stadens sopor
Till sjoxarna
*
och skrotkonstnärerna
Hedda och Svante
* ”Sjoxning”: oorganiserad utplockning av värdefulla komponenter ur
avfall. Avfallsordlista.
Stadens sopor
Tillvaratagande, förbränning och
tippning i Stockholm 1900–1975
Ylva S. Sjöstrand
nordic academic press
Nordic
Academic
Press
Kopiering eller annat mångfaldigande av denna inlaga
kräver förlagets särskilda tillstånd.
Nordic Academic Press
Box 1206
221 05 Lund
www.nordicacademicpress.com
© Nordic Academic Press och Ylva S. Sjöstrand 2014
Sättning: Aina Larsson/Sättaren i Ängelholm
Figurer & diagram: Fugazi Form
Omslag: Design för livet
Omslagsbild: Soptippen vid Lövsta avfallsanläggning 1962.
Foto: Lennart af Petersens (1913–2004).
Stockholms Stadsmuseum, Fotonr F69784
Tryck: ScandBook AB, Falun 2014
ISBN 978-91-87675-08-9
Innehåll
Tabeller, diagram, figurer
9
Förord
11
1. Inledning
13
Inledning och syfte
13
Avhandlingens begränsning och avfallets gränser
14
”Kvittblivning” och andra begrepp
17
Analysram och teori – avfallsregimer och tröghet
19
Tidigare forskning
25
Material och metod
30
Disposition 36
2. Gödsel och skräp
39
En tillvarataganderegim förstärks 1900–1907
Stockholms renhållning och den
40
sanitära revolutionen under 1800-talet
1800-talets tillvaratagande av avfall –
43
tillvarataganderegimens grund
Ingenjör Tingsten på studieresa
47
och avfallets naturliga plats
Alternativa kvittblivningslösningar
49
Gödselsopor, skräpsopor och kvittblivningens praktik
53
Det potentiellt värdefulla avfallet
61
Tingsten och tillvarataganderegimen
65
Tillvarataganderegimens tröghet
68
Tabeller, diagram, figurer
9
Tabeller
9
Diagram
10
Figurer
10
Förord
11
1. Inledning
13
Inledning och syfte
13
Avhandlingens begränsning och avfallets gränser
14
”Kvittblivning” och andra begrepp
17
Analysram och teori – avfallsregimer och tröghet
19
Tidigare forskning
25
Disposition
36
2. Gödsel och skräp – en tillvarataganderegim
förstärks 1900–1907
39
Stockholms renhållning och den
sanitära revolutionen under 1800-talet
40
1800-talets tillvaratagande av avfall –
tillvarataganderegimens grund
43
Ingenjör Tingsten på studieresa
och avfallets naturliga plats
47
Alternativa kvittblivningslösningar
49
Gödselsopor, skräpsopor och kvittblivningens praktik
53
Det potentiellt värdefulla avfallet
61
Tingsten och tillvarataganderegimen
65
Tillvarataganderegimens tröghet
68
3. Avfall som svinmat
75
Tillvarataganderegimens höjdpunkt och fall 1906–1927
Mer skräp, mindre gödsel och kvittblivningens praktik 76
En strid om köksavfallet
85
”Köttkulten” och tillvaratagande i kristid
90
Avfallets värde – ekonomin som töjbart argument
93
Svinmatsprojektets genomförande och upphörande
98
Avfallets förändrade värde
103
4. Från resurs till belastning
109
Förbränningsregimen etableras 1928–1957
Mot en förbränningsregim
110
Förbränning som en rationell metod för Stockholm
115
Avfallet och praktiken för kvittblivning
119
Förbränning som nyttiggörande
127
Tillvaratagande i marginalen
132
Tystnad och konsensus om en oproblematisk hantering 135
Avfall som en estetisk fråga
136
En modern stad med en modern kvittblivning
140
5. Sopexplosion och kretsloppstänkande
145
Förbränningsregimen byggs ut och utmanas 1958–1970
Förpackningar, grovavfall och kvittblivningens praktik 146
Den självklara förbränningen och den oönskade tippen 154
Tillvaratagande som stöd för förbränning
159
Kretslopp och gödselvärde
163
En belastning för närmiljön.
168
En antropocentrisk miljösyn
Kritik av en slösaktig tid. En geocentrisk miljösyn
171
Politikerna och miljöfrågan
176
En förändrad förbränningsregim?
179
6. Oljekris och miljökrav
183
En renässans för tillvaratagandet 1971–1975
Från det lokala till det nationella till det internationella 184
Plast, plåtburkar och kvittblivningens praktik
189
Miljöfarligt avfall som en belastning
193
Luftföroreningarna från Lövsta och Högdalen
199
Oljekrisen 1973 – ett nytt argument för
202
förbränningsregimen?
