Stadens sopor Till sjoxarna



Yüklə 5,02 Mb.
Pdf görüntüsü
səhifə1/18
tarix09.02.2017
ölçüsü5,02 Mb.
#8052
  1   2   3   4   5   6   7   8   9   ...   18

stadens sopor

Till sjoxarna
*
 och skrotkonstnärerna  
Hedda och Svante
*  ”Sjoxning”: oorganiserad utplockning av värdefulla komponenter ur 
avfall. Avfallsordlista.

Stadens sopor
Tillvaratagande, förbränning och  
tippning i Stockholm 1900–1975
Ylva S. Sjöstrand
nordic academic press
Nordic
Academic
Press

Kopiering eller annat mångfaldigande av denna inlaga  
kräver förlagets särskilda tillstånd.
Nordic Academic Press
Box 1206
221 05 Lund
www.nordicacademicpress.com
© Nordic Academic Press och Ylva S. Sjöstrand 2014
Sättning: Aina Larsson/Sättaren i Ängelholm
Figurer & diagram: Fugazi Form
Omslag: Design för livet
Omslagsbild: Soptippen vid Lövsta avfallsanläggning 1962.  
Foto: Lennart af Petersens (1913–2004).  
Stockholms Stadsmuseum, Fotonr F69784
Tryck: ScandBook AB, Falun 2014
ISBN 978-91-87675-08-9

Innehåll
Tabeller, diagram, figurer 
9
Förord 
11
1.  Inledning 
13
Inledning och syfte  
13
Avhandlingens begränsning och avfallets gränser 
14
”Kvittblivning” och andra begrepp 
17
Analysram och teori – avfallsregimer och tröghet 
19
Tidigare forskning  
25
Material och metod 
30
Disposition 36
2.  Gödsel och skräp 
39
En tillvarataganderegim förstärks 1900–1907
Stockholms renhållning och den  
40 
sanitära revolutionen under 1800-talet
1800-talets tillvaratagande av avfall –  
43 
tillvarataganderegimens grund
Ingenjör Tingsten på studieresa  
47 
och avfallets naturliga plats
Alternativa kvittblivningslösningar 
49
Gödselsopor, skräpsopor och kvittblivningens praktik  
53
Det potentiellt värdefulla avfallet 
61
Tingsten och tillvarataganderegimen 
65
Tillvarataganderegimens tröghet  
68
Tabeller, diagram, figurer 
9
Tabeller 
9
Diagram 
10
Figurer 
10
Förord 
11
1.  Inledning 
13
Inledning och syfte  
13
Avhandlingens begränsning och avfallets gränser 
14
”Kvittblivning” och andra begrepp 
17
Analysram  och teori – avfallsregimer och tröghet 
19
Tidigare forskning  
25
Disposition 
36
2.  Gödsel och skräp – en tillvarataganderegim  
förstärks 1900–1907 
39
Stockholms renhållning och den  
sanitära revolutionen under 1800-talet 
40
1800-talets tillvaratagande av avfall –  
tillvarataganderegimens grund 
43
Ingenjör Tingsten på studieresa  
och avfallets naturliga plats 
47
Alternativa kvittblivningslösningar 
49
Gödselsopor, skräpsopor och kvittblivningens praktik  
53
Det potentiellt värdefulla avfallet 
61
Tingsten och tillvarataganderegimen 
65
Tillvarataganderegimens tröghet  
68

3.  Avfall som svinmat 
75
Tillvarataganderegimens höjdpunkt och fall 1906–1927
Mer skräp, mindre gödsel och kvittblivningens praktik  76
En strid om köksavfallet 
85
”Köttkulten” och tillvaratagande i kristid 
90
Avfallets värde – ekonomin som töjbart argument 
93
Svinmatsprojektets genomförande och upphörande 
98
Avfallets förändrade värde  
103
4.  Från resurs till belastning 
109
Förbränningsregimen etableras 1928–1957
Mot en förbränningsregim 
110
Förbränning som en rationell metod för Stockholm 
115
Avfallet och praktiken för kvittblivning  
119
Förbränning som nyttiggörande 
127
Tillvaratagande i marginalen 
132
Tystnad och konsensus om en oproblematisk hantering  135
Avfall som en estetisk fråga 
136
En modern stad med en modern kvittblivning 
140
5.  Sopexplosion och kretsloppstänkande 
145
Förbränningsregimen byggs ut och utmanas 1958–1970
Förpackningar, grovavfall och kvittblivningens praktik  146
Den självklara förbränningen och den oönskade tippen  154
Tillvaratagande som stöd för förbränning 
159
Kretslopp och gödselvärde 
163
En belastning för närmiljön.  
168 
En antropocentrisk miljösyn
Kritik av en slösaktig tid. En geocentrisk miljösyn 
171
Politikerna och miljöfrågan 
176
En förändrad förbränningsregim? 
179
6.  Oljekris och miljökrav 
183
En renässans för tillvaratagandet 1971–1975
Från det lokala till det nationella till det internationella  184
Plast, plåtburkar och kvittblivningens praktik 
189
Miljöfarligt avfall som en belastning  
193
Luftföroreningarna från Lövsta och Högdalen 
199

