg. B 3/1910, s. 6–9. 
86  I första hand togs Eskilstuna upp. Uppsala, Karlskrona, Helsingborg, 
Örebro, Sundbyberg och Huskvarna hade med Eskilstuna som förebild 
infört systemet, och andra städer höll på att utreda frågan. B 92/1908, 
s. 4–5. 1914 företog den utredande kommittén studieresor till relevanta 
svenska städer för att studera hur svinmatsinsamlingen och svingårdarna 
där fungerade. B 3/1915, s. 3.
87  B 166/1912, s. 12.
88  B 92/1908, s. 6.
89  B 57/1911, s. 5, 14. 
90  B 3/1910, s. 19f.
91  B 3/1910, s. 6ff, 9. 
92  B 72/1915, s. 27–30, 35–40.
93  B 3/1910, s. 9. 
94  B 72/1915, s. 32–34.
95  Tingsten 1900, s. 10, 12f; Tingsten 1901, s. 137.
96  Tingsten 1920, s. 22. Se även Tingsten 1915, s. 4.
97  Tingsten 1915,