Jordens ändliga resurser och vikten av återvinning
207
Avfall som resurs eller belastning
213
7. Avfallsregimer och regimskiften
219
1900–1975
Stockholms avfall 1900–1975
220
Avfallsregimer som periodisering
223
och tröghet som förklaring
Tillvarataganderegimen 225
Förbränningsregimen 227
Agrart och urbant som idé och praktik för kvittblivning 231
Kvittblivning? 237
Appendix
239
Stockholms statistik om avfall
239
Redovisningen av avfallsmängden
244
och dess kategorier 1900–1927
Förklaring till diagram 1 i kapitel 3
247
Förklaring till diagram 7 i kapitel 4
250
Avfallsmängdens förändring 1901–1975
250
Köpare av skräpsopor
255
Summary
257
The resource recovery regime, 1900–1927
259
The incineration regime, 1938–1975
262
Regime shifts
267
Noter
269
Källor och litteratur
309
Oljekrisen 1973 – ett nytt argument för
förbränningsregimen?
203
Jordens ändliga resurser och vikten av återvinning
207
Avfall som resurs eller belastning
213
1. Avfallsregimer och regimskiften 1900–1975
219
Stockholms avfall 1900–1975
220
Avfallsregimer som periodisering
och tröghet som förklaring
223
Tillvarataganderegimen
225
Förbränningsregimen
227
Agrart och urbant som idé och praktik för kvittblivning
231
Kvittblivning?
237
Appendix
239
Stockholms statistik om avfall
239
Redovisningen av avfallsmängden
och dess kategorier 1900–1927
244
Förklaring till diagram 1 i kapitel 3
247
Förklaring till diagram 7 i kapitel 4
250
Avfallsmängdens förändring 1901–1975
250
Köpare av skräpsopor
255
Summary
257
The resource recovery regime, 1900–1927
259
The incineration regime, 1938–1975
262
Regime shifts
267
Noter
269
Källor och litteratur
309
9
Tabeller, diagram, figurer
Tabeller
Tabell 1 Sopslag 1901 och 1907 (järnvägsvagnar)
55
Tabell 2 Utgift och inkomster för renhållningsväsendet
58
1901, 1904 och 1907 (kronor)
Tabell 3 Tillvarataget skräp 1902–1927 (ton)
83
Tabell 4 Fördelningen förbrända och tippade sopor i Lövsta
125
1935–1960 (järnvägsvagnar)
Tabell 5 Sammansättning av Stockholms hushållssopor
148
1959–1971 (viktprocent)
Tabell 6 Diskrepansen mellan mängden avfall som gatukontoret 150
behandlade i egna anläggningar och mängden avfall från
Stockholm (ton)
Tabell 7 Mängden insamlat returpapper 1972–1975 (ton)
208
Tabell 8 Återvunnet material år 1975 (ton, kilo)
209
Tabell 9 Mängden avfall från Stockholm, uppdelat i avfallsslag
246
1900–1927 (järnvägsvagnar)
Tabell 10 Medelvikt per vagn, sopslag och år, 1912–1927 (ton)
249
Tabell 11 Fördelning inom kategorin gödselsopor 1913–1927
249
(viktprocent)
Tabell 12 Avfallsmängdens förändring 1901–1975 (ton och kilo)
251
Tabell 13 Samtliga köpare av skräpsopor år 1907
256
Tabell 14 Samtliga köpare av skräpsopor år 1911
256
stadens sopor
10
Diagram
Diagram 1 Avfall från Stockholm uppdelat i kategorier 1901–1927 77
(ton)
Diagram 2 Avfall till Lövsta fördelade på olika sopslag 1910–1925 78
(järnvägsvagnar)
Diagram 3 Mängden försålda gödselsopor 1900–1949 (m³)
80
Diagram 4 Real inkomst från försäljning av avfall, avfallsråvaror, 82
ånga och el, 1900–1927
Diagram 5 Avfall från Stockholm, 1900–1960 (järnvägsvagnar)
120
Diagram 6 Avfall från Stockholm uppdelat på kategorier
121
1934–1962 (ton)
Diagram 7 Hushållssopor per person och år 1929–1965 (kilo)
123
Diagram 8 Mängden sopor som såldes direkt till verkets kunder 126
1900–1955 (järnvägsvagnar)
Diagram 9 Mängden sopor som brändes vid Lövsta 1909–1969
152
(ton)
Diagram 10 Den totala mängden avfall från Stockholm 1901–1975 222
(ton)
Diagram 11 Stockholms avfall utslaget per invånare
223
1901–1975 (kilo)
Figurer
Figur 1
Faktorer som kan påverka och utmana avfallsregimen 25
Figur 2
Avfallets väg till kvittblivning 1907–1916
73
Figur 3
Avfallets väg till kvittblivning 1940–1955
144
Figur 4
Avfallets väg till kvittblivning 1970–1975
217
11
Förord
Arbetet med denna avhandling har till övervägande del varit ett
nöje. Flera personer har på ett direkt sätt bidragit till det nöjet och
till avhandlingens förtjänster. Min handledare Johan Söderberg
har gett mig frihet och varit ett stort stöd. Min biträdande hand-
ledare Ronny Pettersson har kommit med många och ovärderliga
synpunkter samt omgärdat mitt skrivande med trygghet. Johanna
Sköld kom in som tredje handledare mitt i arbetet. Hennes förmåga
att lyfta blicken från detaljerna till helheten har betytt mycket.
Erik Lindberg gav värdefulla kommentarer som opponent på mitt
slutseminarium. Mats Morell var tredjeläsare i slutskedet och upp-
märksammade mig på ett antal knepigheter med texten men fick
mig samtidigt att förstå att jag nästan var klar. Genom åren har
jag utnyttjat institutionens högre seminarium flitigt och därigenom
fått många goda reflektioner som lett mig framåt – inte minst från
mina doktorandkollegor. Tack till er alla!