Oljekrisen 1973 – ett nytt argument för  
202 
förbränningsregimen?
Jordens ändliga resurser och vikten av återvinning  
207
Avfall som resurs eller belastning 
213
7.  Avfallsregimer och regimskiften 
219
1900–1975
Stockholms avfall 1900–1975 
220
Avfallsregimer som periodisering  
223 
och tröghet som förklaring
Tillvarataganderegimen 225
Förbränningsregimen 227
Agrart och urbant som idé och praktik för kvittblivning  231
Kvittblivning? 237
Appendix 
239
Stockholms statistik om avfall 
239
Redovisningen av avfallsmängden  
244 
och dess kategorier 1900–1927
Förklaring till diagram 1 i kapitel 3 
247
Förklaring till diagram 7 i kapitel 4 
250
Avfallsmängdens förändring 1901–1975 
250
Köpare av skräpsopor 
255
Summary 
257
The resource recovery regime, 1900–1927 
259
The incineration regime, 1938–1975  
262
Regime shifts 
267
Noter 
269
Källor och litteratur 
309
Oljekrisen 1973 – ett nytt argument för  
förbränningsregimen? 
203
Jordens ändliga resurser och vikten av återvinning  
207
Avfall som resurs eller belastning 
213
1.  Avfallsregimer och regimskiften 1900–1975 
219
Stockholms avfall 1900–1975 
220
Avfallsregimer som periodisering  
och tröghet som förklaring 
223
Tillvarataganderegimen 
225
Förbränningsregimen 
227
Agrart och urbant som idé och praktik för kvittblivning 
231
Kvittblivning? 
237
Appendix 
239
Stockholms statistik om avfall 
239
Redovisningen av avfallsmängden  
och dess kategorier 1900–1927 
244
Förklaring till diagram 1 i kapitel 3 
247
Förklaring till diagram 7 i kapitel 4 
250
Avfallsmängdens förändring 1901–1975 
250
Köpare av skräpsopor 
255
Summary 
257
The resource recovery regime, 1900–1927 
259
The incineration regime, 1938–1975  
262
Regime shifts 
267
Noter 
269
Källor och litteratur 
309

9
Tabeller, diagram, figurer
Tabeller
Tabell   1  Sopslag 1901 och 1907 (järnvägsvagnar) 
55
Tabell   2  Utgift och inkomster för renhållningsväsendet  
58 
1901, 1904 och 1907 (kronor)
Tabell   3  Tillvarataget skräp 1902–1927 (ton) 
83
Tabell   4  Fördelningen förbrända och tippade sopor i Lövsta  
125 
1935–1960 (järnvägsvagnar)
Tabell   5  Sammansättning av Stockholms hushållssopor    
148 
1959–1971 (viktprocent)
Tabell   6  Diskrepansen mellan mängden avfall som gatukontoret   150 
behandlade i egna anläggningar och mängden avfall från 
Stockholm (ton)
Tabell   7  Mängden insamlat returpapper 1972–1975 (ton) 
208
Tabell   8  Återvunnet material år 1975 (ton, kilo) 
209
Tabell   9  Mängden avfall från Stockholm, uppdelat i avfallsslag  
246 
1900–1927 (järnvägsvagnar)
Tabell 10  Medelvikt per vagn, sopslag och år, 1912–1927 (ton) 
249
Tabell 11  Fördelning inom kategorin gödselsopor 1913–1927  
249 
(viktprocent)
Tabell 12  Avfallsmängdens förändring 1901–1975 (ton och kilo) 
251
Tabell 13  Samtliga köpare av skräpsopor år 1907 
256
Tabell 14  Samtliga köpare av skräpsopor år 1911 
256

stadens sopor
10
Diagram
Diagram   1  Avfall från Stockholm uppdelat i kategorier 1901–1927   77 
(ton)
Diagram   2  Avfall till Lövsta fördelade på olika sopslag 1910–1925   78 
(järnvägsvagnar)
Diagram   3  Mängden försålda gödselsopor 1900–1949 (m³) 
80
Diagram   4  Real inkomst från försäljning av avfall, avfallsråvaror,   82 
ånga och el, 1900–1927
Diagram   5  Avfall från Stockholm, 1900–1960 (järnvägsvagnar) 
120
Diagram   6  Avfall från Stockholm uppdelat på kategorier  
121 
1934–1962 (ton)
Diagram   7  Hushållssopor per person och år 1929–1965 (kilo) 
123
Diagram   8  Mängden sopor som såldes direkt till verkets kunder   126 
1900–1955 (järnvägsvagnar)
Diagram   9  Mängden sopor som brändes vid Lövsta 1909–1969  
152 
(ton)
Diagram 10  Den totala mängden avfall från Stockholm 1901–1975   222 
(ton)
Diagram 11  Stockholms avfall utslaget per invånare  
223 
1901–1975 (kilo)
Figurer
Figur 1 
Faktorer som kan påverka och utmana avfallsregimen  25
Figur 2 
Avfallets väg till kvittblivning 1907–1916 
73
Figur 3 
Avfallets väg till kvittblivning 1940–1955 
144
Figur 4 
Avfallets väg till kvittblivning 1970–1975 
217