Tillvaron på SU, som doktorand på ekonomisk-historiska insti-
tutionen, samt under en tid placerad i en korridor med doktorander
i historia, har varit trevlig och inspirerande. Jag vill särskilt tacka
Matilda Baraibar som kom in på forskarutbildningen samtidigt som
jag och som har lyst upp min tillvaro sedan dess.
Stiftelsen Olle Engkvist, Torsten Söderbergs stiftelse, Samfundet
S:t Erik och Stiftelsen Carl-Fredrik von Horns fond har gett generösa
tryckbidrag. Tack vare dessa bidrag har jag kunnat ta hjälp av de
förträffliga redaktörerna Annika Olsson och Christina Sejte på NAP.
Att doktorera och ha småbarn har för mig varit en lyckad kom-
bination, jag vet inte hur jag hade klarat det ena utan det andra.
Avhandlingsskrivandet har dock underlättats väsentligt av att pappa
Nisse och mamma Nina varit så mycket med barnen, och att min
livskamrat Leif bidragit till en tillvaro där arbete och privatliv relativt
enkelt har kunnat kombineras. Leif kan för övrigt inte tackas nog.
stadens sopor
12
Sporrad, och ibland under oket, av Leifs närmast moderliga fast-
het, pliktmoral och lojalitet har jag kunnat slutföra avhandlingen
inom tidsramen för forskarutbildningen. Leif har också noggrant
och engagerat läst, kommenterat och diskuterat utkast och färdiga
texter. Ett innerligt tack till dig Leif! Att det dessutom är en glädje
att leva med dig har säkert inte gjort avhandlingen sämre.
13
Kapitel 1
Inledning
Inledning och syfte
Vad som har hanterats och definierats som avfall har förändrats över
tid. Vedaska, mänsklig latrin och rester från slakt är fysiska före-
teelser som från att ha varit användbara och värdefulla för samhälle
och enskilda har övergått till att klassas som värdelösa och något
man velat bli av med. Likaså har uppfattningen om avfallets plats
och roll i samhället förändrats. Det kan exempelvis illustreras med
hur avfall har beskrivits i skönlitteratur. I boken A crisis of waste
diskuterar den engelske sociologen Martin O’Brien denna förändring
genom fyra litterära verk. Hans första exempel är Charles Dickens
Our mutual friend som kom ut 1865. Handlingen kretsar till stor del
kring avfall och O’Brien visar att boken genomsyras av en syn på
avfall som något som har ett inneboende dolt värde. O’Brien menar
att avfallet under denna tid ses som värdefullt ur ekonomisk, social
och moralisk synvinkel. Hans andra exempel är T. S. Eliots diktverk
The waste land som utkom 1922 och i vilken O’Brien finner en syn
på avfall som något värdelöst – något människan vill bort ifrån.
Det tredje exemplet är sciencefictionromanen Do androids dream
of electric sheep? av Philip K. Dick från 1968. I denna bok är avfall
ett hot. Det är förorenande, giftigt och statt i ständig okontrollerad
tillväxt. Det sista exemplet är Don DeLillos Underworld från 1998,
där huvudpersonen är närmast besatt av att sortera sitt avfall och
där avfallet i sig blir en beskrivning av den amerikanska vardags-
kulturen. O’Brien menar att DeLillos roman visar på avfallet som
”life’s ever present, haunting shadow”.
1
Med stöd av dessa exempel
menar O’Brien att avfall har gått från att ses som värdefullt till att
stadens sopor
14
ses som värdelöst, vidare till att ses som hotfullt, för att i vår tid ses
som en ofrånkomlig del av mänsklig kultur.
Utan att beröra huruvida O’Briens analys av avfallets roll i dessa
fyra litterära verk är rimlig eller ej, konstaterar jag att avfall och
synen på avfall är föränderliga. Avfall har en materiell såväl som en
kulturell dimension.
2
Denna avhandling handlar om förändringar i
båda dessa dimensioner, såväl i uppfattningar om avfall som värde
eller belastning som i frågor rörande avfallets praktiska slutliga
hantering – här kallad kvittblivning. Syftet är att vinna ny kunskap
om Stockholms kvittblivning under perioden 1900–1975 genom
att studera förändring och kontinuitet i kommunal praktik samt i
de föreställningar som styrt de kommunala aktörernas agerande.
Avfallshantering och kvittblivning har varit en viktig kommunal
angelägenhet framförallt i större städer. I Stockholm var avfalls-
hanteringen en central fråga under andra hälften av 1800-talet och
kvittblivningen blev ett större problem vid sekelskiftet 1900. Den
huvudsakliga frågan för denna avhandling är vilka faktorer som
format stadens kvittblivning samt hur ett urbant och lokalt (miljö-)
problem formuleras och åtgärdas inom förvaltning och politiska
församlingar. Jag kommer att diskutera detta utifrån en teori om
tröghet i stora tekniska och administrativa system och en analysram
som bygger på begreppet ”avfallsregimer”.