11
Förord
Arbetet med denna avhandling har till övervägande del varit ett 
nöje. Flera personer har på ett direkt sätt bidragit till det nöjet och 
till avhandlingens förtjänster. Min handledare Johan Söderberg 
har gett mig frihet och varit ett stort stöd. Min biträdande hand-
ledare Ronny Pettersson har kommit med många och ovärderliga 
synpunkter samt omgärdat mitt skrivande med trygghet. Johanna 
Sköld kom in som tredje handledare mitt i arbetet. Hennes förmåga 
att lyfta blicken från detaljerna till helheten har betytt mycket. 
Erik Lindberg gav värdefulla kommentarer som opponent på mitt 
slutseminarium. Mats Morell var tredjeläsare i slutskedet och upp-
märksammade mig på ett antal knepigheter med texten men fick 
mig samtidigt att förstå att jag nästan var klar. Genom åren har 
jag utnyttjat institutionens högre seminarium flitigt och därigenom 
fått många goda reflektioner som lett mig framåt – inte minst från 
mina doktorandkollegor. Tack till er alla! 
Tillvaron på SU, som doktorand på ekonomisk-historiska insti-
tutionen, samt under en tid placerad i en korridor med doktorander 
i historia, har varit trevlig och inspirerande. Jag vill särskilt tacka 
Matilda Baraibar som kom in på forskarutbildningen samtidigt som 
jag och som har lyst upp min tillvaro sedan dess.  
Stiftelsen Olle Engkvist, Torsten Söderbergs stiftelse, Samfundet 
S:t Erik och Stiftelsen Carl-Fredrik von Horns fond har gett generösa 
tryckbidrag. Tack vare dessa bidrag har jag kunnat ta hjälp av de 
förträffliga redaktörerna Annika Olsson och Christina Sejte på NAP. 
Att doktorera och ha småbarn har för mig varit en lyckad kom-
bination, jag vet inte hur jag hade klarat det ena utan det andra. 
Avhandlingsskrivandet har dock underlättats väsentligt av att pappa 
Nisse och mamma Nina varit så mycket med barnen, och att min 
livskamrat Leif bidragit till en tillvaro där arbete och privatliv relativt 
enkelt har kunnat kombineras. Leif kan för övrigt inte tackas nog. 

stadens sopor
12
Sporrad, och ibland under oket, av Leifs närmast moderliga fast-
het, pliktmoral och lojalitet har jag kunnat slutföra avhandlingen 
inom tidsramen för forskarutbildningen. Leif har också noggrant 
och engagerat läst, kommenterat och diskuterat utkast och färdiga 
texter. Ett innerligt tack till dig Leif! Att det dessutom är en glädje 
att leva med dig har säkert inte gjort avhandlingen sämre. 

13
Kapitel 1
Inledning
Inledning och syfte 
Vad som har hanterats och definierats som avfall har förändrats över 
tid. Vedaska, mänsklig latrin och rester från slakt är fysiska före-
teelser som från att ha varit användbara och värdefulla för samhälle 
och enskilda har övergått till att klassas som värdelösa och något 
man velat bli av med. Likaså har uppfattningen om avfallets plats 
och roll i samhället förändrats. Det kan exempelvis illustreras med 
hur avfall har beskrivits i skönlitteratur. I boken A crisis of waste 
diskuterar den engelske sociologen Martin O’Brien denna förändring 
genom fyra litterära verk. Hans första exempel är Charles Dickens 
Our mutual friend som kom ut 1865. Handlingen kretsar till stor del 
kring avfall och O’Brien visar att boken genomsyras av en syn på 
avfall som något som har ett inneboende dolt värde. O’Brien menar 
att avfallet under denna tid ses som värdefullt ur ekonomisk, social 
och moralisk synvinkel. Hans andra exempel är T. S. Eliots diktverk 
The waste land som utkom 1922 och i vilken O’Brien finner en syn 
på avfall som något värdelöst – något människan vill bort ifrån. 
Det tredje exemplet är sciencefictionromanen Do androids dream 
of electric sheep? av Philip K. Dick från 1968. I denna bok är avfall 
ett hot. Det är förorenande, giftigt och statt i ständig okontrollerad 
tillväxt. Det sista exemplet är Don DeLillos Underworld från 1998, 
där huvudpersonen är närmast besatt av att sortera sitt avfall och 
där avfallet i sig blir en beskrivning av den amerikanska vardags-
kulturen. O’Brien menar att DeLillos roman visar på avfallet som 
”life’s ever present, haunting shadow”.
1
 Med stöd av dessa exempel 
menar O’Brien att avfall har gått från att ses som värdefullt till att 

stadens sopor
14
ses som värdelöst, vidare till att ses som hotfullt, för att i vår tid ses 
som en ofrånkomlig del av mänsklig kultur. 
Utan att beröra huruvida O’Briens analys av avfallets roll i dessa 
fyra litterära verk är rimlig eller ej, konstaterar jag att avfall och 
synen på avfall är föränderliga. Avfall har en materiell såväl som en 
kulturell dimension.
2
 Denna avhandling handlar om förändringar i 
båda dessa dimensioner, såväl i uppfattningar om avfall som värde 
eller belastning som i frågor rörande avfallets praktiska slutliga 
hantering – här kallad kvittblivning. Syftet är att vinna ny kunskap 
om Stockholms kvittblivning under perioden 1900–1975 genom 
att studera förändring och kontinuitet i kommunal praktik samt i 
de föreställningar som styrt de kommunala aktörernas agerande. 
Avfallshantering och kvittblivning har varit en viktig kommunal 
angelägenhet framförallt i större städer. I Stockholm var avfalls-
hanteringen en central fråga under andra hälften av 1800-talet och 
kvittblivningen blev ett större problem vid sekelskiftet 1900. Den 
huvudsakliga frågan för denna avhandling är vilka faktorer som 
format stadens kvittblivning samt hur ett urbant och lokalt (miljö-)
problem formuleras och åtgärdas inom förvaltning och politiska 
församlingar. Jag kommer att diskutera detta utifrån en teori om 
tröghet i stora tekniska och administrativa system och en analysram 
som bygger på begreppet ”avfallsregimer”. 
Avhandlingens begränsning och avfallets gränser
Min studie behandlar åren 1900–1975. Från år 1900 finns en någor-
lunda god statistik rörande avfallsmängder och hantering i Stock-
holms stad. Att inleda en undersökning av ett miljöhistoriskt fenomen 
såsom det urbana avfallet år 1900 passar också bra med tanke på att 
det nya seklet innebar väsentliga förändringar vad gäller människans 
påverkan på miljön och sina egna livsvillkor.
3
 Jag har velat fånga 
den förändrade kvittblivningen och synen på avfall och kvittbliv-
ning i relation till avfallets och samhällets omställning under det 
händelserika 1900-talet. Slutåret är delvis valt av arbetsekonomiska 
skäl: i slutet av 1970-talet hände mycket på återvinningens område 
– ett ämne värt en avhandling i sig. I Sverige markeras detta 1975 i 

inledning
15
en proposition som innebar att återvinning regelfästes som primär 
strategi inom avfallshanteringen.
4
 Genom att dra studien fram till 
år 1975 får jag med en del av diskussionerna och förberedelserna 
för införandet av mer materialåtervinning och början på en ny typ 
av hantering. 
Geografiskt har jag begränsat studien till Stockholm. Staden 
lämpar sig väl för denna studie eftersom den förändrats påtagligt 
under 1900-talet. Vid 1800-talets slut gick Stockholm från att vara 
en tämligen agrar och provinsiell stad med en i huvudsak fattig 
befolkning till att bli en storstad präglad av industrialisering. Denna 
förändring fortsatte under 1900-talet och i slutet av perioden var 
Stockholm en välorganiserad modern storstad med ett generellt 
högt välstånd. Stockholm är därtill intressant eftersom staden under 
delar av 1900-talet sågs som något av en föregångsstad i Norden 
vad gällde renhållning.
5
 
Av syftet framgår att det är den kommunala praktiken och de 
kommunala aktörernas föreställningar om avfall som står i centrum. 
Frågan är vilket avfall som avses. Gränsdragningen kring vad som 
är eller har varit avfall är inte självklar. Definitionen kan utgå från 
hur avfallet blivit till, vem eller vad som skapat avfallet, avfallets 
huvudsakliga material eller hur avfallet hanteras eller används. 
Filosofen Olli Lagerspetz menar att begreppet ”avfall” och ord för 
liknande företeelser ursprungligen stod för hur ett material blev 
till: det föll av (”avfall”), det skrapades av eller ihop (”skräp”), det 
sopades undan (”sopor”), det bröts av (”bråte”) eller det skars av 
eller ut (”skrot”). Begreppet ”avfall” har under 1900-talet alltmer 
kommit att uppfattas från avfallshanteringens perspektiv och inte 
från avfallsproducentens.
6
 Avfallskategorier som industriavfall och 
hushållssopor har blivit till som ett led i denna förskjutning. 
Perspektivförskjutningen visar att avfall gått från en individuell 
till en samhällelig angelägenhet. Denna avhandlings utgångspunkt 
är avfallet som samhällelig angelägenhet och det är den hanteringen 
som har bestämt definitionen av avfall. Det innebär att jag utgår 
från hur Stockholms renhållning, det vill säga den kommunala 
instans som hanterat stadens avfall, definierat avfall. Frågor om vad 
kommunen ansett vara avfall och vad kommunens avfall bestått av 

stadens sopor
16
har varit viktiga men någon annan definition av avfall har således 
inte styrt undersökningen. Denna begränsning i kombination med 
att det fram till 1972 var tillåtet för fastighetsägare att själva föra 
bort hushållssopor, industriavfall och avfall från handel och kon-
tor, om de följde vissa regler enligt hälsovårdsstadgan och stadens 
hälsovårdsordning
7
 gör att jag inte ser all den avfallshantering som 
ägt rum i staden. Till exempel var hanteringen av industrins avfall 
till övervägande del okänd för kommunen till mitten av 1970-talet. 
Fokus på den kommunala hanteringen leder alltså till en ofull-
ständig bild av stadens avfallshantering. För att ge en mer full-
lödig bild av hur ett urbant samhälle som Stockholm hanterat sitt 
avfall skulle ytterligare studier behövas kring den icke-kommunala 
avfallshanteringen – information om lumpgubbar, skrothandlare, 
välgörenhetsorganisationer, industriers användande av avfall, pris-
nivåerna för avfallsprodukter i jämförelse med liknande produkter 
och illegal dumpning skulle kunna komplettera den bild som ges 
i denna avhandling. 
Att jag avgränsat studien till den kommunala hanteringen är en 
följd av svårigheten att få tag på källmaterial som kan följas under 
en längre tid och som kan svara på hur avfall hanterats och värderats 
av gemene man eller av andra intressenter. Eftersom jag har anlagt 
ett längre perspektiv i syfte att fånga mer långsiktiga förändringar 
har den kommunala hanteringen framstått som ett rimligt objekt. 
Bristerna i denna begränsning vägs också upp av några fördelar. För 
det första har det material och den ingång jag valt fördelen att de 
ger en officiell syn på avfallet och hur det har värderats och han-
terats. Föreställningar om avfall och praktiker för avfallshantering 
som fanns inom kommunen formade hur stockholmarna kunde 
göra sig av med sitt avfall. Det finns också en ömsesidig påverkan 
mellan å ena sidan politiker och myndigheter och å andra sidan en 
samhällsanda eller ett idéklimat, vilket gör att det som företrädare 
för staden sade eller gjorde också säger något om det omgivande 
samhället. Ytterligare en fördel med avgränsningen är att min stu-
die fyller en forskningslucka: det har hittills saknats en analytisk 
redogörelse för Stockholms stads avfallshantering. 
För att nyansera framställningen har jag gjort vissa nedslag i andra 