Avhandlingens begränsning och avfallets gränser
Min studie behandlar åren 1900–1975. Från år 1900 finns en någor-
lunda god statistik rörande avfallsmängder och hantering i Stock-
holms stad. Att inleda en undersökning av ett miljöhistoriskt fenomen
såsom det urbana avfallet år 1900 passar också bra med tanke på att
det nya seklet innebar väsentliga förändringar vad gäller människans
påverkan på miljön och sina egna livsvillkor.
3
Jag har velat fånga
den förändrade kvittblivningen och synen på avfall och kvittbliv-
ning i relation till avfallets och samhällets omställning under det
händelserika 1900-talet. Slutåret är delvis valt av arbetsekonomiska
skäl: i slutet av 1970-talet hände mycket på återvinningens område
– ett ämne värt en avhandling i sig. I Sverige markeras detta 1975 i
inledning
15
en proposition som innebar att återvinning regelfästes som primär
strategi inom avfallshanteringen.
4
Genom att dra studien fram till
år 1975 får jag med en del av diskussionerna och förberedelserna
för införandet av mer materialåtervinning och början på en ny typ
av hantering.
Geografiskt har jag begränsat studien till Stockholm. Staden
lämpar sig väl för denna studie eftersom den förändrats påtagligt
under 1900-talet. Vid 1800-talets slut gick Stockholm från att vara
en tämligen agrar och provinsiell stad med en i huvudsak fattig
befolkning till att bli en storstad präglad av industrialisering. Denna
förändring fortsatte under 1900-talet och i slutet av perioden var
Stockholm en välorganiserad modern storstad med ett generellt
högt välstånd. Stockholm är därtill intressant eftersom staden under
delar av 1900-talet sågs som något av en föregångsstad i Norden
vad gällde renhållning.
5
Av syftet framgår att det är den kommunala praktiken och de
kommunala aktörernas föreställningar om avfall som står i centrum.
Frågan är vilket avfall som avses. Gränsdragningen kring vad som
är eller har varit avfall är inte självklar. Definitionen kan utgå från
hur avfallet blivit till, vem eller vad som skapat avfallet, avfallets
huvudsakliga material eller hur avfallet hanteras eller används.
Filosofen Olli Lagerspetz menar att begreppet ”avfall” och ord för
liknande företeelser ursprungligen stod för hur ett material blev
till: det föll av (”avfall”), det skrapades av eller ihop (”skräp”), det
sopades undan (”sopor”), det bröts av (”bråte”) eller det skars av
eller ut (”skrot”). Begreppet ”avfall” har under 1900-talet alltmer
kommit att uppfattas från avfallshanteringens perspektiv och inte
från avfallsproducentens.
6
Avfallskategorier som industriavfall och
hushållssopor har blivit till som ett led i denna förskjutning.
Perspektivförskjutningen visar att avfall gått från en individuell
till en samhällelig angelägenhet. Denna avhandlings utgångspunkt
är avfallet som samhällelig angelägenhet och det är den hanteringen
som har bestämt definitionen av avfall. Det innebär att jag utgår
från hur Stockholms renhållning, det vill säga den kommunala
instans som hanterat stadens avfall, definierat avfall. Frågor om vad
kommunen ansett vara avfall och vad kommunens avfall bestått av
stadens sopor
16
har varit viktiga men någon annan definition av avfall har således
inte styrt undersökningen. Denna begränsning i kombination med
att det fram till 1972 var tillåtet för fastighetsägare att själva föra
bort hushållssopor, industriavfall och avfall från handel och kon-
tor, om de följde vissa regler enligt hälsovårdsstadgan och stadens
hälsovårdsordning
7
gör att jag inte ser all den avfallshantering som
ägt rum i staden. Till exempel var hanteringen av industrins avfall
till övervägande del okänd för kommunen till mitten av 1970-talet.
Fokus på den kommunala hanteringen leder alltså till en ofull-
ständig bild av stadens avfallshantering. För att ge en mer full-
lödig bild av hur ett urbant samhälle som Stockholm hanterat sitt
avfall skulle ytterligare studier behövas kring den icke-kommunala
avfallshanteringen – information om lumpgubbar, skrothandlare,
välgörenhetsorganisationer, industriers användande av avfall, pris-
nivåerna för avfallsprodukter i jämförelse med liknande produkter
och illegal dumpning skulle kunna komplettera den bild som ges
i denna avhandling.
Att jag avgränsat studien till den kommunala hanteringen är en
följd av svårigheten att få tag på källmaterial som kan följas under
en längre tid och som kan svara på hur avfall hanterats och värderats
av gemene man eller av andra intressenter. Eftersom jag har anlagt
ett längre perspektiv i syfte att fånga mer långsiktiga förändringar
har den kommunala hanteringen framstått som ett rimligt objekt.
Bristerna i denna begränsning vägs också upp av några fördelar. För
det första har det material och den ingång jag valt fördelen att de
ger en officiell syn på avfallet och hur det har värderats och han-
terats. Föreställningar om avfall och praktiker för avfallshantering
som fanns inom kommunen formade hur stockholmarna kunde
göra sig av med sitt avfall. Det finns också en ömsesidig påverkan
mellan å ena sidan politiker och myndigheter och å andra sidan en
samhällsanda eller ett idéklimat, vilket gör att det som företrädare
för staden sade eller gjorde också säger något om det omgivande
samhället. Ytterligare en fördel med avgränsningen är att min stu-
die fyller en forskningslucka: det har hittills saknats en analytisk
redogörelse för Stockholms stads avfallshantering.
För att nyansera framställningen har jag gjort vissa nedslag i andra
inledning
17
källmaterial. Till exempel har jag läst tidningsartiklar kopplade till
förändringar i avfallshanteringen. Enskilda sopproducenter tar jag
upp och resonerar kring såsom de kommer fram i det kommunala
materialet, i form av myndigheters klagomål på hur folk sorterat sitt
avfall eller i form av stockholmares klagomål till stadens politiker
om till exempel placeringen av avfallsanläggningar.
Inom den avgränsning som den kommunala hanteringen och den
kommunala föreställningen om avfall utgör har jag gjort ytterligare
inskränkningar. Jag har undersökt hur staden diskuterat och utarbetat
kvittblivningens praktik samt hur avfallets värde uttryckts. Övriga
delar av den kommunala hanteringen berör jag flyktigt och i den
mån den har relevans för stadens kvittblivning. En mer gedigen bild
av stadens förhållande till avfall skulle fås genom kompletterande
studier med fokus på den kommunala organisationen, dess aktörer
och beslutsvägar. Vidare skulle kostnaderna för transporter och
kvittblivning kunna studeras mer ingående eftersom de kan ha haft
betydelse för vilka system kommunen valt. Min avhandling är ett
bidrag till den tidigare begränsade mängden forskning om avfall,
kommunalteknik och miljöhistoria men kommer inte i närheten
av en heltäckande beskrivning av ett urbant samhälles förhållande
till sitt avfall.
”Kvittblivning” och andra begrepp
Avfallshanteringen kan indelas i två skeden: avfallets hopsamlande
och transport samt avfallets slutliga behandling. Det är den slutliga
behandlingen som står i centrum för denna avhandling även om
insamlingen och transporten av avfall berörs. Den slutliga behand-
lingen av avfall visar både hur staden kunnat använda avfall för att
få en inkomst och hur avfall betraktats som ömsom värde, ömsom
belastning. Jag har valt att genomgående beteckna denna del av
avfallshanteringen med det något ålderdomliga ordet ”kvittbliv-
ning”. Betydelsen av ”kvittblivning” har glidit under 1900-talet
men ordet har hela tiden haft karaktären av en fackterm. I Svenska
Akademiens ordbok förklaras ordet betyda ”förhållandet att lyckas
göra sig av med ngt”.
8
Begreppet verkar ha uppkommit kring år
stadens sopor
18
1900.
9
Då användes det i betydelsen att bli kvitt avfall på vad sätt
som helst, till exempel genom tillvaratagande och försäljning. Att
lägga avfall på hög betecknades inte självklart som kvittblivning
eftersom man då inte hade blivit av med det. Undantaget var när
deponi i form av utfyllnad av viss mark var en uttalad strategi. År
1900 definierades kvittblivning på följande sätt: ”Härmed förstås
icke blott dettas [avfallets] aflägsnande från stadsområdet, utan
vid högre fordran på renhållningsväsendet, detsammas, praktiskt
sedt, fullkomliga försvinnande såsom sopor.”
10
I denna definition
ses slutgiltig hantering av avfallet också som en total eliminering.
Under 1950-talet verkar ordet ha omgärdats av en osäkerhet i
användningen och Tekniska nomenklaturcentralen, vars uppgift var
att bringa reda i diverse facktermer, avrådde från användningen.
11
I
en historik över Stockholms renhållning skriven 1959 togs begreppet
upp men ansågs något ålderstiget: ”att se till att avfallet slutgiltigt
blev oskadliggjort, en åtgärd som med en gammal fackterm kal lades
’kvittblivande’”.
12
År 1968 användes ordet som liktydigt med destruk-
tion utan återvinning eller nyttiggörande.
13
I början på 1970-talet
användes det även i kombinationen ”selektiv kvittblivning”, vilket
står för källsortering med målet att återvinna.
14
I mitten av 1970-
talet användes det om möjligheten att till produktionen återvinna
kemiskt industriavfall men också som en motsats till ”återvinning”.
15
Det är inte självklart att använda ett gammalt ord vars betydelse
varit på glid under årens lopp.
16
Som bland annat Quentin Skin-
ner påpekat bör begrepp förstås mot bakgrund av avsändarens
begreppsanvändning.
17
När jag följt begreppet från dess ursprung-
liga betydelse har jag emellertid uppmärksammat den förändrade
och något oklara betydelse som senare avsändare gett begreppet.
Det kan skapa förvirring när andra forskare använder ordet på ett
annat sätt. Så använde till exempel forskarna Ola Wetterberg och
Gunilla Axelsson ”kvittblivning” som en motsats till ”återvinning”
i en historik över Göteborgs renhållning.
18
Detta är dock en förvir-
rande begreppsanvändning (som inte heller motiveras) eftersom den
riskerar att medverka till en feltolkning av källor från det tidiga 1900-
talet. Att begreppet ”kvittblivning” glidit i betydelse kan vändas till
en analytisk fördel. Begreppet har följt den rådande praktiken och
inledning
19
begreppsglidningen i sig är en del av historien om föreställningar
om avfall och dess hantering och användning.