inledning
17
källmaterial. Till exempel har jag läst tidningsartiklar kopplade till 
förändringar i avfallshanteringen. Enskilda sopproducenter tar jag 
upp och resonerar kring såsom de kommer fram i det kommunala 
materialet, i form av myndigheters klagomål på hur folk sorterat sitt 
avfall eller i form av stockholmares klagomål till stadens politiker 
om till exempel placeringen av avfallsanläggningar.
Inom den avgränsning som den kommunala hanteringen och den 
kommunala föreställningen om avfall utgör har jag gjort ytterligare 
inskränkningar. Jag har undersökt hur staden diskuterat och utarbetat 
kvittblivningens praktik samt hur avfallets värde uttryckts. Övriga 
delar av den kommunala hanteringen berör jag flyktigt och i den 
mån den har relevans för stadens kvittblivning. En mer gedigen bild 
av stadens förhållande till avfall skulle fås genom kompletterande 
studier med fokus på den kommunala organisationen, dess aktörer 
och beslutsvägar. Vidare skulle kostnaderna för transporter och 
kvittblivning kunna studeras mer ingående eftersom de kan ha haft 
betydelse för vilka system kommunen valt. Min avhandling är ett 
bidrag till den tidigare begränsade mängden forskning om avfall, 
kommunalteknik och miljöhistoria men kommer inte i närheten 
av en heltäckande beskrivning av ett urbant samhälles förhållande 
till sitt avfall. 
”Kvittblivning” och andra begrepp
Avfallshanteringen kan indelas i två skeden: avfallets hopsamlande 
och transport samt avfallets slutliga behandling. Det är den slutliga 
behandlingen som står i centrum för denna avhandling även om 
insamlingen och transporten av avfall berörs. Den slutliga behand-
lingen av avfall visar både hur staden kunnat använda avfall för att 
få en inkomst och hur avfall betraktats som ömsom värde, ömsom 
belastning. Jag har valt att genomgående beteckna denna del av 
avfallshanteringen med det något ålderdomliga ordet ”kvittbliv-
ning”. Betydelsen av ”kvittblivning” har glidit under 1900-talet 
men ordet har hela tiden haft karaktären av en fackterm. I Svenska 
Akademiens ordbok förklaras ordet betyda ”förhållandet att lyckas 
göra sig av med ngt”.
8
 Begreppet verkar ha uppkommit kring år 

stadens sopor
18
1900.
9
 Då användes det i betydelsen att bli kvitt avfall på vad sätt 
som helst, till exempel genom tillvaratagande och försäljning. Att 
lägga avfall på hög betecknades inte självklart som kvittblivning 
eftersom man då inte hade blivit av med det. Undantaget var när 
deponi i form av utfyllnad av viss mark var en uttalad strategi. År 
1900 definierades kvittblivning på följande sätt: ”Härmed förstås 
icke blott dettas [avfallets] aflägsnande från stadsområdet, utan 
vid högre fordran på renhållningsväsendet, detsammas, praktiskt 
sedt, fullkomliga försvinnande såsom sopor.”
10
 I denna definition 
ses slutgiltig hantering av avfallet också som en total eliminering. 
Under 1950-talet verkar ordet ha omgärdats av en osäkerhet i 
användningen och Tekniska nomenklaturcentralen, vars uppgift var 
att bringa reda i diverse facktermer, avrådde från användningen.
11
 I 
en historik över Stockholms renhållning skriven 1959 togs begreppet 
upp men ansågs något ålderstiget: ”att se till att avfallet slutgiltigt 
blev oskadliggjort, en åtgärd som med en gammal fackterm kal lades 
’kvittblivande’”.
12
 År 1968 användes ordet som liktydigt med destruk-
tion utan återvinning eller nyttiggörande.
13
 I början på 1970-talet 
användes det även i kombinationen ”selektiv kvittblivning”, vilket 
står för källsortering med målet att återvinna.
14
 I mitten av 1970-
talet användes det om möjligheten att till produktionen återvinna 
kemiskt industriavfall men också som en motsats till ”återvinning”.
15
 
Det är inte självklart att använda ett gammalt ord vars betydelse 
varit på glid under årens lopp.
16
 Som bland annat Quentin Skin-
ner påpekat bör begrepp förstås mot bakgrund av avsändarens 
begreppsanvändning.
17
 När jag följt begreppet från dess ursprung-
liga betydelse har jag emellertid uppmärksammat den förändrade 
och något oklara betydelse som senare avsändare gett begreppet. 
Det kan skapa förvirring när andra forskare använder ordet på ett 
annat sätt. Så använde till exempel forskarna Ola Wetterberg och 
Gunilla Axelsson ”kvittblivning” som en motsats till ”återvinning” 
i en historik över Göteborgs renhållning.
18
 Detta är dock en förvir-
rande begreppsanvändning (som inte heller motiveras) eftersom den 
riskerar att medverka till en feltolkning av källor från det tidiga 1900-
talet. Att begreppet ”kvittblivning” glidit i betydelse kan vändas till 
en analytisk fördel. Begreppet har följt den rådande praktiken och 