Åtgärderna för kvittblivning kräver också sin begreppsapparat.
Förbränning och tippande kan synas vara tämligen självklara men
har utförts med olika grader av nyttiggörande: ånga, värme och el
kan tas tillvara från förbränningen och man kan tippa för att med-
vetet omforma terrängen. Begreppet ”nyttiggörande” använder jag
i denna mening. ”Tippning” och ”dumpning” använder jag som
synonymer. ”Återvinning” i betydelsen att ta tillvara avfallsmaterial
som råvara för försäljning och ny produktion är ett ganska nytt
begrepp. I avfallsrelaterade sammanhang blev det allmänt först på
1970-talet, liksom begreppet ”återbruk”.
19
I stället för ”återvinning”,
och många gånger synonymt, använder jag ”tillvaratagande”, ett
begrepp man även använde i början av 1900-talet. ”Tillvaratagande”
har en bredare betydelse än ”återvinning”. Det kan syfta på återbruk
och användning som inte innebär någon form av ny produktion
från ett avfallsmaterial.
Begreppen för de olika kategorierna av avfall har förändrats under
den studerade perioden. Jag använder begreppet hushållssopor
genomgående: i mina källor kallas de hushållssopor, hussopor eller
hushållsavfall. I citaten återfinns därför ibland en annan benäm-
ning än den jag använder.
Analysram och teori – avfallsregimer och tröghet
I mitt försök att tydliggöra förändring och kontinuitet använder jag
begreppet ”avfallsregimer” och för att förklara förändring och stabi-
litet i en avfallsregim använder jag begreppet ”tröghet”. Jag har lånat
begreppet ”avfallsregim” från den ungersk-amerikanska sociologen
Zsuzsa Gille.
20
Hon är i sin tur inspirerad av regimbegreppet som
det formulerats av Oran R. Young när det gäller användningen av
naturresurser. I korthet innebär Youngs analysram en tillämpning av
institutionell teori för förståelsen av hur samhällen ser på värdet hos
naturresurser samt av hur naturresurserna används.
21
Jag förhåller
mig fritt till både Gille och Young, men även jag har påverkats av
den bakomliggande institutionella teorins betoning av såväl formella
stadens sopor
20
som informella institutioner. Detta gör att jag, liksom Gille, sett
till både diskussion och praktik, till de regler som fastslagits och
till de synsätt och den praktik som framstått som självklara och
odiskutabla. Liksom Young gör med naturresurser och Gille med
avfall har jag tagit fasta på hur avfallets värde kommit till uttryck
i diskussion och praktik.
22
Mitt användande av begreppet ”avfallsregim” skiljer sig på några
väsentliga punkter från Gilles. För det första behandlar Gille avfall
och avfallsåtgärder på en nationell nivå medan jag studerar den
kommunala nivån.
23
Jag uttalar mig inte om de avfallsregimer som
jag menar gällde i Stockholm också gällde på andra platser eller i
Sverige som helhet. En annan skillnad är att Gille ser avfallsregimer
som bestående av materialitet, av representation och av praktik,
medan jag använder avfallsregimer som ett samlande begrepp för
synen på avfall och kvittblivning och praktiken för kvittblivningen.
Anledningen är att jag ser praktiken kring kvittblivningen och
uppfattningar om avfall och kvittblivning som likvärdiga och tätt
sammankopplade – i dem ligger sådant som skapar tröghet: befintlig
teknik, befintlig organisation och befintliga tankestrukturer. Avfal-
lets mängd och sammansättning, det Gille kallar materialitet, ser
jag som en faktor vid sidan av. Avfallsregimens föreställningar och
praktik kommer att ligga som ett filter för hur avfallet som fysisk
företeelse betraktas. Avfallets mängd och sammansättning kommer
att påverka avfallsregimen men inte med nödvändighet avgöra hur
den blir.
Tekniska och organisatoriska system är trögföränderliga. Tröghe-
ten är beroende av såväl befintlig uppbyggd organisation och teknik
som idéer och tankestrukturer. Detta antagande har utvecklats inom
teknikhistorisk och sociologisk teori om stora tekniska system och
framförallt inom den institutionella teorin om spårbundenhet.
24
Spårbundenhet har diskuterats av ekonomer som något som utmanar
den neoklassiska teorins antaganden om att vinst och rationalitet
styr marknaden och utvecklingen. I dessa sammanhang har det
varit viktigt att påvisa att spårbundenhet lett till inlåsningar som
förklarar hur tekniker eller organisationer kan kvarstå trots att de
inte är rationella sett till effektivitet eller ekonomisk vinst. Ett vanligt
inledning
21
antagande är också att relativt små och ibland slumpartade förhål-
landen har lett utvecklingen in på ett visst spår. Det mest kända
exemplet på det är Paul Davids redogörelse över QWERTY-tan-
gentställningen, som blev standard trots sin ineffektivitet. Definitio-
nerna och tolkningarna av spårbundenhet skiljer sig från varandra,
mycket beroende på hur teorin förhåller sig till neoklassisk teori.
25
Melosi argumenterar för att teorin om spårbundenhet är användbar
i historiska studier. Han skriver att historikern ställer andra frågor
än ekonomen. Med spårbundenheten i fokus ställer historikern frå-
gor om hur en generations val och möjligheter begränsas av tidigare
generationers val och vad dessa eventuella inlåsningar medför. För
historikern handlar det om att förstå förändring, och frågan om
att förutse utveckling, som intresserar många ekonomer, är mindre
intressant än frågan om vad som begränsar handlingsalternativ. Val
av teknik eller organisation kommer att påverka utvecklingen. På
det sättet blir historisk forskning relevant för vår samtid.
26
Jag håller med Melosi men har ändå valt att inte använda begrep-
pet ”spårbundenhet”. Skälet till det är att jag menar att den typ
av slump som ofta sägs ligga till grund för valet av ett spår inte är
genomgående i detta empiriska fall. Jag har inte heller analyserat
förloppet som kännetecknat av inlåsning. Däremot gör jag en
empirisk tolkning av mitt material som landar i att jag tolkar kvitt-
blivningens kontinuitet och förändring som påverkad av tidigare
val. Det är en alltför generell tolkning för att falla under begreppet
”spårbundenhet”. Jag vill inte bidra till den urvattning av begrep-
pet som bland andra historikern James Mahoney varnat för utan
använder begreppet ”tröghet” i stället.
27
Med tröghet menar jag att
befintlig teknik, befintlig organisation och befintliga tankestruk-
turer gör att ny teknik, ny organisation och nya idéer har svårt att
bryta igenom det gamla. Trögheten beror på att det är förenat med
en kostnad att byta system, oavsett om det handlar om materiell
förändring eller förändringar i organisation och tankestrukturer.
Denna kostnad kan vara kalkylerad och aktörer kan förhålla sig
till den medvetet, men den kan också vara outtalad. Förändrings-
förlopp tenderar att bli långsamma, praktik fortlever gärna, och
förändring sker ofta inom etablerade system eller som komplement
stadens sopor
22
till etablerade system, även om det ibland inträffar mer drastiska
och kvalitativa förändringar. I mitt användande av begreppet ”trög-
het” ligger således inte med nödvändighet att något sker trögare än
vad det annars borde ha gjort (om till exempel inte befintlig teknik
var utbyggd) utan enbart att avfallsregimer till sin natur är trög-
föränderliga och stabila. Vad det är som gör dem trögföränderliga
i olika skeden är däremot intressant.
En avfallsregim i min mening innefattar det som skapar tröghet
och är därmed trögföränderlig. Den är praktiker i form av teknik
eller organisation och den är tankestrukturer i form av uppfattningar
om avfall och kvittblivning. Praktik och föreställningar är analy-
tiska kategorier. Det är inte täta skott mellan dem, utan praktiken
har inslag av föreställningar och föreställningarna inslag av praktik.
Gilles definition innebär att en avfallsregim skapar begränsningar i
tanke- och handlingsalternativ; jag håller med men kopplar det till
trögheten i tankestrukturer. Avfallsregimer har på detta sätt en viss
koppling till Kuhns paradigmbegrepp
28
och Flecks begrepp tanke-
stil.
29
En avfallsregim innebär ett självklart synsätt eller handlings-
alternativ, något som är så givet att det inte diskuteras. I dessa två
teoretiska betraktelsesätt läggs stor vikt vid hur vetenskap stödjer
och bygger upp paradigm och vetenskapliga faktum, men jag har
inte systematiskt studerat vetenskapens roll för kvittblivningen.
En annan skillnad är att en avfallsregim inte är lika låst. Ett byte
av regim är inte lika omvälvande som ett paradigmskifte. I likhet
med Gille ser jag inte avfallsregimer som statiska utan föränderliga,
skiften mellan avfallsregimer är inte brytpunkter utan processer.
Gille menar att de karakteristika och de kriser som kännetecknar
en regim påverkar hur en kommande regim blir.
30
Detta lägger ett
alternativt synsätt till teorin om tröghet: en avfallsregim kan för-
ändras till följd av kriser eller misslyckanden inom regimen.
Poängen med att införa begreppet ”avfallsregimer” i stället för
att enbart beskriva hantering av och föreställningen om avfall och
kvittblivning är att begreppet tydliggör förändring samt de möjlig-
heter och begränsningar som finns vad gäller kvittblivning under en
viss tid. Inom ramen för denna begreppsapparat kan jag diskutera
hur synen på avfall som värde eller belastning och kvittblivningens
inledning
23
mål kommer till uttryck i diskussion och praktik och hur detta
förändras över tid.
Antropologen Michael Thompson har diskuterat hur man kan
se på avfallets värde, och påpekat att värdet inte nödvändigtvis är
synonymt med ett marknadsvärde. Han visar att den sociala kontex-
ten och människors föreställningar sätter ett värde på avfall och att
detta värde är föränderligt.
31
Värderingen av avfall är en del av den
dynamik som finns i samhällens förhållande till, och praktik kring,
avfall.