inledning
19
begreppsglidningen i sig är en del av historien om föreställningar 
om avfall och dess hantering och användning. 
Åtgärderna för kvittblivning kräver också sin begreppsapparat. 
Förbränning och tippande kan synas vara tämligen självklara men 
har utförts med olika grader av nyttiggörande: ånga, värme och el 
kan tas tillvara från förbränningen och man kan tippa för att med-
vetet omforma terrängen. Begreppet ”nyttiggörande” använder jag 
i denna mening. ”Tippning” och ”dumpning” använder jag som 
synonymer. ”Återvinning” i betydelsen att ta tillvara avfallsmaterial 
som råvara för försäljning och ny produktion är ett ganska nytt 
begrepp. I avfallsrelaterade sammanhang blev det allmänt först på 
1970-talet, liksom begreppet ”återbruk”.
19
 I stället för ”återvinning”, 
och många gånger synonymt, använder jag ”tillvaratagande”, ett 
begrepp man även använde i början av 1900-talet. ”Tillvaratagande” 
har en bredare betydelse än ”återvinning”. Det kan syfta på återbruk 
och användning som inte innebär någon form av ny produktion 
från ett avfallsmaterial. 
Begreppen för de olika kategorierna av avfall har förändrats under 
den studerade perioden. Jag använder begreppet hushållssopor 
genomgående: i mina källor kallas de hushållssopor, hussopor eller 
hushållsavfall. I citaten återfinns därför ibland en annan benäm-
ning än den jag använder.  
Analysram och teori – avfallsregimer och tröghet
I mitt försök att tydliggöra förändring och kontinuitet använder jag 
begreppet ”avfallsregimer” och för att förklara förändring och stabi-
litet i en avfallsregim använder jag begreppet ”tröghet”. Jag har lånat 
begreppet ”avfallsregim” från den ungersk-amerikanska sociologen 
Zsuzsa Gille.
20
 Hon är i sin tur inspirerad av regimbegreppet som 
det formulerats av Oran R. Young när det gäller användningen av 
naturresurser. I korthet innebär Youngs analysram en tillämpning av 
institutionell teori för förståelsen av hur samhällen ser på värdet hos 
naturresurser samt av hur naturresurserna används.
21
 Jag förhåller 
mig fritt till både Gille och Young, men även jag har påverkats av 
den bakomliggande institutionella teorins betoning av såväl formella 

stadens sopor
20
som informella institutioner. Detta gör att jag, liksom Gille, sett 
till både diskussion och praktik, till de regler som fastslagits och 
till de synsätt och den praktik som framstått som självklara och 
odiskutabla. Liksom Young gör med naturresurser och Gille med 
avfall har jag tagit fasta på hur avfallets värde kommit till uttryck 
i diskussion och praktik.
22
 
Mitt användande av begreppet ”avfallsregim” skiljer sig på några 
väsentliga punkter från Gilles. För det första behandlar Gille avfall 
och avfallsåtgärder på en nationell nivå medan jag studerar den 
kommunala nivån.
23
 Jag uttalar mig inte om de avfallsregimer som 
jag menar gällde i Stockholm också gällde på andra platser eller i 
Sverige som helhet. En annan skillnad är att Gille ser avfallsregimer 
som bestående av materialitet, av representation och av praktik, 
medan jag använder avfallsregimer som ett samlande begrepp för 
synen på avfall och kvittblivning och praktiken för kvittblivningen. 
Anledningen är att jag ser praktiken kring kvittblivningen och 
uppfattningar om avfall och kvittblivning som likvärdiga och tätt 
sammankopplade – i dem ligger sådant som skapar tröghet: befintlig 
teknik, befintlig organisation och befintliga tankestrukturer. Avfal-
lets mängd och sammansättning, det Gille kallar materialitet, ser 
jag som en faktor vid sidan av. Avfallsregimens föreställningar och 
praktik kommer att ligga som ett filter för hur avfallet som fysisk 
företeelse betraktas. Avfallets mängd och sammansättning kommer 
att påverka avfallsregimen men inte med nödvändighet avgöra hur 
den blir.
Tekniska och organisatoriska system är trögföränderliga. Tröghe-
ten är beroende av såväl befintlig uppbyggd organisation och teknik 
som idéer och tankestrukturer. Detta antagande har utvecklats inom 
teknikhistorisk och sociologisk teori om stora tekniska system och 
framförallt inom den institutionella teorin om spårbundenhet.
24
 
Spårbundenhet har diskuterats av ekonomer som något som utmanar 
den neoklassiska teorins antaganden om att vinst och rationalitet 
styr marknaden och utvecklingen. I dessa sammanhang har det 
varit viktigt att påvisa att spårbundenhet lett till inlåsningar som 
förklarar hur tekniker eller organisationer kan kvarstå trots att de 
inte är rationella sett till effektivitet eller ekonomisk vinst. Ett vanligt 

inledning
21
antagande är också att relativt små och ibland slumpartade förhål-
landen har lett utvecklingen in på ett visst spår. Det mest kända 
exemplet på det är Paul Davids redogörelse över QWERTY-tan-
gentställningen, som blev standard trots sin ineffektivitet. Definitio-
nerna och tolkningarna av spårbundenhet skiljer sig från varandra, 
mycket beroende på hur teorin förhåller sig till neoklassisk teori.
25
 