32
När man analyserar ett helt samhälles kvittblivning bör man
se till olika sätt att definiera avfallet som värde i kombination med
olika sätt att se på kvittblivningens mål. Avfallet kan beskrivas ha
ett bruksvärde, ha ett marknadsvärde eller vara värdelöst. Kvittbliv-
ningens mål kan vara enkom kvittblivning eller kombineras med
ett mål om tillvaratagande eller miljöhänsyn. Nära knutet till hur
avfallets värde och kvittblivningens mål definierats kommer frågan
om hur man sett på avfallet som belastning. Avfallet kan visserli-
gen per definition sägas vara en belastning: uttrycket kvittblivning
tydliggör detta. Avfallet har trots det inte alltid uttryckts främst
som belastning, och den belastning avfallet utgjort har formulerats
på olika sätt i olika tider: som en ekonomisk belastning, en estetisk
belastning och en belastning för miljön.
Min hypotes är att olika uppfattningar om avfallets värde och
kvittblivningens mål kombinerades med varandra på olika sätt och
dominerade i olika grad under perioden 1900–1975. Förändringar
i synen på avfallets värde och kvittblivningens mål utgör en viktig
grund för min indelning av avfallsregimerna.
Vad kan förändra en avfallsregim trots dess tröghet? Jag menar
att en avfallsregim förändras genom att den etablerade kvittbliv-
ningen ställs inför svårigheter som kräver någon åtgärd. Det kan
vara sådant som mer eller mindre lätt kan lösas inom den etablerade
regimen eller sådant som utmanar regimen för att lösningen inte givet
finns inom regimen eller för att kritik riktas direkt mot regimen.
Ett exempel på en svårighet som kan lösas inom en avfallsregim är
att mängden avfall stiger över stadens kapacitet för kvittblivning.
Ett exempel på en utmaning är att det inte finns tillräckligt med
efterfrågan på gödsel när avfallsregimen bygger på försäljning av
stadens sopor
24
gödsel. En utmaning behöver inte leda till att avfallsregimen faller
men den kan tvinga fram en förändring.
De påverkande faktorerna och utmaningarna kan vara av skilda
slag och komma från olika håll. De kan röra idéer eller materiella
förändringar och de kan vara av såväl specifik som generell karak-
tär. En påverkande faktor av generellt slag med både materiella och
idémässiga verkningar var den ekonomiska utvecklingen i Sverige
och Stockholm. Den påverkade både mängden avfall i samhället
och möjligheterna till kvittblivning. Samhällets idéklimat, i denna
avhandling främst i form av opinion kring miljöfrågan, kan också
vara en påverkande faktor av generellt slag. De generellt påverkande
faktorerna inverkar på faktorer som är begränsade till och specifika
för avfallshanteringen, som avfallets mängd och sammansättning,
marknaden för gödsel och kunskapen om förbränningsrökens miljö-
påverkan. I enlighet med teorin om tröghet tenderar systemet att
vilja lösa en utmaning inom den befintliga regimen, men om utma-
ningarna blir för stora, för många eller för svåra kan ett regimskifte
ske. Påverkande faktorer kan å andra sidan också bidra till regimens
stabilitet och tröghet. Ett samhälle där sparsamhet och tillvarata-
gande är en dygd förstärker till exempel en regim som bygger på
tillvaratagande.
De olika faktorerna påverkar varandra och avfallsregimen på olika
sätt i olika grad och i olika tider. Dessutom påverkar avfallsregimen
såväl de specifika som de generella utmaningarna och påverkande
faktorerna. I denna syn närmar jag mig Gille, som skriver att en
avfallsregim också påverkar samhället i övrigt.
33
Trots avfallsregimernas tröghet sker således förändringar inom
regimerna och regimer kan falla och nya uppstå. Orsakssambanden
vid dessa förändringar är sammansatta och många faktorer samverkar
till att en viss hantering väljs, kvarstår eller förkastas. Min utgångs-
punkt är att det inte finns något givet orsakssamband mellan till
exempel avfallets sammansättning och metoden för kvittblivning.
På detta sätt delar jag den socialkonstruktivistiska teknikhistoriens
betoning på en avsaknad av determinism i teknisk utveckling.
34
I
likhet med denna inriktning menar jag också att det egentligen
inte går att dra någon tydlig gräns mellan materiella och idéburna
inledning
25
förklaringar.
35
Trots det finns det i min analys ofta en grov upp-
delning i dessa två kategorier – jag skriver om avfallets mängd och
sammansättning som en materiell aspekt och jag diskuterar idéer
och samhällsklimat. Jag gör alltså inte denna uppdelning utifrån
utgångspunkten att det rör sig om strikt skilda kategorier utan för
att kunna föra ett resonemang kring de orsakssamband som under
en viss tid bidrar till en viss typ av avfallsregim. Även om det inte
finns något för alla tider givet samband mellan en viss typ av påver-
kande faktor och händelseförloppet för en avfallsregim finns det
kausala samband i skilda förändringsförlopp och att utforska dem
faller inom denna avhandlings ram.
Tidigare forskning
Denna avhandling tangerar förutom ekonomisk historia flera his-
toriska underdiscipliner, bland annat konsumtionshistoria, miljö-
historia och urbanhistoria. Avsnittet om tidigare forskning skulle
därför kunna bli långt men jag har valt att hålla det ganska strikt
till forskning som rör just avfall under 1900-talet, och enbart de
böcker och artiklar som haft en väsentlig roll i denna avhandlings
tillblivelse.
Figur 1. Faktorer som kan påverka och utmana avfallsregimen.
Dostları ilə paylaş: |