Melosi argumenterar för att teorin om spårbundenhet är användbar 
i historiska studier. Han skriver att historikern ställer andra frågor 
än ekonomen. Med spårbundenheten i fokus ställer historikern frå-
gor om hur en generations val och möjligheter begränsas av tidigare 
generationers val och vad dessa eventuella inlåsningar medför. För 
historikern handlar det om att förstå förändring, och frågan om 
att förutse utveckling, som intresserar många ekonomer, är mindre 
intressant än frågan om vad som begränsar handlingsalternativ. Val 
av teknik eller organisation kommer att påverka utvecklingen. På 
det sättet blir historisk forskning relevant för vår samtid.
26
 
Jag håller med Melosi men har ändå valt att inte använda begrep-
pet ”spårbundenhet”. Skälet till det är att jag menar att den typ 
av slump som ofta sägs ligga till grund för valet av ett spår inte är 
genomgående i detta empiriska fall. Jag har inte heller analyserat 
förloppet som kännetecknat av inlåsning. Däremot gör jag en 
empirisk tolkning av mitt material som landar i att jag tolkar kvitt-
blivningens kontinuitet och förändring som påverkad av tidigare 
val. Det är en alltför generell tolkning för att falla under begreppet 
”spårbundenhet”. Jag vill inte bidra till den urvattning av begrep-
pet som bland andra historikern James Mahoney varnat för utan 
använder begreppet ”tröghet” i stället.
27
 Med tröghet menar jag att 
befintlig teknik, befintlig organisation och befintliga tankestruk-
turer gör att ny teknik, ny organisation och nya idéer har svårt att 
bryta igenom det gamla. Trögheten beror på att det är förenat med 
en kostnad att byta system, oavsett om det handlar om materiell 
förändring eller förändringar i organisation och tankestrukturer. 
Denna kostnad kan vara kalkylerad och aktörer kan förhålla sig 
till den medvetet, men den kan också vara outtalad. Förändrings-
förlopp tenderar att bli långsamma, praktik fortlever gärna, och 
förändring sker ofta inom etablerade system eller som komplement 

stadens sopor
22
till etablerade system, även om det ibland inträffar mer drastiska 
och kvalitativa förändringar. I mitt användande av begreppet ”trög-
het” ligger således inte med nödvändighet att något sker trögare än 
vad det annars borde ha gjort (om till exempel inte befintlig teknik 
var utbyggd) utan enbart att avfallsregimer till sin natur är trög-
föränderliga och stabila. Vad det är som gör dem trögföränderliga 
i olika skeden är däremot intressant. 
En avfallsregim i min mening innefattar det som skapar tröghet 
och är därmed trögföränderlig. Den är praktiker i form av teknik 
eller organisation och den är tankestrukturer i form av uppfattningar 
om avfall och kvittblivning. Praktik och föreställningar är analy-
tiska kategorier. Det är inte täta skott mellan dem, utan praktiken 
har inslag av föreställningar och föreställningarna inslag av praktik. 
Gilles definition innebär att en avfallsregim skapar begränsningar i 
tanke- och handlingsalternativ; jag håller med men kopplar det till 
trögheten i tankestrukturer. Avfallsregimer har på detta sätt en viss 
koppling till Kuhns paradigmbegrepp
28
 och Flecks begrepp tanke-
stil.
29
 En avfallsregim innebär ett självklart synsätt eller handlings-
alternativ, något som är så givet att det inte diskuteras. I dessa två 
teoretiska betraktelsesätt läggs stor vikt vid hur vetenskap stödjer 
och bygger upp paradigm och vetenskapliga faktum, men jag har 
inte systematiskt studerat vetenskapens roll för kvittblivningen. 
En annan skillnad är att en avfallsregim inte är lika låst. Ett byte 
av regim är inte lika omvälvande som ett paradigmskifte. I likhet 
med Gille ser jag inte avfallsregimer som statiska utan föränderliga, 
skiften mellan avfallsregimer är inte brytpunkter utan processer. 
Gille menar att de karakteristika och de kriser som kännetecknar 
en regim påverkar hur en kommande regim blir.
30
 Detta lägger ett 
alternativt synsätt till teorin om tröghet: en avfallsregim kan för-
ändras till följd av kriser eller misslyckanden inom regimen. 
Poängen med att införa begreppet ”avfallsregimer” i stället för 
att enbart beskriva hantering av och föreställningen om avfall och 
kvittblivning är att begreppet tydliggör förändring samt de möjlig-
heter och begränsningar som finns vad gäller kvittblivning under en 
viss tid. Inom ramen för denna begreppsapparat kan jag diskutera 
hur synen på avfall som värde eller belastning och kvittblivningens 

inledning
23
mål kommer till uttryck i diskussion och praktik och hur detta 
förändras över tid. 
Antropologen Michael Thompson har diskuterat hur man kan 
se på avfallets värde, och påpekat att värdet inte nödvändigtvis är 
synonymt med ett marknadsvärde. Han visar att den sociala kontex-
ten och människors föreställningar sätter ett värde på avfall och att 
detta värde är föränderligt.
31
 Värderingen av avfall är en del av den 
dynamik som finns i samhällens förhållande till, och praktik kring, 
avfall.
32
 När man analyserar ett helt samhälles kvittblivning bör man 
se till olika sätt att definiera avfallet som värde i kombination med 
olika sätt att se på kvittblivningens mål. Avfallet kan beskrivas ha 
ett bruksvärde, ha ett marknadsvärde eller vara värdelöst. Kvittbliv-
ningens mål kan vara enkom kvittblivning eller kombineras med 
ett mål om tillvaratagande eller miljöhänsyn. Nära knutet till hur 
avfallets värde och kvittblivningens mål definierats kommer frågan 
om hur man sett på avfallet som belastning. Avfallet kan visserli-
gen per definition sägas vara en belastning: uttrycket kvittblivning 
tydliggör detta. Avfallet har trots det inte alltid uttryckts främst 
som belastning, och den belastning avfallet utgjort har formulerats 
på olika sätt i olika tider: som en ekonomisk belastning, en estetisk 
belastning och en belastning för miljön.
Min hypotes är att olika uppfattningar om avfallets värde och 
kvittblivningens mål kombinerades med varandra på olika sätt och 
dominerade i olika grad under perioden 1900–1975. Förändringar 
i synen på avfallets värde och kvittblivningens mål utgör en viktig 
grund för min indelning av avfallsregimerna. 
Vad kan förändra en avfallsregim trots dess tröghet? Jag menar 
att en avfallsregim förändras genom att den etablerade kvittbliv-
ningen ställs inför svårigheter som kräver någon åtgärd. Det kan 
vara sådant som mer eller mindre lätt kan lösas inom den etablerade 
regimen eller sådant som utmanar regimen för att lösningen inte givet 
finns inom regimen eller för att kritik riktas direkt mot regimen. 
Ett exempel på en svårighet som kan lösas inom en avfallsregim är 
att mängden avfall stiger över stadens kapacitet för kvittblivning. 
Ett exempel på en utmaning är att det inte finns tillräckligt med 
efterfrågan på gödsel när avfallsregimen bygger på försäljning av 

stadens sopor
24
gödsel. En utmaning behöver inte leda till att avfallsregimen faller 
men den kan tvinga fram en förändring. 
De påverkande faktorerna och utmaningarna kan vara av skilda 
slag och komma från olika håll. De kan röra idéer eller materiella 
förändringar och de kan vara av såväl specifik som generell karak-
tär. En påverkande faktor av generellt slag med både materiella och 
idémässiga verkningar var den ekonomiska utvecklingen i Sverige 
och Stockholm. Den påverkade både mängden avfall i samhället 
och möjligheterna till kvittblivning. Samhällets idéklimat, i denna 
avhandling främst i form av opinion kring miljöfrågan, kan också 
vara en påverkande faktor av generellt slag. De generellt påverkande 
faktorerna inverkar på faktorer som är begränsade till och specifika 
för avfallshanteringen, som avfallets mängd och sammansättning, 
marknaden för gödsel och kunskapen om förbränningsrökens miljö-
påverkan. I enlighet med teorin om tröghet tenderar systemet att 
vilja lösa en utmaning inom den befintliga regimen, men om utma-
ningarna blir för stora, för många eller för svåra kan ett regimskifte 
ske. Påverkande faktorer kan å andra sidan också bidra till regimens 
stabilitet och tröghet. Ett samhälle där sparsamhet och tillvarata-
gande är en dygd förstärker till exempel en regim som bygger på 
tillvaratagande. 
De olika faktorerna påverkar varandra och avfallsregimen på olika 
sätt i olika grad och i olika tider. Dessutom påverkar avfallsregimen 
såväl de specifika som de generella utmaningarna och påverkande 
faktorerna. I denna syn närmar jag mig Gille, som skriver att en 
avfallsregim också påverkar samhället i övrigt.
33
 
Trots avfallsregimernas tröghet sker således förändringar inom 
regimerna och regimer kan falla och nya uppstå. Orsakssambanden 
vid dessa förändringar är sammansatta och många faktorer samverkar 
till att en viss hantering väljs, kvarstår eller förkastas. Min utgångs-
punkt är att det inte finns något givet orsakssamband mellan till 
exempel avfallets sammansättning och metoden för kvittblivning. 
På detta sätt delar jag den socialkonstruktivistiska teknikhistoriens 
betoning på en avsaknad av determinism i teknisk utveckling.
34
 I 
likhet med denna inriktning menar jag också att det egentligen 
inte går att dra någon tydlig gräns mellan materiella och idéburna 

inledning
25
förklaringar.
35
 Trots det finns det i min analys ofta en grov upp-
delning i dessa två kategorier – jag skriver om avfallets mängd och 
sammansättning som en materiell aspekt och jag diskuterar idéer 
och samhällsklimat. Jag gör alltså inte denna uppdelning utifrån 
utgångspunkten att det rör sig om strikt skilda kategorier utan för 
att kunna föra ett resonemang kring de orsakssamband som under 
en viss tid bidrar till en viss typ av avfallsregim. Även om det inte 
finns något för alla tider givet samband mellan en viss typ av påver-
kande faktor och händelseförloppet för en avfallsregim finns det 
kausala samband i skilda förändringsförlopp och att utforska dem 
faller inom denna avhandlings ram. 
Tidigare forskning 
Denna avhandling tangerar förutom ekonomisk historia flera his-
toriska underdiscipliner, bland annat konsumtionshistoria, miljö-
historia och urbanhistoria. Avsnittet om tidigare forskning skulle 
därför kunna bli långt men jag har valt att hålla det ganska strikt 
till forskning som rör just avfall under 1900-talet, och enbart de 
böcker och artiklar som haft en väsentlig roll i denna avhandlings 
tillblivelse. 
Figur 1. Faktorer som kan påverka och utmana avfallsregimen.

Yüklə 5,02 Mb.

Dostları ilə paylaş:
  1   2   3   4   5   6   7   8   9   ...   18




Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©azkurs.org 2024
rəhbərliyinə müraciət

gir | qeydiyyatdan keç
    Ana səhifə


yükləyin